Onsdag.
Mattes ben var lite trötta och på kvällen väntade träning, varför hundarna mitt på dagen fick kuta omkring själva, medan Matte sparade på stegen inför kvällen. Det skedde på så vis att i det härligt soliga vintervädret lämnade Matte hundarna i stugan, tog med sig en deciliter av torrfodret och sped det sedan glest, genom kärringkast" över den snötäckta gräsmattan. Därefter släpptes de två Lapska ut och de visste vad som väntade. De rusade nerför trappen, flög över bäcken och rusade runt som duracellkaniner som löpt amok. Kors och tvärs planlöst över hela ytan, innan någon av nosarna gav utslag.Snön var rätt djup, torrfoderbitarna var platta bitar på en centimeter och nu hade de att göra. Konkurenssituationen gjorde de att de både höll god fart och hade nosen påkopplad. I en halvtimme höll de på oförtrutet innan de dämpade farten och Modji som är det största godisfreaket ansåg området färdigavsökt först. Aili är däremot väldigt energisk normalt och ännu mer energisk för närvarande och ensam i området kunde hon bara inte ge upp. En bit till kanske det låg någonstans. De trampade ju själva ner bitarna rätt effektivt under sitt slalomspringande i snön.
Matte var elak och lurade hundarna till att fortsätta söka ännu en stund. Har man handen i högerfickan och sedan höjer den och låtsaskastar åt olika håll får man fart på hundarna. I alla fall en liten stund till, innan de inser att de är blåsta. Bättre än att stå och tokkasta bollar och pinnar tycker Matte. Uppletande av godisbitar över stor yta involverar mer än benen. Hjärnan och nosen får jobba lite även de. Det finns alltid något man kan göra med sin hund, även när benen inte bär eller orken tryter i största allmänhet. Eller tiden. Matte har aldrig varit med om att hundarna börjar slåss om godbitarna, då de är fullt upptagna med att hitta dem och snabbt äta upp dem innan kompisen kommer före. Fokus på uppgiften och inget annat.
På kvällen tränade två Lapska tikar, tre Lapska hanar och en Labbegrabb under en skola. Alla bands upp i olika smårum och sedan fick ett ekipage i taget göra ett sök igenom hela sökområdet, bestående av kulvertar med grusad botten, betongväggar och fyllt med lite av varje som stoppats undan, samt ett inrett källarutrymme med många olika rum. Här fanns ett gömställe som hållts lite hemligt och nu var det så länge sedan någon använt det att det fallit i glömska för dem som varit här under flera år. För dem som är nyare i gruppen var denna möjlighet att gömma kompisar helt okänt. Figgen placerades bakom en dörr ut mot ett annat och mer okänt trapphus. Öppningsbar inifrån men inte utifrån. När hundarna kom in i gången som började eller slutade ut mot trapphuset via den alltid stängda dörren, fick de vittringen och placerade den enligt tidigare erfarenhet i de små förrådsrummen intill. När hundarna markerade mot dörren bakom vilken figgen var gömd hade förarna svårt att tänka sig att någon kunde finnas där och valde själva till en början att tänka bort denna dörr som "ingående i leken". Bakom den var ju utanför området och det området ingick inte heller i kvällens lekmråde. Men till slut måste man ju lita på hunden när den enträget markerar och vill få dörren öppnad! Surprise! En överraskning och kul träning! När de tvåbenta skrattar skrattar även de fyrbenta! Så skall det vara när man tränar hund.
Det här var uppskattat och kvällen fortsatte på samma tema. Ett sökmoment i taget med en figurant. Det första momentet var Mattes idé och medan Husse låg figurant kom han på ännu ettt sedan länge oanvänt gömställe att använda som lega. Åter fick ett ekipage i taget göra ett frisök genom hela sökmrådet. Aili gjorde rätt och Matte läste fel, men Aili lyckades trots Matte slutföra uppgiften och fyndade figgen fint trots svårigheten. Just som Aili fått vittringen, vilket inte Matte såg då Aili var så långt före, kallade Matte in Aili. Klassiskt förarfel! Dålig kontakt med hunden för korrekt läsande av sin hund. Matte ligger på Blocket i dag. Löfte från Aili!
Mycket väntan blev det när man väntande på sin tur förvisso. Men lite extra tid för socialt umgänge inom gruppen uppskattades uppenbarligen. Märkligt nog finns det även annat än hund att snacka om när hundägare som tränar tillsammans träffas. Det blir inte samma sak att umgås över en hamburgare, med skrällande högtalarmusik i öronen efter träningarna.
Tack alla för en lite annorlunda träning av ett moment i sänder och en hel del passivitetsträning i ett trapphus under en skola en mycket kylslagen och stjärnklar vinterkväll. Bergkrossarna och utomhusträningen får vänta ett tag till. Dessutom är sökträning med hund inomhus en svårighet i sig, på grund av fläktsystem och oförutsägbara vittringsvägar.
Násti och Husse på träning under skolan för länge sedan. Klicka för större bild.
