Husse och Modji åkte iväg på övning på lördagmorgonen. En av kurskompisarna hade hittat en övergiven industrifastighet, lämplig för ändamålet. Sönderslaget och klottrat. Glas överallt. För att säkerställa att hundarna inte skadade sig, fick förarna bitvis bära sina hundar. Lösa hundar var inte att tänka på. Inom det område som Husse och Modji skulle söka av fanns ingen människa att hitta. Modji skötte sig bra och Husse var mycket nöjd med dagen.
Ännu en regnväderdag med täta skurar av hällregn. Det inbjöd inte till utomhusaktiviteter. Matte tog med Gázzi och Násti på en shoppingrunda till Arninge och beställde 70 tryckta stängselstolpar, 180 cm. höga. Därefter gick färden till Åkersberga för köp av jord och gödsel, men vid Växtförsäljningen gick det inte ens att komma in på parkeringen och Matte tittade i stället på braskaminer tvärs över vägen. En pytteliten kamin skulle passa bra i den pyttelilla sommarstugan. Men den minsta kaminen var alldeles för stor. Ett köp som inte brådskar, men titta är gratis.
På sena eftermiddagen återvände Husse och Modji hem och regnmolnen drog bort. Matte tog med alla hundarna på en skogspromenad för att få andas frisk luft. Ett par hus bort eldades det genomblött granris, efter nyligen fällda jätteträd. Vinden låg rakt mot Husses och Mattes stuga. Den tunga och stickande röken svepte in både huset och trädgården resten av kvällen. Luften var gråblåtjock. Ventilerna måste stängas till och ute gick det inte att vistas. Röken orsakade andningsproblem. Smart hade varit att låta riset torka innan man försökte bränna upp det.
Söndag morgon. Mysjkin fick ett kortvarigt krampanfall (länge sedan nu) och väckte Matte vid tretiden. Det ljusnade ute och Matte kunde inte somna om. Klockan halv fem var sängen alltför obekväm och Matte längtade efter frisk skogsluft! Ut i skogen bar det alltså och Násti och Modji följde gärna med. Gázzi fick vara hemma hos Husse. Matte vandrade iväg och hoppades få se eller höra några av skogens invånare så här i ottan, men skulle nog ha varit ute ännu tidigare. En ringduva hördes och några måsar uppe vid sjön. En avlägsen gök hördes också. Så Matte kunde kalla sin tidiga skogsrunda för en gökotta. I övrigt var det tyst och stilla. Så ljuvligt tyst! Helt vindstilla. Detta eviga blåsande varenda dag! Ett ljud som i en hörapparat bara blir ett vasst brus. Inte det där mjuka ljudet av vinden i trädkronorna. Häromdagen stängde Matte av apparaten på skogspromenaden, för att slippa ljudet av en fläkt i högerörat. Nu hördes inte heller något avlägset brus från E18 på andra sidan skogen. Sval (bara tre grader) och frisk luft. Ingen rök och inget konstant hostande. Matte mådde gott med sina hundar i skogen i ottan. Men natten hade varit lite väl kort och när Matte kom hem efter en dryg timme hade Husse vaknat och kaffet var varmt. Inte så tokigt! Tack, tack! Söndag och sovmorgon? Det var många år sedan!