Matte har utöver en hel del jobbande i trädgården lagt tid på att få till en kullsida för Åtså-kullen med individuella sidor. Där kommer Matte fylla på med några bilder vartefter valparna blir äldre och information om dem hälsomässigt, som HD-status och mentaltest.
På tisdagen tränade delar av träningsgruppen en extra gång denna vecka. En lagtävling väntar förhoppningsvis. Information finns det i nuläget inte mycket av. Ingen alls om man inte har ett FB-konto. De två Lapsklagen väntar på angivande av samlingsplats någonstans i Skåne. En extra träning för några, gav en möjlighet för Ailidottern Fanndi att få lära sig gå vindstigar tillsmmans med sin matte. Hennes kullbror Sumo, boende tillsammans med sin far, träningskompisen Nemo, fick debutera i söket i förra veckan.
När gruppen samlades och planerade kvällens träning sken solen och inget regn skulle det bli enligt väderrapprterna. Så fel helt och hållet! Mörka moln drog snabbt upp så snart bilarna parkerats längst inne i bergtäkten! Matte gick iväg och gömde sig bakom en låg utskjutande del av en grushög, på så sätt att vinden skulle föra vittringen raka vägen ut över grusplanen, där Sumo skulle föras i långlina av sin matte. Just som Sumo började gå sin vindstig kände Matte, som låg platt på rygg på stenarna, små regnstänk träffa ansiktet. Regnstänk som snabbt övergick i ösregn! Vilket inte bekom Ailisonen Sumo, som nu visste vad den här leken gick ut på! Om han hittade vittring i vinden skulle den leda honom till en trevlig människa som skulle ge honom KORV! När man tränar vindstigar är det viktigt med en superbelöning och en figurant som vet vad som krävs. En GULDFIGURANT helt enkelt. Matte gjorde sitt bästa när en överlycklig Sumo kom fram och ville ha korv NU! Mattes glasögon var regntäckta och Mattes fingrar iskalla och allt var vått och att få upp den lilla plastburken krångligt. Sumo hjälpte till så gott han kunde men stjälpte väl mest. Matte fick upp locket och Sumo kastade sig över korvbitarna och i sista sekunden hann Matte sno åt sig några bitar för att kunna belöna strax igen. Sumo var på hugget! Den här leken gillade han och att han känner igen sin originalmatte rådde det inget tvivel om!
Sumo togs undan för att inte se när Matte förflyttade sig längre bort i området. Vindstigar fokuserar på vind och luftburen vittring! Inga synretningar alls! Inga ljudretningar heller! Nosen skall jobba! VIKTIGT!
Matte hade gömt sig bakom ett stort och skymmande hjul, på ett stort släp mitt på grusplanen. Regnet öste ner. Sumo fördes i långlina och vinden slog lite hit och dit. Vittringen fångade han på så vis att han hittade sin figurant på andra sidan släpet. För att nå vittringskällan måste han in under detta jättesläp till en lastbil och krypa fram till Matte som skärmades av genom en stänkskärm och balkar åt Sumos håll. En kille opåverkad av både väder och miljö och med stort figurantintresse löste han uppgiften alldeles utmärkt! Tolv veckor gammal!
Så var det hans kullsyster Fanndis tur att debutera som sökhund, genom att gå sin första vindstig. Upplägget var exakt detsamma som för Sumo. Fanndi fick även hon gå i långlina med sin matte och Sumomatte gick med som instruktör. Som räddningshundförare har hon gått många vindstigar tidigare och har stor erfarenhet att dela med sig av. Matte var även nu försedd med en liten plastburk med tätslutande lock innehållande korv. Fanndi fyndade Matte och blev så överlycklig över att i det hällande regnet hitta sin originalmatte i en stenhög, att hon vände ut och in på sig i glädjefnatt! Även nu hade Matte svårt att få av det våta och hala locket och fram korven, som slukades glupskt av Fanndi. Det gällde ju även nu att kunna behålla belöning för ännu en vindstig åt Fanndi!
Fanndi togs undan och Matte intog positionen bakom det stora hjulet och vinden kändes nu aningen krångligare och den slog lite åt olika håll. Men Fanndi fick alla förutsättningar för att fånga vittringen, genom att hennes förare gick så genomtänkt i vinden. Snart dök även Fanndi upp från andra sidan av släpet och även hon var helt oberörd av det envisa regnandet och nödvändigheten att krypa under detta stora släp, för att nå vittringskällan och belöningen. Mycket snyggt jobbat av en tolvveckors valp! Hon stannade upp på den andra vindstigen och kollade noga där Matte gömt sig strax innan, vid stenhögen. Hon lärde sig skilllnaden mellan gammal och färsk vittring. Jätteviktigt! Det kändes helt rätt att kullen fick det gemensamma namnet Åtså, som är en Lulesamisk uppmaning till en hund att söka!
Fanndis och Sumos pappa Nemo fick göra ett frisök över en stor yta, där hans uppgift var att hitta en försvunnen person. Vilket han gjorde utan problem. Deras mamma Aili behöver jobba upp muskler och kondition och fick nu för första gången sedan början av sommaren två figuranter gömda högt uppe i olika stenhögar. De stackars figuranterna ställde lojalt upp och gjorde som de var ombedda och stretade högt upp bland löst liggande stenar. Aili frisökte med mycket spring över stor yta och fyndade båda figgarna och skallmarkerade fint. Mormor Modji imponerade när hon för kvällen fick en låneförare som skulle testa räddningssök. Hon fyndade en figurant inne i en sluten container, där endast lite vittring kunde komma ut.
Detta blev alltså en ren familjeträning där Fanndi och Sumo fick vara med sin mamma, pappa och mormor en träningskväll och där de själva var med och tränade med fina resultat.
Att Aili och Nemo fick valpar tillsammans kändes som ett bra beslut. Att valparnas mattar vill låta dem köra vindstigar värmer Mattes hjärta! Att valparna tycker att lite regn och stora fordon är petitesser och inget att bry sig om, när de har en gömd människa att leta rätt på gör Matte jätteglad!
Mycket ofta ställs frågan: "Men hur lär sig hundarna att leta efter människor?"
Jo, just så här! På lek! Med extra gott godis! Med en figurant som kan kvittra som en kanariefågel och är jätterolig för den enskilda hunden, på för den rätt sätt. Samt med ett grundmaterial som har vad som krävs av hunden. Stor nyfikenhet, driv, motor och intresse för alla människor.
Klicka för större bild.
