Söndagen förflöt i stort sett som övriga dagar den senaste tiden. Matte tog ut alla hundarna efter frukosten. Det snöade ymnigt ett tag. Det slutade snöa. Började snöa. Husse skottade. Vilade. Skottade igen. familjen gick in. Fikade framför brasan. Valparna vilade. Husse åkte till återvinningen med en massa saker som rensats bort, inklusive mängder med kisstidningar. Med två valpar som går på toa ute i allt större utsträckning, har tidningsförbrukningen minskat avsevärt den senaste tiden. Matte gick ut med alla hundarna mitt på dagen. Hundarna lekte med varandra och med Matte. Husse skottade. Skottade och skottade. Snön vräkte ner. Hundarna busade och rullade runt i snön och hade jätteroligt! Matte tog en kortpromenad med alla fyra hundarna. Det var bara fyra minusgrader och ingen vind. Jätteskönt! Dessutom så vackert! Bara ren snö överallt. Skogen är snötäckt och världen här ute i skogen så ren och ljus och inbäddad i fluffig snö.
Husse tog en långpromenad med de vuxna hundarna och Matte städade inne medan Bursfröna sov i köket. Middag och allmän vila en stund. Ute snöade det vidare. Inne sprakade brasan i kaminen.
De två Busfröna tillbringade kvällen som vanligt. Sovande i Husses och Mattes knä. Där sover de så djupt att de drömmer! Morrhåren viftar, öronen fladdrar och benen springer. Tårna spretar och svansarna rycker. De förefaller må gott när familjen är samlad framför brasan. Manni och Aili ligger med huvudena tätt mot varandra på armstöden. De kommer säkerligen att sakna varandra, när Manni snart flyttar norröver.
Matte förstår att det finns åsikter om att Manni blivit kvar i barndomshemmet så länge. Men förstår inte varför det nödvändigtsvis skall behöva innebära problem för honom framöver? Men det är ju så, att man har olika erfarenheter av olika situationer, vilket självklart påverkar vars och ens åsikter och val. Mattes erfarenheter av att hundar byter hem och miljö efter åtta veckors ålder har inte varit negativa. Men beroende på ålder och miljön i barndomshemmet lite olika. Krävt olika stor insats.
Matte bodde i lägenhet i Stockholm och fick hem en Siberian Huskyvalp på tre månader. Den hade bott i hundgård och aldrig varit inomhus. Aldrig varit ur hundgården i stort sett. I ett fritidshusområde i stadens närhet. Den hamnade tre trappor upp i ett punkthus med mycket natur runt. Med stora parker och en hel del trafik intill Essingeleden. I en småbarnsfamilj med en matte som var hemma på dagarna och tog mycket långa barnvagnspromenader dagligen i olika miljöer, vartefter hunden blev äldre. Samt använde henne som draghund när minstingen i familjen fick åka pulka på oplogade trottoarer, i stället för barnvagn. Hon fick även springa med sin matte som gärna tog långa skidturer i parkerna och på isen när barnen somnat.
Denna Husky blev en duktig slädhund/ledartik. Tränad på Djurgården och Gärdet och längs Djurgårdsbrunnskanalen, ihop med vänner som där hade en stor tomt och ett flertal Huskies. Trots att hon kom från en hundgård rakt in i stadsmiljön. Med lite tanke bakom träningen.
Gázzi kom hem till Matte nio månader gammal och började omedelbart ett helt nytt liv med utbildning till räddningshund. Hon hade aldrig varit på industritomter och i ruinområden tidigare. Gázzi blev en utmärkt räddningshund. Totalt orädd i stökiga miljöer. Flera räddningshundar har varit omplaceringshundar. Hundar som haft mer eller mindre bra uppväxtmiljöer. För vissa hundar har livet bara rullat på och de har fått en möjlighet att plocka fram oanade resurser. För andra har det krävts mer målinriktad träning för inskolning i nya miljöer. Med ett gott psyke i grunden och målinriktad träning, har resultatet blivit gott. MEN, man måste vara medveten om att hunden kan behöva lite extra omsorg och planerad träning, för att önskat resultat skall uppnås. Hunderfarenhet sedan tidigare underlättar.
Matte och Mannis nya matte har haft tät kontakt och resonerat sig fram till vad som kunde bli bäst för gutten. Utifrån rådande förutsättningar.