Fredag.
De senaste dagarna har snötäcket äntligen börjat försvinna i betydligt snabbare takt, när det inte har varit minusgrader på nätterna. Isen på vägarna är ännu kompakt på många ställen dock. En besökare blev oerhört förvånad då han möttes av både snö och is, när det är barmark några kilometer bort. Matte har tagit tag i ett projekt där staketet utmed vägen skall bytas ut. Den tidigare ägaren valde att inte bygga ett staket med stolpar nerslagna i marken. I stället fäste han staketstolparna i kraftiga stockar liggande i en grusbädd och nu ruttnar dessa bärande bottenstockar, varför hela staketet så småningom kommer att välta. Matte har ritat ett nytt staket byggt med liggande staketribbor och nu skall det byggas staket av någon som är van vid detta. Nu skall stolpar slås ner med stolpjärn.
När allt var klart kring det planerade staketbyggandet tog Matte med sig hundarna ut i skogen. Allt fler går längs den stig Matte märkte ut för att hitta för tjugo år sedan. Då var det en djurstig och man mötte andra människor bara när det var dags att plocka blåbär eller svamp och då bara rätt nära vägen. Nu bor det dubbelt så många i området permanent och många är hundägare och alla har gps. Nu har stigen blivit mycket bred och svår att missa. Det har varit väldigt isigt och sedan väldigt blött. Äntligen har det torkat upp bra nog för att kunna ta sig fram, även längs med myren någon kilometer hemifrån. Terrängen är mycket kuperad och Dima fick många tillfällen att nöta in att han skall gå "BAKOM" Att gå nerför en trappa eller en brant passage i skogen med en ivrig hund i koppel framför sig kan sluta med katastrof. Ofta tar hundar ett stort skutt framåt när de nästan är nere! Eftersom Aili är mycket duktig på detta att gå bakom i vissa situationer, så gjorde Dima som Aili och vid promenadens slut behövde Matte inte säga till. När Matte började gå sakta och konstigt där det var väldigt brant nerför ett berg, inordnade båda hundarna sig automatiskt bakom Matte!
Komna halvvägs längs promenadslingan i skogen, efter myren där det är sankt och där älgarna går på andra sidan, släpptes Aili lös. Hon hade pingla runt halsen för att höras av skogens djur och vid tio års ålder kan hon reglerna väl. Man håller koll på Matte så att hon inte försvinner! Aldrig utom synhåll! Dima fick nu ett dubbelt så långt koppel när Matte skarvade med Ailis koppel. Här och där stannade Matte upp och bara njöt av skogen. Aili krafsade fram jord på stigen och åt med god aptit och Dima vittrade i vinden med stort intresse! Den äldre hunden kontra den unga hunden. Intresset ligger på olika saker - det som finns nära och det som finns långt borta.
En timme i skogen gjorde gott och det var ljuvligt att slippa möta någon! Den är lyx att ha denna gammelskog tvärs över vägen hemifrån.