Tisdag.
Vackert vårväder skulle det bli och golfbanan lockade! Plötsligt så bara händer det - den har öppnat för golfarna igen. Den stora banan alltså. Lilla banan är öppen året runt vid tjänligt väder. Ännu borde det vara för blött efter det senaste rikliga snöandet i förra veckan. Banan är dock väldränerad och torkar upp snabbt. Matte tog med sig hundarna för en promenad inkluderande träning. Dima måste tränas i hur man uppför sig på längre avstånd från Matte än normal koppellängd! Fjärrdirigering och avståndslydnad, vardagslydnad, stannande (katastrofkommando), inkallande och inte minst IGNORERA ALLA ANDRA. Oavsett antal ben. MAN SPRINGER INTE FRAM TILL ELLER EFTER VEM MAN ÄN MÖTER. Ristat i sten och icke förhandlingsbart - om man i framtiden skall få gå okopplad någon enda gång. Vilket samtliga Lapska i flocken lärt sig med tilltagande ålder och förstånd. Frihet under ansvar. Alltså fick Aili gå lös och Dima inte. Han fick däremot viss frihet för träning i form av en tio meter lång lina.
Komna till det bortersta hålet, längst bort från parkeringen och i gränsen till naturreservatet, inträffade något oväntat och dramatiskt.
Matte gick med hundarna längs kanten av golfbanan, som i sin helhet hägnats in med ett lågt elstängsel för många år sedan. Då hade vildsvin bökat upp gräset vid flera tillfällen och den dåvarande ägaren av golfbanan satte upp stängslet. Det blev ett ägarbyte för några år sedan och ingen underhöll stängslet, som bitvis låg ner och ingen el fanns i trådarna längre. Där Matte och hundarna nu gick är det våtmark och ett litet vattendrag på andra sidan staketet. Bävrar håller till här och det finns många intressanta dofter för hundarna. Plötsligt bara hände något och Matte hann inte riktigt med.
Dima låg vilt plaskande i vattnet på andra sidan elstängslet. Han vrålade rakt ut i dödsångest! Hela Dima hade hamnat under vattnet! Det var ett fruktansvärt skrik. Ett vrål på hjälp och i rädsla och i panik. Aili blev skärrad. Dimas huvud dök upp. Han plaskade runt planlöst. Matte försökte förstå. Hade han gått genom staketet för att han lockats av en bäver, blivit biten och nerdragen i vattnet??? Dima fick se Matte och Aili, samlade sig och kom upp ur det sörjiga vattnet och klev sedan bara raka vägen tillbaka mellan eltrådarna. Utan att komma i kontakt med dem och utan att reagera.
Matte såg att Dima mådde bra. Men det gjorde nog inte Aili - som i en överslagshandling flög på Dima! Aili hade skrämts av Dimas skrik och nu brast allt. Matte fick stopp på Aili och pustade ut. Då flög Aili på Dima ännu en gång!? Aili hade skrämts riktigt ordentligt och nerverna låg utanpå. Matte ingrep och fick isär hundarna och började fundera. Studerade elstängslet. Förökte få ett grepp om situationen. Dima såg nu oberörd ut och Aili låg ner och försökte samla ihop sig. Tidigare var det bara två vita elband som utgjorde en avgränsning. Nu hade en kraftig ståltråd tillkommit. Överallt hade Matte sett färska spår efter vildsvinens bökande. Det måste helt enkelt vara en kraftigare eltråd än tidigare, med elen åter påslagen, som träffat Dima. Han hade troligtvis stoppat nosen mellan trådarna för att nosa i vattenkanten, när han fick en rejäl smäll kring skallen eller nacken. Då kastade han sig instinktivt framåt och hamnade direkt i det sörjiga vattnet, blandat med vegetation. Han hamnade under vattenytan och måste ha trott att han skulle dö. Han skrek! Som han skrek! Möjligen skrek han redan när han träffades av eltråden. Mattes minne är lite luddigt här. Allt hände så plötsligt och så fruktansvärt fort. En annan tanke var att Dima blivit ormbiten och kastade sig framåt i vattnet. Men det borde inte ha gjort lika ont. Matte var inte sugen på att testa elen i metalltråden. Hade det funnits långa grässtrån hade det varit enkelt - men inte nu!
Dima slickade pälsen i rätt avslappnat skick. Aili låg och flämtade, påverkad av Dimas skrik, Mattes ingripande och värmen. Varmaste dagen hittills med sommarvärme! Ovanpå mängder med snö för några dagar sedan. Film finns på Instagram.
Matte valde att stanna på platsen en stund, för att hundarna skulle få samla ihop sig. När trion sedan fortsatte sin golfbanepromenad var allt som vanligt igen. Dima är en hund med en otrolig attityd till allt han är med om! Han gillar läget och händer något läskigt verkar han oftast tänka att "shit happens!" Så även nu! Det gjorde ont-han blev rädd-han skrek - men nu var allt bra! Det rinner av honom. Att han utan att tveka klev tillbaka mellan eltrådarna, berodde säkert på att han aldrig förknippade smärtan med elstängslet. Han förstod nog lika lite som Matte.
Resten av promenaden var ljuvlig! Matte nöjöt och hundarna njöt! Efter en timmes gående var Matte svettig. Våren skall ju svettas in och hösten frysas in och så klart var Matte på tok för varmt klädd i den nu artongradiga värmen.
Dagen gick och Dima visade inga som helst tecken på att må dåligt. Något ormbett kan det alltså inte ha varit. Brollsta golfbanas nya ägare hade förstärkt elstängslet och samtidigt glömt att sätta upp nya skyltar som varnade för elektriskt stängsel. Ut mot ett naturreservat tillgängligt för allmänheten. Tidigare ägare hade sådana skyltar runt hela golfbanan.