I dag, tisdagen den 6 februari - är det Samernas Nationaldag
Söndag.
Efter en kall natt var isen på vägen så stenhård, att inte ens hakarna i snökedjorna på kängorna fick något grepp. Fötterna gled i sidled och för att komma över vägen till skogen, måste en smal sträng med grus spridas ut. De enstaka bilar som passerade på vägen kröp fram. Flocken tillbringade dagen hemma och promenaden med hundarna upp i skogen blev kort. Där hade befintligt is hårdnat och brett ut sig i motluten och uppför kändes relativt säkert, men inte tillbaka nerför! Isskorpan på snön hade tjocknat och hårdnat och när en fot gick igenom var det understundom svårt att få upp foten igen! Fallrisken var stor. Så Matte ägnade sig åt passivitetsträning med hundarna, skogsbadande och fotande uppe på högplatån, innan det bar nerför och hem igen. En promenad upp på berget och nerför berget som vid barmark tar tio minuter.
Det blev i alla fall ett miljöombyte och hundarna fick gräva lite och Aili åt gärna jord där hon kom åt.
Klicka för större bilder.
Måndag.
Under natten hade det fallit 2-3 cm. snö. Så himla onödigt!!! På FB kom rapport efter rapport om bilar som inte fick fäste och snurrade än hit och än hit och sedan ner i diket på vägarna i området. Trots fyrhjulsdrift och sprillans nya dubbdäck! En hundägare på morgonpromenad med hakförsedda snökedjor gick omkull tre gånger på tvåhundra meter. Då ledsnade hunden och vägrade röra sig ur fläcken! Det var kaos när snö täckte och gömde isen och hindrade dubbade däck och dojor att få grepp i underlaget. Enstaka isfläckar syntes inte och fler ramlade omkull vartefter.
Skärmdump från FB måndag morgon.
Det var städdag och flocken måste lämna stugan. Men det gick ju inte! Matte informerade städpatrullen om läget och där vilade inga halta löss! "Vi kör i alla väder! Vi kommer!" Problemet var att det gör inte Matte och Husse. Absolut inte efter alla dessa varningar om att INTE GE SIG UT PÅ VÄGARNA I OMRÅDET! Matte informerade om detta och städa går ju inte med folk och fä i vägen i stugan. Ingen kunde begära att Matte, Husse och hundarna skulle tillbringa två timmar utomhus på tomten, utan tillåtelse att komma innanför ytterdörren. Det var åtskilliga minusgrader. Varför städpatrullen valde att ställa in besöket.
Hundarnas morgonrastning skedde i skogsremsan mellan vägen och berget. Någon tidning hämtades inte, om det skulle råka finnas någon. Det hade börjat snöa först vid fem tiden - så kanske. Flocken förblev hemma. Dock tillbringades en dryg timme ute på tomten, men den tilltrampade snön på gräsmattan var nu isig och mycket hal och hundarna fick inte leka och jaga varandra! Matte spridde ut godis för att hålla dem sysselsatta och irörelse i lämpligt tempo. Filmer på Instagram. Matte tog en kort rastingspromenad uppåt berget så långt det var stråk av barmark under granarna och vände sedan ner igen.
Husse och Matte intog eftermiddagsfika i solen, sittande på ett renskinn på den renskottade altanen vid trappen. Hundarna anslöt sig snart. Just där var det nog den bästa platsen i hela området just då!
På vägen utanför reviret var det helt öde. Två spår i snön från två som åkt till jobbet. Spår efter två personer som passerat till fots. Ingen enda bil passerade på hela dagen! Ingen hundpromenerade förbi på hela dagen. Så öde har vägen utanför reviret inte varit någon gång på de tjugo år som flocken har bott här.
På FB lokalt var det lätt att se att många var upprörda över att inte kunna ta bilen och ge sig iväg hemifrån, utan risk för att glida av vägen. Barn fick stanna hemma från skolan.
Till slut avslöjades nya fakta - nya belut angående vinterväghållningen: "Vägarna sandas endast i korsningar och backar. Inte på plana ytor."
Något många oroar sig för nu är att blåljus inte tar sig fram! En insatt i ämnet kunde rapportera att ambulanser inte är försedda med dubbdäck. Här ute bor många äldre. Många med färdtjänst och hemtjänst. En sådan här dag kommer ingen fram på vägen.
Till kvällen spreds en smal remsa med extremt glest spritt grus mitt ivägen. Man kunde räkna gruskornen ett för ett där de låg i snön. Partierna helt utan gruskorn var många! Dessa enstaka grukorn skulle väl vara någon form av bevis på god vilja - men i praktiken gjorde de ingen skillnad. Svinhalt, snorhalt, såphalt var det lik förbannat.
Kvällskissningen fick bli i skogsremsan längs vägen och Husse dristade sig att ta bilen till brevlådan och fick hem morgontidningen. Vända där gick inte. Bilen bara gled. Eller rörde sig inte ur fläcken. Husse fick fortsätta till närmaste vägkorsning där det var sandat.
Är det så här det skall se ut framöver? Kommer flocken tvingas till att flytta härifrån då åldern kommer ikapp och ett fall kan bli slutet. Bokstavligt talat. Faller man olyckligt med höftproteser är det tämligen kört. Lägenhet? Aldrig. Det skulle också bli slutet.