Torsdagen visade sig bli som en vårdag! Sol och 8 plusgrader! Lite blåsigt, men inte kallt. Matte längtade ut på landet! Vilket kan låta knasigt när man bor mitt i skogen och en mil från närmaste butik och samhälle. Men Matte längtade till torpet sitt! Mattes projekt. Som nu har blivit riktigt fint! Tack vare en duktig snickare som förstått precis hur Matte tänkt. Nu är allt utom den lilla pelarkaminen i gjutjärn på plats. Troligtvis en likadan som fanns i stugan när den bygdes. Vid tiden för Mattes födelse. En liten vedeldad kamin med ovandel bestående av en kokplatta med ringar. Just en sådan hittade Matte på loppis för 1.400:- och den skall installeras under våren. Med största säkerhet kommer kaminen från trakten, då loppisen ligger efter kustvägen ett litet stycke norr om torpstugan.
Nu längtade Matte verkligen efter att få ta med knytten ut till stugan! Deras pappa och mamma hade en härlig dag där tillsammans i början av augusti! En fruktsam dag. Då passade Matte på att småplocka kring husen efter takläggningen. Inget knyttfarligt fick bli kvar på marken! Så medan Modji och Kirous roade sig på sitt håll, städade Matte undan tappade skruvar och annat som kunde bli farligt för deras barn. Nu kunde Matte så att säga njuta av frukten från detta besök!
Násti och Modji drog iväg runt tomten och kollade läget! De längtade uppenbarligen också tillbaka. Husse har varit och tittat till huset vid ett tillfälle sedan knytten föddes. I sällskap med Násti. Då fotade han det lilla fönstret som satts in i väggen mellan vardagsrummet och sovrummet. Nu fick Matte se det på riktigt. Så bra det blev! Mer ljus och en möjlighet att få kaminvärmen att sprida sig i hela det lilla huset. Fönstret satt i vitrinskåpet i Mormors kök. Återanvändning. Som knopp att hålla i för öppning, skall Matte sätta dit Mormors gamla trätrådrulle.
Matte gick en sväng och kollade fårnätet runt tomten. Lammnät med mindre maskor nertill. Därefter släpptes ett knytt i taget ut, för att få umgås i frihet med sin familj. Eftersom tomten är en skogssluttning med mycket bärris, stora stenar, buskage och några täta granar har de vuxna hundarna alltid ett reflexhalsband när de är här. För att Matte skall se var de är och slippa störa dem med onödiga inkallningar. Tomten är på 2.000 kvm och man ser inte alla delar så lätt. Nu fick det knytt som för tillfället var utsläppt, ha en liten reflexväst för att inte orsaka Matte onödig oro. Skymt av vissnade ormbunkar, stenar och blåbärsris i mängd är ett litet knytt väldigt osynligt.
Samtidigt som knytten fick en möjlighet att röra sig fritt i den kuperade terrängen, fick de en lektion i att hålla sig till flocken. Matte tog med varje knytt på en tur runt tomten. Gjorde en inkallning med visselpipa från lite avstånd och med två vuxna och godissugna släktingar, var det liksom inget snack om hur man uppträder när Matte blåser i visselpipan. Valpar är små härmapor. Att visselpipa betyder mat vet de redan sedan länge. Innebörden av ordet "kom" har de också förstått. Samt sina namn. Godisknytt.
Inne i huset fick inga hundar vara. Där hade Matte satt ut råttgift i slutna dosor tidigare och möttes i köket av en ovanligt storvuxen näbbmus. Stendöd på golvet. Samt mängder med råttskit lite överallt. Bemängd med råttgift. Tydligt grön råttskit. Vilket Násti snabbt konstaterade var smakligt.... Direkt innanför tröskeln till ytterdörren. Mängden hon fick i sig genom att knapra några råttskitar torde vara försumbar. Ut åkte hunden. Igen dörren.
Innan hemfärd tog Matte med sig tre kopplade knytt och två lösa vuxna hundar på en liten promenad bortåt traktorvägen, in i skogen. Något knytten tyckte var väldigt spännande och även de vuxna. Då den enda hunden i grannskapet, en Dalmatiner, nyss promenerat förbi. Den delvis nerrasade stenmuren, blev en utmärkt klätterställning för små knytt. Lite koordinationsträning. De vuxna hundarna föregick med gott exempel. Samma mur som fungerat som träningplats för Násti, när det gällt att vänja sig vid avståndsbedömning enögd.
Bilen förefaller ha blivit en plats för avkoppling för knytten. Precis som på vägen till Vettershaga, somnade de och sov gott även på hemvägen. Alla tre försöker hoppa in själva, precis som de vuxna hundarna. I bilen trivs de. På denna resa tog Matte tillfället i akt att försöka lära knytten att det är absolut förbjudet att hoppa ut själv! Förenat med livsfara! Något de måste respektera under alla omständigheter. En öppnad grind innebär INTE fritt fram. De skall lyftas in och lyftas ut. Hoppet är dessutom alldeles för högt för dem och belastningen på fronten kommer att vara för stor under lång tid framöver. Skelettet kommer inte att vara färdigbildat på länge än. Inte förrän när de är två år.
Med en klätterapa till tjej som blixtsnabbt sedan hoppar ner, är det inte alltid möjligt att hinna stoppa henne. Aili utmanar ödet och Matte måste vara på alerten. Blixtsnabbt går det. Upp och sedan ner. Mormors mor Gázzi saknade totalt självbevarelsedrift. Matte är van vid att få hjärtat i halsgropen när hennes hund befunnit sig på obehagligt höga höjder. Även Násti hittades som litet knytt, liggande uppe på någon bänk. Hur hon nu tagit sig dit. Även hon har gillat höghöjdsarbete. Liksom Modji. Så Aili passar väl in i flocken. Hakunge nästa!