Onsdag och träningsdag.
Hundarna fick en kortare promenad på morgonen och sedan lämnade Matte dem för en kort tur med buss in till Stockholm i ett ärende. Hemresan blev aningen speciell. Vid Danderyds Sjukhus klev en kvinna på med barnvagn och två barn. Barnen var rejält i gasen och röstläget både gällt och mycket högljutt. För att kunna prata med ungarna höjde kvinnan som var en mormor eller farmor själv rösten vartefter. Även hennes röst var av det gällare slaget. Trion placerade sig på sätena precis bakom Matte. Ingen ville sitta i knä och kvinnan fick halvsittstå mot gången. Ingen i bussen kunde missa att dessa barn hade sin vuxne medföljare i en liten ask och ljudnivån ökade och ökade. Alla tre skulle överrösta varandra och när en vrålade att den såg en lastbil, vrålade nästa bara rakt ut för att låta mest, varpå den vuxne skrek att ungen var duktig som kunde räkna till tre lastbilar! Så fortsatte det genom Danderyd och i Täby hade Mattes hörapparat börjat skrika av överbelastning och Matte hade börjat inse att detta skulle inte dämpas. Då säger den vuxne rakt in Mattes öra, riktat till lastbilsräknaren: "Du kommer väl ihåg att du kan må illa när du åker buss, så du måste säga till innan så att du kan få en haklapp på dig!" Matte kände redan kaskadspyan rinna ner innanför kragen..... När så damen i fråga försökte göra sig hörd för att säga något till Matte och skrek in i hörapparaten att hon ville sätta sin stora väska på det tomma sätet bredvid Matte och slängde ner en stor bag, kände Matte att hon nog skulle leta ny sittplats för resten av resan. Undrande hur familjesammankomster tedde sig med denna trio närvarande. Hela släkten kanske låg på samma ljudnivå.
På kvällen tränade familjen på Lidingö Sjukhus, där några avdelningar står tomma i väntan på något. Inomhusträning i städade rum med fungerande belysning! Lyxträning! En hiss fungerade dessutom och med tolv personer som maxlast lyckade hela träningsgruppen, för kvällen fem personer med träningsväskor, två besökare och fem hundar trycka in sig med skohorn i hissen. Som hade lite svårt att komma igång då någon svans envisades med att komma för nära dörren.
Hundarna kunde bindas upp längs väggarna, i fina räcken som gjorda för ändamålet. Kvällens träning började med att Husse gjorde en övning för Aili och Nástisonen Lime. Tillsammans skulle de söka av en del av ett våningsplan. Systematiskt söktes rum efter rum igenom. Ett större utrymme skulle avsökas av hunden ensam, föraren fick inte gå in och här fanns ingen person gömd. Aili har aldrig gjort något liknande och därför fick Matte följa med in en bit och på så vis visa Aili vad hon skulle göra. Aili förstod och drog iväg ensam längst bort, för att sedan komma tillbaka och avrapportera till Matte. Mycket beröm fick Aili!
Avslutningsvis placerades en figurant ut i ett mindre rum i en oavsökt del av våningsplanet. Här skulle varje ekipage enskilt söka igenom, för att båda hundarna skulle få fynda. När Aili väntade på sin tur, passade Matte på att träna henne att sitta kvar på kommando, medan Matte gick omkring i andra rum. Aili rörde sig inte ur fläcken och tog uppgiften på mycket stort allvar. Därefter fick Aili lukta på den försvunnes jacka och skickades ut på frisök. De två besökarna stod utplacerade som störning i området. Aili tog ingen notis om dem och hittade snabbt figgen liggande på golvet inne i ett hörn av ett oupplyst rum. Snyggt jobbat av Aili! En stort plus är att hon jobbar helt tyst. Förhoppningsvis kommer hon att fortsätta med detta även när hon fått lära sig skallmarkeringar. Gick det med de andra hundarna så går det nog med henne också.
Modji fick ett frisök med fyra figgar och Matte var en av dem. Modji hade för kvällen en besökare som förare, vilket inte förändrade henens sätt att arbeta. Hon var mycket exakt när hon markerade sina funna figuranter i skåp och bakom dörrar. Násti fick ett frisök med fyra figgar även hon och tog sig an uppgiften med stor lust och mycket motor. Hundarna har på kort tid fått träna på flera helt nya träningsplatser och det är något som de uppskattar lika mycket som sina förare. Inga invanda gömställen som hundarna kollar slentrianmässigt! Hundarna söker försvunna personer och en förare söker nya träningsplatser på sina hundpromenader. Suveränt och stort TACK! Alltid lika välkommet!
Som vanligt avslutades kvällen med eftersnack och lite mat. Tack för att vi har så roliga träningar och får skratta så mycket!