Fredag.
Så var det dags för valparna att åka till veterinären för sin egen skull och inte för att deras mamma var sjuk. Det här är ju tyvärr ett gäng valpar som redan strax innan de fyllde tre veckor fick bekanta sig rätt grundligt med miljön på ett djursjukhus. Många olika rum där och många olika människor. Vilket inte rubbade deras cirklar det minsta. De åt både från mor sin som gav di trots sjukdom och från Matte som forcerade avvänjningen och deras magar var rakt igenom fina och de var sociala och de kunde koppla av. Prägling. Detta fick de med sig i bagaget och det var inte negativt.
När Matte nu ensam gav sig iväg med bilen fullastad med hundar var det vardagsmat för dem alla. In med de vuxna i baksätet och valparna i bakskuffen. Utan grindarna där bak skulle det inte fungera. Luft måste de ha och det var varmt och fuktigt med tjugo grader tidigt på dagen. Låsta grindar med hänglås, då hundar oavsett ålder och kanske framför allt valpar är stöldbegärliga.
Matte lämnade således några rutor nerdragna, men bara lite, regnskurar, samt öppnade bakluckan helt till hundbilen. Sedan blev det ett slussande, när man skulle få ut en valp i taget och sedan tillbaka in igen, utan att övriga lyckades slinka ut och ramla ner på asfalten. En stoppande hand och ett skarpt "stanna" har de fått vänja sig vid alla, sedan den första bilturen. Ur en bil tar man sig ALDRIG UTAN TILLSTÅND! Det gäller livet! En förbipasserande bil och så har man en hund mindre. Det har hänt inte bara en gång. Bilen öppnas och ut flyger en hund rakt ut i trafiken. Här tränar man från dag ett vad som gäller! TOTALFÖRBUD! Ailis valpar skall lära sig detta och Matte har börjat träningen.
Det gick alltså förvånansvärt bra att med en valp i koppel intill bilen låsa upp grinden. Att med en valp i famnen få av kopplet, öppna grinden, få in en valp, få ut en annan valp, stänga grinden, koppla uttagen valp och med den valpen på marken låsa grinden igen. Man har en annan och mer auktoritär röst, när man tränar sådant som gäller livet. Ett katastrofkommando i form av "STANNA" eller "STOPP" bör alla hundar få lära sig så snart de börjat umgås med livet utanför valphagen. Inkallningar likaså. Viktigare kan Matte tycka än att de lär sig diverse konster. Först grunderna i hur man uppför sig. Sedan allt det andra. Ailis valpar fyller åtta veckor på måndag. De första två lämnar då familjen. De vet att man går på toa på tidningar. De vet att man går undan ett stycke när man går på toa även utomhus. De vet att man inte får kasta sig ut när grindarna till bakskuffen öppnas. Vilket ingalunda garanterar att de alltid gör rätt. Men nöter man på vardagslivets måsten, sitter de snart i ryggmärgen.
Hur gick det då inne hos vetten? Kanonfint! Mer avslappnade och bekväma med situationen har Matte aldrig sett några valpar. De egna hundarna inkluderade. Sjukhusträningen tidigt i livet var bra vad det verkar, men är inget som rekommenderas annat än om man kan få till det utan att någon är sjuk!
Lill-Nemo lade sig ner på sidan på undersökningsbordet och gillade läget. Låg där utsträckt och lät sig undersökas. Jodå, båda kulorna kändes tydligt. Men när hjärtat skulle kollas blev det lite tokigt med en valp liggande lojt på rygg. Hjärtat hamnade liksom på ryggen. Varför han måste ställa upp och det var han inte omöjlig med. Alla valparna lät sig stickas med liten nål och vaccineras och med stor nål och chippas utan att med en min visa tveksamhet eller obehag. De gillade vetten och de gillade läget. Det ströddes godis på bordet och de käkade för fullt och liknades vid retrivers av en mycket nöjd veterinär! Ovanligt sociala, lättundersökta och lättstuckna var omdömet. Härligt att höra! Om en kull som både Husse och Matte anser vara den sjövildaste hittills.... Bara så ni vet ni som snart tar över! Hittills har inte Matte sett någon av dem rädd någon gång. De har reagerat när något de dragit i har ramlat ner, som en stor gammal bricka i trä och hoppat undan. Bra! Så har de omedelbart vänt sig om för att undersöka vad som hände och vad som nu tillkommit i lekmiljön. Toppen! Ingen avreaktionstid alls. Ingen rädsla alls. Eller skramlande kastrullock, elller något annat som både skramlat och smällt när det fallit i golvet. I valphgen har de några rostfria bunkar och en stor plåtbalja och det verkar som om de gillar när de själva kan åstadkomma ett himla oväsen! Bara så ni vet!
Matte passade även på att väga sina valpar, som helt allmänt gillade vad de var med om där på kliniken. Ett rum fullt med fodersäckar! Ett rum fullt med möjligheter! Vågen var de bekväma med och satte sig så fint, efter att själva ha klivit upp på den. Pälsbollen Fanndi ser så stor ut bredvid sina systrar, men väger exakt lika mycket som sin syster Násste. Jaffi väger endast ett hekto mindre än Fanndi och Násste. Trots att hon ser så liten ut bredvid Fanndi. Brudarna Bruns Bror Sválla/Lill-Nemo väger tre hekto mer än Fanndi och Násste. Exakt vad de väger är rätt ointressant, då de alla är i lagom hull och ökar som de skall.
Nu närmar sig dagen för ett första avsked med stormsteg och det blir liksom väldigt påtagligt när detta veterinärbesök har gjorts.