Lördagen blev väl mer aktiv för Husse och Matte än för hundarna, i ärlighetens namn. Jobb fanns att utföra vid sommarstugan i Vettershaga och bilen lastades med motorsåg, såg och busksax. Arbetshandskar och slägga! Samt loppisköp till köket och sist trycktes hundarna in....
Hundarna gjordes fast i sina mycket långa linor, vilka låter dem röra sig över en stor del av tomten. Av någon anledning trasslar de inte in sig nämvart och har funnit sina favoritplatser på den väldränerade sydvästsluttningen. Nu översållad av blommande vitsippor! Där ligger de och har full koll över allt vad Husse och Matte företar sig runt omkring. Husse slog upp de snedställda lecablocken under huset och tog ner några mindre sneddvuxna granar med motorsågen. Samt några mindre granar som stod för nära inpå husväggarna och den stensatta uteplatsen. De kapades upp och ved kommer att finnas till den planerade kaminen. Matte gick loss på sly och granar av "julgransstorlek" med handkraft. Mer ljus kom in i huset och mindre barr och löv kommer att falla på taket. På hemvägen gjordes ett stopp vid en butik som kan kallas en högklassig loppis. Här finns diverse fina saker från dödsbon att fynda. Matte fyndade ett mycket speciellt gammalt skrivbord för 250:-, perfekt att använda som bänk för en liten TV och en liten radio i den lilla stugan. Helt om och tillbaka till stugan med skrivbordet. Som passade perfekt!
Hemkomna fick hundarna följa med Husse och Matte på en skogspromenad. Att vandra i skogen gjorde gott i både hundarnas kroppar och Husses och Mattes trötta ryggar.
Söndagen inleddes vid femsnåret. Färden gick till skogarna kring Östervåla där Násti och två av hennes barn skulle få träffa en björn! Ett björnskinn med huvud upphängt på en vajer och styrd med fjärrkontroll. Björnen kunde fås att röra sig längs linan samt vända sig runt. Hanhundarna var först ut och Epic (Adja) fick, elva månader gammal, möta en björn i skogen. Han skällde ut björnen ordentligt från säkerhetsavstånd. Han ville inte gå helt nära, men fick han bara bestämma avståndet själv, så stod han fast och skällde på björnen. Nyfikenheten var stor och tog överhanden, vilket fick honom att själv närma sig björnen och bestämma lämpligt avstånd för utskällningen. Duktig kille!
Mamma Násti uppträde mycket likartat. Hon var nyfiken och hon ville välja ett säkert avstånd innan hon skällde ut björnen. Även hon stod några meter från björnen och skällde mot björnen. Ett litet fårnät omgärdade provplatsen. Både Epic och Násti var kopplade och hade förarstöd. Matte stöttade Násti, som tillsammans med Matte gick ända fram till björnen. Så nära att Matte kunde klappa den. Matte ville att Násti skulle få upptäcka att björnen inte var levande. För att kunna lämna platsen utan osäkerhet och kvarstående rädslor.
Mjukismodji älskar alla människor och blev jätteglad när hon kom fram till provplatsen. Här stod många människor och väntade på henne! Kul! Men ingen brydde sig om att hälsa på en besviken Modji. Alla tittade in i skogen, så då gjorde även Modji det. Shit!!!! Ett monster stod där mellan trädstammarna! Nu går vi! Precis samma reaktion som för ett år sedan. Men nu ville Matte att Modji skulle ge sig själv chansen att upptäcka att situationen inte var farlig. Att björnen inte var riktig. Matte jobbade gradvis fram den kopplade Modji, som när hon äntligen fick vind och möjlighet till vittring och gavs chansen att identifiera monstret, började skälla mot björnen. Ingen vind - inget skall. Då låg Modji lågt, var tyst och vände sig bort. "Jag finns inte!" Men i vind vid sidan av björnen, längs med linan, stod hon vänd mot björnen och skällde. Matte ville att Modji skulle minska rädslan och osäkerheten genom att känna att hon kunde kontrollera björnen. Modji skällde och björnen anföll inte.
Modji skulle inte ta strid med en björn. Hennes mamma och halvbror reagerade annorlunda och markerade mot björnen så fort de såg den. De behövde dock tid för att känna av situationen innan de vågade gå närmare. Klokt tänkt. Värdefull kunskap, då björnstammen vuxit och en utbredning sker söderut. Här i trakterna passerar då och då en gammal björnhane sedan många år.
Gázzi glömdes inte bort, även om hon inte behövde konfronteras med en björn vid sin ålder. Hon fick komma ut och promenera längs skogsvägen. Med för henne helt nya dofter! Väntetiden utnyttjade Matte även till att köra ett träningspass i rallylydnad med Modji. Här fanns många störningar i form av för Modji okända hundar och en viss förväntan i luften ,när många människor och hundar var i vänteläge. Modji skötte sig mycket bra på träningen!