På lördagen tog Matte en lång omväg till brevlådan för att hämta tidningen, så att Násti skulle få en hyfsad morgonpromenad. Senare på dagen fick hon ytterligare en promenad, delvis i skogen, tätt bakom husen mitt emot. Det skjuts lite då och då och där är husnära och mycket öppet uppe på berget. Vilket kändes någorlunda säkert.
I övrigt ägnade sig Matte åt att gräva ur diket utanför den egna tomten och lite till. Ett alldeles för tungt jobb för Matte. Men vad gör man? När Husses och Mattes infart fixades till och den ihoprasade vägtrumman byttes ut, började vattnet uppifrån rinna bort från den översvämmade granntomten uppströms-norrut. Jättebra! Men inte alls om man ser det i ett rent egoistiskt perspektiv. Nu är den egna gräsmattan som en smärre sjö....... Vägföreningens vägansvarige stod här för flera år sedan och talade om att diket måste rensas hela vägen ner. Då Matte redan då stod i diket med spaden i högsta hugg. Nu är situationen avsevärt mycket värre. Dikena är inte rensade längs vägen som går på gammal sjöbotten. Sälgbuskage växer i dikena och täpper till flödet. Utöver att diket grundats upp av gräs och starrtuvor. Så detta eviga regnande ovanpå det...... Bäckfåran och diket förenas drygt hundra meter nerför vägen. Där är det igenvuxet. Den egna gräsmattan ligger mellan bäckfåran och diket. Bara under dagen steg vattnet på båda sidor.
En sliten Matte fick rent längs med tomtgränsen, bara för att konstatera att utanför nästa tomt var det stopp. Stora grästuvor och starrtuvor bromsade vattenflödet och Matte stapplade in och gav upp för dagen. Strax därpå vräkte regnet åter ner. Bäcken forsar fram i höjd med gräsmattan och diket fylls på vartefter. Ingenstans har vattnet att ta vägen. I somras togs ett beslut om dikesrensningar i området på årsmötet. När då?
Detta är en hunddagbok. Konsekvenserna för hundarna är att de plötsligt bara har en liten yta att röra sig på. Att plaska omkring på en vattendränkt gräsmatta är inget som lockar. Inte heller att ligga i blötan och gnaga på benknotor. Násti valde korgen uppe på glasverandan. Matte har ingen träningsplats för rallyträning, efter att ha haft en fint skött gräsmatta för detta ändamål. Dessutom riskerar alla de buskar som Matte planterade efter inflyttningen att ruttna. En massa pengar i sjön, bokstavligt talat och en fin trädgård med bärbuskar uppskattade av hundarna återgår till en vanskött och naken gräsyta.
Matte vill ha en grävare som gör vad som skulle ha gjorts för många år sedan. Vägarna är förstörda av regnande och dålig skötsel, med jättestora potthål. De är inte byggda för mängder av grusbilar. Cykelturer med hundarna är nästan omöjliga.
Gnällkärring. Matte vet. Men maktlösheten och insikten om att detta kunde ha undvikits gnager i en värkande kropp.