Onsdag - Nyårsdagen.
Onsdagsträningen denna vecka blev en träning i dagsljus och utomhus och Modji och Aili fick sällskap av duktiga Jaktlabbekompisen Mick. Det behöver inte vara en nackdel att vara få vid sökträning. Även om man inte kan få fler än två figuranter samtidigt, så går det alldeles utmärkt att dessa två figuranter direkt gömmer sig på nytt när de hittats. Man säger till hunden att blunda, alltså tar undan den bakom något skymmande och figuranterna går en omväg ut i området och gömmer sig pånytt. Ofta har man ett stycke att gå tillbaka till starten när den sista figgen är funnen och det är oavsett lämpligt att låta hunden söka även på tillbakavägen. Tomt eller med omlagd figurant. Någon kan ha missats med vinden i ryggen och chanserna att fynda kan vara större med vinden från annat håll. Det är också nyttigt för hundarna att inte alltid avsluta ett sök hos funnen figurant! Utan med ett tomsök och vid avslut rikligt med beröm för väl genomfört arbete. Fynd eller ej alltså. Det glöms alltför ofta bort tyvärr.Föraren vet att det är tomt och går annorlunda och skickar andra signaler till hunden.
Glömmer man att berömma arbetet och bara berömmer fynd, blir det fel i slutändan. Hunden skall ha beröm för att den gör vad föraren bett om. Vare sig den fyndar en figurant eller ej. Även om en figurant missas och hunden har jobbat fint skall den ha beröm! Det kanske är så att jag som förare inte har gett min hund optimala förutsättningar för att hitta den som saknas. Av olika orsaker. Naturligtvis skall man påpeka det olämpliga i att hunden slarvar och ägnar sig åt annat, om den hellre pinkar och äter godsaker på marken i stället för att arbeta. Oftast räcker en harkling och hunden påminns om vad den är där för. Så snart och närhelst den gör vad jag begär skall den ha beröm.
På dagens träning gavs många möjligheter till högt placerade figuranter och i den friska vinden ledde det till att vittringen från ovan spred sig långt åt olika håll. Vilket i sin tur gav hundarna bra sökuppgifter med mycket problemlösning och självständigt arbete, långt ut från föraren. Vilket även gav förarna bra möjligheter att träna på att läsa sina hundar! Kan man inte läsa hunden och tolka den information som ges under söket, missar man i värsta fall att hitta vad man söker, när man inte vet var figuranterna är gömda. Eller den saknade vid skarpa sök. Vilket gäller vare sig hunden söker en försvunnen människa, försvunnet djur eller ett föemål/en specifik doft. Att kunna läsa sin hund korrekt är kärnan i samarbetet med en hund. Eller annat djur för övrigt.
Aili och Matte sattes verkligen på prov när en figurant återstod att lokalisera. Aili gick högt med nosen och hon snurrade inom ett bestämt område avgränsat av en lodrät bergvägg i bergtäkten. På planen framför fanns flera containrar och annat där någon kunde finnas gömd högt uppe. Aili sökte sig uppåt på olika föremål ute på planen, men nosen pekade flera gånger upp mot berget. Matte drog sig långsamt närmare bergväggen och Aili läste Mate i sin tur. Aili kom då tillräckligt nära bergsidan för att kunna lokalisera vittringskällan uppe på berget och hon rasslade iväg halvvägs upp på berget i en nästan osynlig skreva. Hon blev stående på en avsats där mycket grus rasat ner och stora lösa stenar fanns rakt ovanför henne. Där ville Matte inte ha sin hund och bad henne gå ner igen. Aili var hörsam och tog sig ner på marken. Hon släppte vittringen och stack nu iväg längs med berget och tog sig upp via en uppfart ett gott stycke längre bort. Smart jobbat av en hund som både kan jobba utom synhåll för Matte och självständigt lösa ett problem!
Hennes mamma Modji var inte sämre hon! Vid nyligen fyllda elva år överraskade hon genom att ta sig högt upp på en stapel stora cellplastbloock. Där låg figuranten gömd och spred vittring runt hela stapeln ett stycke bort,då vinden var frisk. Matte såg Modji försöka ta sig upp på framsidan ut mot en grusplan, för att ge upp försöket och i stället söka sig bakom mot skogen. Fullständigt överraskande dök så Modji upp högst uppe på en intilliggande stapel med cellplastblock. På samma höjd som där figuranten var gömd! Modji stod vid kanten och fick se den figurant hon försökte komma fram till. Både Husse och Matte väntade på att Modji skulle komma till skallmarkering när hon nu var så nära. Men Modji ville ännu närmare och rätt som det var hoppade hon! Ett jättesprång över det stora mellanrum som fanns mellan de båda blocken. Det där hon stod och det där figuranten låg. Ingen hann bli rädd innan Modji nu var nöjd och kom till skallmarkering. Helt otroligt. Tänk om man fått detta långhopp på hög höjd på bild! Även om det bara hade blivit en suddig brun fläck! Figuranten blev helt överumplad av att plötsligt ha den sökande Modji tätt intill sig. En omöjlighet visade sig vara fullt möjlig för en ambitiös Lapsk vid namn Modji. Trots åldern. Foto på Modji hos figuranten högt uppe pryder startsidan.
Det är lite kluvet detta att ha hundar som är modiga och har stort driv och som är ambitiösa vad gäller att lösa uppgiften de fått. De riskerar att skada sig. Märkligt nog händer det ytterst sällan. Varken Husse eller Matte har under de 30-40 år de ägnat sig åt räddningssökutbildning och träning av sina hundar varit med om att någon egen hund ramlat ner och skadat sig eller skadat sig på annat sätt. Ofta finns det uppstickande armeringsjärn i området och ofta tar sig hundarna uppför och nerför gallertrappor i hög fart. En god fysik, god balans, god kondition och en bra skalle hjälper hundarna. En god arbetslydnad och fjärrdirigering hjälper ekipaget. Kommandon som "gå runt" och "gå tillbaka" kan vara till stor hjälp. Liksom ett stoppande "katastrofkommando".
I denna typ av träning kommer de Lapska väl till sin rätt. De är lagom stora för att ta sig fram, smidiga, självständiga och ändå samarbetsvilliga, samt goda problemlösare. De blir oftast mycket bra skallmarkörer vid fynd! Lättskallade som de är.
Är en sådan hund den optimala sällskapshunden, där promenader är enda sysselsättningen? Om än "i skog och mark".
Är det konstigt om en sådan hund hittar på egna "jobb" om den inga får? Det är inte rättvist att kalla en Lapsk som bara känner sig arbetslös och i avsaknad av mental stimulans för "problemhund". Problemet är ägaren som köpt fel ras för sina ringa behov av en hund som sällskap. Till det finns det andra och lämpligare raser. Inte som träningskompis i någon för en Lapsk lämplig hundsyssla. Som sök av olika slag, spår av olika slag. Självständiga nosarbeten i samarbete med sin ägare.
Klicka för större bilder.
