Söndag.
Solen steg snabbt och der verkade bli en fin vårvinterdag. Hemma i skogen ligger ännu en decimeter med snö, som nu var blöt och ihopsjunken och från taket rasade snösjoken ännu. Marken var frusen och det töade överallt med stora sjöar som följd. Vägen var delvis bar och delvis täckt av tjocka ispartier. I skuggan låg en halv decimeter is med två hjulspår. Jobbigt att köra bil på när två mötande bilar sitter fast som på räls rakt fram. Svår att promenera på utan att vricka fotlederna. ALLA måste hålla sig på en smal remsa i mitten. Någon njutbar promenad hemmavid med hundarna i det fina vädret kändes omöjlig. Att lämna skogen och fara iväg om så bara en mil ner till samhället, skulle bjuda vägar som låg snö- och isfria för en söndagspromenad.
Om man ändå måste åka hemifrån för trevligt traskande med hundarna, så kunde man ju lika gärna åka ett stycke till och vandra på vägar inte besökta på länge. Nya trakter för hundarna med nya dofter framkomna efter vintern.
Färden gick söderöver på E18 Norrtäljevägen och redan i Täby såg det helt annorlunda ut. I stället för små fläckar med barmark som en mil hemifrån, var det här, två mil hemifrån, endast små fläckar med snö! Ytterligare en mil närmare Stockholm syntes endast lite snö i skuggiga norrlägen. I övrigt var det barmark och i stort sett torra vägbanor. Lapskflockan svängde av motorvägen och in i Djursholm. Här lämnades bilen på parkeringen vid den underbara kyrkogården i en ekbacke nära slottet. Här var det vår! Rester av gamla plogvallar smälte och fuktade vägarnas kanter. Ett besök gjordes vid familjegraven och Matte städade undan lite efter vintern. Ljud från barn hördes ut över kyrkogården från den närbelägna idrottsplatsen, nedanför Mattes gamla skola. När Lapskflocken kom inom synhåll visade det sig vara ett gäng som spelade fotboll på konstgräs. Vattnet strilade vårligt längs dikena och i villorna runt om stod fönster öppna mot söder och solen och våren släpptes in!
Modji och Aili hade fullt upp med att hålla koll på varenda intressant doftfläck! Nosarna åkte ner direkt vid ankomsten till kyrkogården, som är en omtyckt plats för promenader med och utan hundar. Ailis festblåsa kom väl till pass och många var hennes markeringar! De tackade och tog emot när det blev ett stopp direkt vid ingången, när en kvinna stannade bilen och bara måste veta vad det var för fina hundar. Hon hann få tillräcklig information för att göra tummen upp och ropa bakåt "det vill jag också" på Mattes kommentar om att rasen behöver få jobba. Bilföraren bakom henne visade stort tålamod.
Så småningom kom Husse, Matte och hundarna ner till Framnäsviken. Här vek flocken av uppför Emblavägen som är en lugn och väldigt lite trafikerad väg längs med den gamla banvallen mot Eddavägens station. Denna snutt av järnväg, som en avstickare från Roslagsbanan, är nerlagd sedan länge och numera markerad som ridväg, till glädje för ortens ryttare. Matte minns härliga isgalopper som startade ut på Värtan från just Framnäsviken. Uppför Emblabacken hann hundarna nosa extra mycket, då det sög i benen på Husse och Matte och tempot blev mer av "stroskaraktär". Människor man mötte längs vägen hälsade vänligt. Månne var det det ljuvliga vårvädret?
Går man uppför en backe och upp på ett berg så går man så småningom nerför och i den branta backen nerför, ej tillgänglig för motorfordon, njöt Matte av solen som låg på, de gamla vackra husen med något öppet fönster här och där, utsikten över kända trakter och vintergäcken som lyste gult bland löven i häcken runt en tomt. Barnen spelade ännu fotbooll där nere. VÅRKÄNSLAN VAR KOMPAKT OCH INTENSIV! Matte njööööt
Komna nerför backen och tillbaka på vägen förbi kyrkogården, hade vattenpölarna vuxit väldigt på bara denna dryga timmes promenad. Innan hundarna släpptes in i bilen fick de tvätta sina fötter i lite kvarbliven snö och smältvatten, då den sista biten tillbaka gett dem en helt annan färg på fötterna än den ursprungliga.
Lapskflocken lämnade VÅREN och återvände till VINTERN en knapp timme bort med bil. Norrut. Hemma låg snön lika tjock som på morgonen. Dock hade snötäcket på taket släppt ytterligare och rasat ner och framför huset var betongplattorna en smärre sjö! Den frusna marken tog inte emot smältvattnet. Här måste det jobbas! En måndag med minusgrader väntade och redan vid läggdags hade det frusit på.
Åter var det blankis öveallt runt stugan. Vårkänslan var ett minne blott men ett värdefullt sådant och dagens promenad med hundarna var helt underbar som ett kort besök i en årstid som kommer, även till den lilla stugan i skogen vad det lider. En nära anhörig hade under dagen varit ute på övning inte alltför långt bort, med 40 kg packning i 40 cm snö. Då kände våren oerhört avlägsen ännu.