Vad är poängen med att klä ut sin hund till spöke med diverse rekvisita så här till Halloween, fota och lägga ut på nätet? Man ser ju inte ens vad det är för hund under lakanet. Bara öron, ögon och en nos. Eller att hänga ett lakan över en häst med hål för öron, ögon och nos? Vad är poängen med att sätta på hundar diverse maskeradkostymer som de bara ser obekväma och plågade ut i? Man skarattar åt hundar som är inpackade i konstiga kläder. Man förlöjligar sin hund för att få många gillanden på sociala medier. Varför skall man förmänskliga hundar och sätta på dem partyhattar när de fyller år. Eller hela tomtekostymer till jul. Med luvor nerdragna över öron och skalle. Förr visade man upp missbildade människor på cirkus. Skäggiga damen, väldigt korta och väldigt långa och väldigt tunga människor. Är det människans samtida sätt att få skratta åt något löjeväckande, som gör att man klär ut sina djur i kostymer som får dem att inte, eller knappt, kunna röra sig?
Det är mycket som kan vara svårt att förstå. Varför över huvud taget förmänskliga hundar? Djur är djur med djurs behov. Inte alls desamma som deras ägares många gånger. Hundarna här hemma väljer att ligga i uterummet hela kvällarna nu. Där är det några få plusgrader och i vardagsrummet brinner en härlig brasa i kaminen. Den väljer de bort. Inte Matte ochHusse.
Den enda form av kläder som Aili och Dima och andra före dem i flocken bär, är kylvästar vid stark värme sommartid; även värmande täcken vid längre vistelser i en stillastående bil vid träningstillfällen vintertid. Men vem vet! De kanske längtar efter varsit par renhorn applicerade mellan öronen till julen? Eller en tomtekostym med luva och varför inte ett lösskägg?
Lördag.
En kylslagen dag med ett par plusgrader och enstaka snöflingor virvlade i luften till och från. Matte tog med hundarna på långpromenad med sprayburken, Dog Defence Spray, lättåtkomlig i fickan. Att det skall behövas!!! Dima hörde vad Matte hörde. En hunds gnällskall från den fastighet där en ung Malle rusat ut några gånger. Även i sällskap av en "Bullhund" som attackerat Dima. Mallen vistas till och från ensam på vägen med risk för att bli påkörd. Dimas fokus riktades helt och hållet mot den grindlösa infarten till Mallens revir. Just som Matte passerade med sina hundar kom Mallen rusande! Dima morrade helt kort. Men Mallen rusade inte ut på vägen denna gång! En påtagligt hukande hund sökte skyndsamt upp sin ägare på grannfastigheten, via en öppning i staketet mellan husen. Ägaren tog tag i hunden och tryckte in den i en förrådsbod. Dima slappnade av. Aili bryr sig inte. Därvidlag liknar hon sin mamma Modji.
Efter en timslång promenad med raska steg, på vägar och i skogen, väntade en del pyssel på tomten. Aili jobbade frenetiskt med att få ut några godisbitar ur den ärvda jättekongen. Dima hade fullt sjå att hålla koll på Husse som staplade nyligen hämtade stammar för framtida uppvärmning och Matte som snurrade snören runt vintergröna träd, för att förhindra snöfläkning. Dima vill vara med överallt där det händer något!
Eftermiddagsfikat intogs inomhus för ovanlighetens skull och därefter blev flocken kvar inne i stugvärmen.