Onsdag.
När Husse gick ut med hundarna på morgonen möttes han av en syn som avvek mot vad han kunde förvänta sig. Några meter in på grannens tomt har en stor och murken björk, med rötterna i bäckfåran, för varje år upplevts som ett allt större hot mot flockens vedbod och carport/bilar. Nu hade den fallit. Den hade brakat omkull helt och hållet med den stora kronan och stammen hade helt sonika gått av, jäms med marken i bäckfårans kant. Björken hade haft den goda smaken att lägga sig prallellt med vedboden och carporten och mellan dessa byggnader och flockens släpkärra, som fått en parkeringsplats på grannens tomt. Tjänster och gentjänster. Björken hade inte skadat någonting vad Husse och Matte kunde se med trädet liggande kvar. Annat än det galler till släpet som Matte mödosamt tillverkat av kompostgaller, som sammanfogats och som fungerat utmärkt. En hel del björkved lär det kunna bli framöver. Såvitt inte grannen plötsligt visar ett intresse för trädet, som borde ha tagits ner för väldigt länge sedan. Intill står en barkborredödad gran, som nu har fritt fram att lägga sig över carporten och vedboden när björken är borta. Den döda granen har grannen vägrat ta bort, trots ett uttalat önskemål från Matte. Det är mysigt att bo i skogen, men det har sina risker att ha storvuxna träd omkring sig, nertyngda av mängder med snö som frusit fast i grenverken.
Klicka för större bilder.
Det var inte mycket att göra för stunden och trädet får ligga där så länge. Under det ligger all den ved som Husse hemförde efter en granfällning i närheten.
Matte tog med sig hundarna ut på långpromenad och nu var det många som var ute och promenerade i solskenet! Många möten blev det! Dima visade vad han lärt sig. En kille med en stor hund av storlek och typ St. Bernhard, men något annat, närmade sig. Matte stannade upp och gick mot vägkanten, varpå Dima spontant slog ner rumpan innan Matte hunnit be honom! Betingad reflex - ser man en hund komma längs vägen sätter man sig vid vägkanten till dess hunden passerat! Varpå Aili gjorde likadant. Tänk att det skall ta ett helt liv innan man får ordning på hundmötena så här bra! Det har alltid funnits en ung hund under uppfostran i flocken som inte velat sitta tyst vid vägkanten. Dima är inte en hund som har väldigt lätt att ta till skall; som den Lapska Vallhunden Aili och hennes anmödrar som haft svårt att hålla käften vid hundmöten....
När Dima flyttade in för ett år sedan måste Matte sätta på Dima en hellänk, stryphalsband i kedja, för att orka hålla Dima vid hundmöten! Dima blev fullständigt sjövild och kastade sig ut mot mötande hundar för att hälsa på dem och leka med dem! Överlycklig! Redan efter några månader hade han dämpat sig och började förstå reglerna. Det hade fungerat tack vare stryphalsbandet, Mattes broddar som hindrade henne att falla på isiga vägar, hennes starka armar och hennes stora envishet! Han kunde då få tillbaka sitt halvstryp med kedja - Mattes favorit när det gäller hundhalsband. Drar hunden så dras halbandet åt och slutar hunden dra hänger halsbandet löst runt hundens hals. Dima och Aili tvingades sitta intill Matte och belönades med godis vid möten längs vägen. Inte bara hundmöten; alla möten. Nu fick Matte njuta lite av sötman från idog hundträning under ett år med Dima. Duktiga hundar!
Den sedvanliga onsdagsträningen med räddningssök ställdes in i förra veckan, på grund av en mycket hal väg ut ur skogen med åtskilliga varningar. Nu blev det ingen träning denna vecka heller, då träningskompisarna alla var upptagna av annat så här i mellandagarna. Livet består av mer än hundar ibland.
Livet med hundar är vad som gett Mattes liv en mening och fasan vore att någon på ett boende framöver försöker få Matte att tro att hon klappar en hund - när en lurvig robot presenteras för henne.... Livet på ett boende låter helt allmänt som något Matte inte vill alls. Det känns inte som ett liv värt att leva och nu skall besparingar göras inom äldrevården. Matte önskar att hon var en hund den dag livet inte är det bästa alternativet längre. När hunden inte längre har ett värdigt liv, när den plågas och inte vill och orkar mer får den gå över regnsbågsbron. Varför inte hundägaren?
Tankar som dyker upp när man åldras och människor runt om försvinner på olika sätt. Inte alltid fysiskt.
