Ett halvår har nu gått sedan Násti vid Lucia fick en stroke och beslutet att låta henne somna in fattades - men ändrades i sista sekunden. När Husse på nätet läste att man kunde ge hunden åksjukemedel, för att dämpa den kraftiga yrseln och illamåendet. Násti fick upp allt och slutade äta och dricka. Matte matade och vätskade och Násti fick en halv åksjuketablett två kvällar i rad och veterinären behövde aldrig komma. Násti tog chansen och detta halvår har varit en upplevelese!
Matte tänkte noga igenom hur Násti skulle kunna rehabiliteras och Násti tränades systematiskt för att få tillbaka balansen och stabiliteten. En viss snedhet skulle kunna bli bestående enligt veterinären, men det skulle inte påverka Násti negativt. Násti har varit med om mycket under sitt långa liv och hon har visat en fantastisk kämpaglöd! Där fysiska åkommer aldrig fått henne ur balans. En juverinflammation med ett sprucket juver som följd när A-kullen var tio dagar gammal. En godartad ögontumör som växte mycket snabbt och gjorde att ögat måste avlägsnas. Som en följd kom sedan en olycka när hon var igång i träning igen och hon bländades av solen och skar upp överläppen i två skåror. Inget av detta har påverkat Násti negativt. Hon har fortsatt att vara den fantastiska arbetshunden som aldrig slutar att jobba, oavsett svårigheter och problem.
Stroken har gett en bestående snedhet som även fått Násti att upptäcka fördelen med att som enögd hund gå med huvudet lite på sned. Hon visar tydligt att snedheten inte längre är opåverkbar! Násti går ibland med huvudet helt rakt och när hon skall fokusera blicken vrider hon fram sitt enda öga med huvudet lite på sned. Vilket får henne att se oerhört rörande söt ut! Násti har god syn på sitt öga och hon är mycket nyfiken ännu vid fyllda fjorton år. Detta märktes väldigt tydligt på resan till Leksand! Násti ville kolla ALLT! Med huvudet lite på sniskan och öronen framåt!
I stugan gick Násti noga runt och kollade varenda liten vrå. Rätt som det var blev hon stående och tittade sig mycket noga i en helfigursspegel på väggen mella två rum, med huvudet på sned åt båda hållen fram och tillbaka och öronen spetsade. Násti vred och vände på huvudet och nosen vickade och vittrade. Till slut bestämde sig Násti för att gå runt dörrkarmen och in i det bakomliggande rummet, för att kolla vem hon tittat på! Násti som tidigare gärna skällt ut andra hundar, tittar numera mycket intresserat och nyfiket och hälsar mycket gärna och blir glad, när hon ser andra hundar. I bilen sitter hon gärna och tittar ut när bilen parkeras någonstans och på denna resa blev det många nya ställen för Násti att studera!
Att leva med en till en åren kommen hund har ibland sina sidor. Man kopplar inte helt av, en oro finns där, vissa nya hänsyn måste tas. Men att leva med Násti detta senaste halvår har varit en gåva! Hon är stabil i kroppen och har ännu spänsten och nyfikenheten! Hon hoppar in i bilen själv och hoppar både högt och långt när hon sätter fart på tomten över gräsytorna! Hon är rörande i sin lätta förvirring ibland, när hon inte riktigt hinner förstå och hon går lite i barndom som när hon inte förstår spegelbilden. Varje dag med Násti är en gåva och bjuder på leenden! Som motvikt till den ständigt närvarande oron.
Hur man kan lämna bort/omplacera sina åldrade hundar för att ersätta dem med mer produktiva och lönsamma hundar, samt i jakten på meriter byta ut en gammal trotjänare mot en yngre förmåga att dra upp inom någon hundgren, för erövrande av meriter/status övergår både Husses och Mattes förstånd. Som läromästare i hur livet skall tacklas är den gamla hunden mycket värdefull för den unga hunden. Bortsett från att den borde vara väldigt värdefull för sin ägare efter ett långt och "produktivt" liv tillsammans. En givande pensionärstillvaro borde varje hund förtjäna. Men så är det inte. En del hundpensionärer måste byta hem när de inte är produktiva längre. Tyvärr.