Matte läste början på gårdagens inlägg och förskräcktes. Vilken usel svenska!
Matte avundas naturligtvis inte Signes mattes köksbord! Matte avundas Signes matte hennes köksbord. Som är så stort och som på ett säkert sätt låter hennes knytt stå där uppe och äta i lugn och ro.
På tisdagen fortsatte knyttens utbildning för livet utanför barndomshemmet. På förmiddagen tränades inklickning. Kollektiv "godisbombning" och klickning. Det har de varit med om förut och verkar veta rätt väl att klick är synonymt med godis. De har även klickats in enskilt lite. Så gott det går i ett mycket litet hus, där ljudet hörs lätt från rum till rum i den öppna planlösningen, med två rum och arbetskök.
Efter lite vila var det dags att få gå ut i koppel för första gången. En och en med mor och mormor som vägledare och hjälpredor till Matte. Framför allt var det Modji som ställde upp på Mattes önskan om att ha henne i närheten, för att få en hyfsad rörelse framåt på hennes barn. Knytten sattes ner på marken framför huset och fick sedan följa med i koppel ner mot grinden, ut på gräsmattan och sedan över bron och tillbaka upp till huset. Det gick kalasfint med en samarbetsvillig Modji som förmedlade riktningen. Den enda som greppade kopplet för att hålla det i munnen och kanske prova att kampa lite, var Aili / Minimodji. Precis som mor sin. Som Modji gjorde som mycket litet knytt och som hon fortfarande gör. Något hon slutar med om Matte vill det, men som hon får hålla på med som en lek lite då och då. Matte vill ha mycket kamp i hundarna och Matte vill ha glada hundar som gillar att leka med sin förare. Man väljer sina krig. Så länge det går att bryta ser inte Matte något problem.
Efter mittpådagenmaten, som knytten kallades till med små visselsignaler från pipa, fick alla knytt komma ut på lillstugeverandan för spring, klättring och allmänt hopp och lek. Vädret var novembrigt, med duggregn och allmänt grått, men på verandan var det torrt och fint. Lite duggregn fick knytten uppleva på sin lilla koppelpromenad. Så de totalskyddas inte för vädrets makter. Det får komma lite i taget. Utevistelserna i sig bjuder på så många nyheter. Flyget till och från Arlanda och förbifarande fordon och även två hästar. En med vagn och en med ryttare. Från den kompostgallerförsedda ingången till verandan kan knytten ha koll på vägen.
Efter 40 minuter i full fart, signalerade knytten för vila och när de sov utspridda i köket var det de vuxna hundarnas tur. Matte tog med dem på en skogspromenad, mopperundan. Åter stannade de vid vargtallen och undersökte en urinmarkering. På en sten mitt på stigen en bit därifrån, låg häromdagen en skit av hundstorlek full med bär. Matte petade i den och fann inget hår. Inger som tydde på ett vilt rovdjur. Men hundarnas intresse var stort. I dag på morgonen fick Matte ett mejl från Rovdjursföreningen om "något intressant på gång i f.d. Rialareviret." Samband? Nog har Matte funderat lite den senaste tiden, när hundarna plötsligt visat ett påtagligt stort och svårbrytbart intresse inom samma område längs stigen. Tio minuter hemifrån rakt upp i skogen.
Bara för att knytten bor i köket och matrummet mitt i det lilla huset, betyder inte det att de ständigt har mänskligt sällskap. De får inte uppmärksamhet så fort de kallar på det. De tränas i att vara ensamma även när de är vakna. Husse och Matte tittade på fotboll på tisdagkvällen och knytten var missnöjda. Väntade på sena kvällsmaten. Det gick ingen större nöd på dem. De hade rasat runt i full fart länge och slog sig så småningom till ro. Det hörs på ljudet om något knytt skulle befinna sig i större nöd, än fången i något syskons sylvassa huggtänder. Även nu när Matte sitter och skriver har knytten haft åsikter om att få komma ut ur köket. Vilket Matte totalt har negligerat. Lite nedsatt hörsel är inte alltid en nackdel! Nu är det tyst och en kontroll visar att alla fyra sover. Utspridda i köket.