I fredags, när Matte hämtade ut den för flocken nya bilen, fanns inte tid för försäljaren att förklara handhavandet av alla datoriserade funktioner. Bilen är ett år gammal och tidigare användare har ställt in det mesta efter egna behov och önskemål, vilka inte rakt av är Mattes behov och önskemål. Efter däckskifte till dubbdäck måste en kontrollampa indikerande dåligt däcktryck återställas. I gamla bilen var det en tydlig fysisk knapp vid växelspaken som då trycktes in. Nu skulle först infotainmentsystemet/färddatorn aktiveras och därefter skulle rätt plats hittas och så skulle kontrollampan släckas. Men hur då? Matte läser gärna manualer och har läst så ögonen blödde utan att begripa hur denna dator skulle väckas, för sökande efter information.
På torsdagen hade Matte stämt träff med bilförsäljaren för en lektion i handhavandet av den väldigt datoriserade bilen. Mattes känsla är att sitta i en dator med fyra hjul. Sommardäcken till den gamla bilen som lämnats i inbyte skulle även lämnas in. De hade glömts kvar hemma i förra veckan.
Husse och hundarna följde med till Norrtälje, då det fanns fler äerenden att uträtta, när en tur norrut behövde göras. Modji och Aili gillade uppenbarligen komforten i bakskuffen, som inte skiljer sig synbart från hur det var i den äldre bilen. Matte håller sig till VW Golf Variant/Combi och det här är den fjärde på raken. En bra bil för en flock med hundar av Lapskstorlek. För två Lapsktikar är den lagom rymlig för att vara bekväm som hundkoja vid träningar och på resor. Ja, bur är säkrare än grindar och galler, men åbäkig att lyfta ut när utrymmet måste användas till annat. En avvägning vad man väljer. En smaksak.
En hel del väntan blev det trots allt och hundarna vilade skönt i sin biabädd bakom svarta rutor, där ingen kunde se dem utifrån. Även det en hundanpassning som Matte är mycket nöjd med. En grundlektion gavs sedan i en kopia till Mattes bil inne i bilhallen. Matte satt vid ratten och testade och Husse hängde halvvägs in för att lära även han. Fort gick det med knapptryckningar och bläddrande i menuer, så som det gör när man är bekant med något och det känns självklart. Men bakanta var inte Husse och Matte och absolut INGENTING var självklart! Säljaren fick upprepa och vissa saker kändes viktigare än andra. Att upptäcka defrostern på backspeglarna var en hit! Liksom att inställningen för "sträcka kvar innan tankning" gick att ställa in. Hur man kopplar mobilens gps till backkamerans display var också värdefull information. Att få bort de mängder med olika mobiler som via bluetoth var inprogramerade var skönt. Var CD-spelaren var gömd uppdagades. Inne i handskfacket! Surpirse, surprise!
Mattes aningen stora fascination över all datorisering, kanske bäst kan förklaras med att hennes första bil 1966 var en Austin A35/"Köttbullen", försedd med vev fram för hjälpstart. Den kostade 300 kronor i inköp.
Fullmatade med information rullade Matte och Husse sedan hem igen. Hundarna hade fått lite hårt hundtugg att knapra på under det aningen långdragna besöket på bilfirman. Det känns liksom onödigt att riskera att missa något väldigt bra, bara för att man är ett blåbär när det gäller nya bilar och den teknik de är försedda med. Det känns också bra att av en kompis bli informerad om nackdelarna med mobilsamtal via bluetoth! Tack snälla för att du berättade att alla runt om utanför bilen hör samtalet via vindrutan!!!
Matte som nyligen var totaltbrydd när hon gick över en parkering med endast ett fåtal bilar hade ingen aning. Från en närstående bil hördes en grov mansröst i ett pågående samtal. Högt ljöd hans röst ut över nejden! Men i bilen satt en ensam kvinna bakåtlutad i framsätet med händerna osynliga. Hon såg ut att vila sig. Vem sjutton snackade hon med?!
Nu vet Matte. Inte bra. Allt vill man inte dela med andra och framför allt vill inte alla dela andras telefonsamtal alltid. ALLT vad Lapskflocken gör delar inte heller Matte med sig av här. Men i morgon skall flocken ta bilen till Älvsjö.