Torsdag.
Så var det dags igen. Regnet öste ner i stort sett hela dagen. Matte passade på när det inte öste ner, bara duggade och gick ut med hundarna en knapp timme. Så mycket promenad blev det inte, då det fanns en del att göra på tomten. Hundarna fick vara ute och roa sig själva medan Matte gav fåglrna mat, och rensade nerfallna kvistar ur bäcken som forsar fram mycket fint över tomten och tar med sig sådant som tidigare låg på slänten nedanför den stora eken. Hundarna fick följa med på en kortare sväng när Matte tittade till det närmaste grannhuset som är vintertomt. På vägen nerför berget tillbaka in på de Lapskas eget revir, fick hundarna vara lösa. Aili patrullerade av norrut mot nästa granntomt och Modji studerade rådjurens lämningar lite väl noga. Uppenbarligen smakade de bra. När hon övergick till att även smaka på nerfallet under fågelbordet ingrep Matte. Det finns en anledning till att denna matplats finns på husets baksida, skiljt från hundarnas viste på framsidan medelst ett staket. Fågelskit är inte hälsosamt för någon att äta.
Matte fyllde på solrosfrön och Aili hade hittat en kal bergknalle strax ovanför och där tänkte hon förbli! Modji var lyhörd och följsam och hängde med Matte nerför berget till grinden, men Aili trivdes med utsikten från ovan, ner över huset och den inhägnade delen av tomten på framsidan. När både Matte och Modji återvände till framsidan var det inte roligt att sitta där uppe ensam, så då valde Aili själv att förena sig med flocken. Dessutom övergick duggregnet åter i ösregn, så hon bestämde sig för att det var nog rätt trist att sitta där ensam i hällande regn när övriga gick in i brasvärmen.
Alla guldbaggenomineringar tillkännagavs under eftermiddagen och till Mattes glädje fick filmen "Sameblod" hela sju nomineringar! Brädad endast av "Borg" med tio och "The Nile Hilton incident" som fick åtta. Ruben Östlund blev "sårad" över att "The square" endast fick sex nomineringar. Filmen "Sameblod" av Amanda Kernell fick en undanskymd plats på ett par småbiografer när den presenterades till en början. Den blev omskriven och hamnade på de stora biograferna. Filmen tar sig an svensk rasbiologi och kolonialism. Bland annat är den nominerad till bästa film, bästa kvinnliga huvudroll och bästa biroll för systrarna Lene och Mia Erika Sparrok, som sperlar systrar i filmen. Har ni inte sett den så se den nu!
Att leva med en Lapphund, oavsett variant, medför förhoppningsvis en nyfikenhet på inte bara hundrasens förflutna, utan även på den samiska historien och den samiska kulturen! Hundarna är en del av allt detta. Varför även en nyfikenhet på "Sápmi"- samiskt liv i stort i nutid också borde intressera. Att då och då titta på de samiska nyheterna på TV2 17.30 - Oddasat (nyheter) är en möjlighet till lite kunskap om dagsläget. Den största "samebyn" är Stockholm. Alla samer har inte renar och det egna språket var inte tillåtet i skolan när samerna skulle integreras vid tiden när Matte föddes. Se filmen! Förvånansvärt många förefaller inte känna till det som filmen belyser. Som ägare av Lapska Vallhundar anser Matte för egen del att det ingår att ha kunskap om mer än bara hundarnas historia hos.
I helgen påbörjar ett Modjibarnbarn sin resa söderut, från föräldrahemmet långt uppe i norr och sina föräldrar Runne och Mira. Hans sju kullsyskon blir kvar inom renskötseln och förhoppningsvis bär den här lille killen med sig en nyfikenhet på den kultur han lämnar och kullsyskonens vardagsliv. En syster blir kvar hos föräldrarna. Två kullsyskon är redan presenterade på FB i gruppen Lapsk Vallhund.
Klicka för större bild.
