Tisdagen började med en kortare skogspromenad med hundarna som uppvärmning. Därefter for Matte åter för lite misshandel hos sjukgymnasten. Det gör ont men gott. Hundarna fick följa med. När Matte kommer ut från skogen och ner till civilisationen uträttas andra ärenden samtidigt. Bilen fylldes med sprit och kylen med mat.
På hemvägen gjordes ett efterlängtat stopp hos Modjis kompis Alaska. Som vanligt reagerade de med glädje när Matte talade om vart färden skulle gå och när Matte svängde in på den gropiga grusvägen, stod tre hundar i bilen och mer eller mindre skrek! De Lapska kastade sig ur bilen och fyra hundar försvann bort på tomten. Alla nya lukter skulle kollas. Vilka hundar hade varit där sedan sist? Var hönsen inne eller ute och var kaninerna ute och sprang i sin stora inhägnad, eller låg de i gångarna under den gamla och jättestora hundkojan?
Modji och Alaska hittade en gammal fotboll och busade runt med den ett tag. Gázzi lunkade runt överallt och nosade supernoga och länge på vissa doftfläckar. Násti befann sig hela tiden överallt och kollade nog mest var Alaskas matte G. höll hus. Så snart hon närmande sig köksdörren hoppades Násti på fika! Men först måste Schäfertanten gå undan och öppningen till vardagsrummet blockeras. Det räcker med ett par stolar, för att hon inte skall känna sig störd av en intensiv Modji.
De Lapska kan rutinerna och respekterar att vardagsrummet är förbjudet, även utan stängd dörr. De vet också att hundgodis förvaras innanför källardörren och att det även brukar vankas godsaker i köket, vid kylen.... Snacka om tiggiga hundar! Men G. njuter av alla glada hundar som fullkomligt älskar att vara hos henne! Vid fikabordet tigger de sedan inte alls. När de tvåbenta, sist av alla, får lite i magen är hundarna spridda lite här och där i huset. Modji och Alaska brukar gå upp i övervåningen och ingen vet riktigt vad de gör där. Gázzi slår sig till ro bakom G. och Násti håller koll på kylen. Om Matte hade gått på att familjens Lapska var fullständigt utsvultna, ständigt, så hade de inte haft de figurer och den kondition de har och alltid har haft! De väger alla 14-15 kg.
Efter fikat fick hundarna komma ut ett tag igen och Modji försvann. Matte förberedde hemfärden och endast Gázzi hade tänkt göra Matte sällskap. Násti vägrade låta G. gå in utan att ta henne med. Násti propsade på att få komma med in! Vägen till hundens hjärta går många gånger genom magen. Nástis hjärta är lättfångat! Modji förblev försvunnen. När Matte till slut sade ifrån mer bestämt till sin utsvultna rävracka, som försökte tränga sig in i huset, dök även Modji upp från ingenstans. Hon såg påtagligt skyldig ut! Hon log över hela ansiktet och höll en lite låg profil. Utan att Matte sagt ett enda ord. Hennes kroppsspråk var väldigt tydligt: "Hej Matte! Jag är här nu! Skall vi åka hem nu?" Varken höns eller kaniner är åtkomliga för hundarna. Vad hade hon hittat på den lilla tjejen som är mycket bra på problemlösningar?
Svaret kom när Matte talade med G. senare på kvällen. Matte var rädd att Modji ätit upp alla de tulpanlökar som nyss stoppats ner i lös och öppen jord. Hon visade visst intresse när G. visade Matte. Nej, som tur var hade inte Modji ätit tulpanlök. Bortsett ifrån att Matte hade fått köpa nya lökar, så är alla lökar giftiga för hundar.
Modji hade lämnat tydliga spår efter sig. Familjens katt flyttar periodvis ut i vedboden av egen fri vilja. Där förvaras hönsfoder och katten tar sitt ansvar. Men han behöver riktig kattmat, inte bara smågnagare och där står alltså en skål med torrfoder. Det hade Modji kommit på och hade nu försökt förstora det hål som katten brukar krypa in igenom. Modji hade kanske lyckats om hon fått jobba på lite och mer ostört. Men som det var, stod kattmaten orörd när G. kollade. Marken var torr under vedboden och satte inga avslöjande spår på Modjis framtassar. Lapska Vallhundar jobbar gärna självständigt och är bra på problemlösning. De är också matglada för det mesta.