Torsdag.
Nu ligger ett foto på Mánnus tre söner tillsammans ute på FB. Matte skall förminska det lite så att det kan presenteras här inom kort! De tre musketörerna är nu åtta veckor och flyttar hemifrån de närmaste dagarna. Enligt uppgift kommer de alla tre till hem där de kommer att hållas sysselsatta med olika typer av "hundjobb". Det är tre till uttrycket lite olika killar, även om de i färg och teckning liknar varandra mycket! Mánnu's Pilvi liknar sin far och sin faster Signe mycket! Blicken!!! Mánnu's Vilppu påminner om sin faster Lihkku och även sin mormor Gázzi samt sin kusin Stella, Signes dotter. Mánnu's Mauri ser lite sorgsen ut på något vis, lite Schäfervalpig kanske. Det skall bli väldigt intressant att följa denna brödraskara för att se hur de utvecklas till både kynne och utseende! De stannar alla i Nederländerna. Matte har lite svårt att inte bry sig om vad som händer även med avkommorna till de hundar som fötts här hemma. Uppföljning. Inte Mattes ansvar, men icke desto mindre intresse! Nástis barn och barnbarn - familjen! Där flera nu finns i Nederländerna. Namnet Gátchis lever vidare. Ett ansvar. Även mycket roligt.
Nástifamiljen här hemma ägnade den gråmulna och blöta torsdagen åt nödvändiga inköp. Äntligen kom Matte sig för med att inhandla åtta kvm matta till uterummet, för hindrande av drag mellan trallbrädorna. En bit ljusbrun Astroturf inkötes också för att skäras sönder och skruvas fast på en bit av trappstegen till ytterdörren. För förhindrande av halka och förstörande av virket när Husse och Matte tar på sig sina "spikskor" - Icebugs med fasta och vassa broddar. Takdropp som fryser på är en halkrisk även för hundarna när de rusar nerför trappen och för både åldrade hundar och människor kan det få fatala följder att halka i trappen. Násti rivstartar som i sin ungdom, men har sämre styrsel i bakstället och är sämre musklad för att klara en halkning. Halka och fallrisk, ord som blir alltmer närvarande ju äldre man blir. Husse och Matte har i alla fall bara två ben att hålla reda på! Men fyra ger nog en bättre balans...
En promenad tog Matte med hundarna på och lite utevistelse blev det också under eftermiddagen. Aili nosade rätt på översnöade gamla urätna märgben och Modji satt som vanligt och höll koll på huset där hon inte litar på invånarna sedan de uppträtt höjgljutt och hotfullt i olika sammanhang. Hon släpper det inte. Misstänksamheten är stor. Vakthunden nummer ett. Násti lullar runt och förefaller tillfreds med det mesta! Håller sig närmare sin Matte på äldre dar, men hänger inte alltid med när Matte förflyttar sig hit och dit, medan Násti fastnat på en luktfläck. Násti tittar förvånat upp och omkring sig. "Men Matte vart tog du vägen?" Matte rör sig lite, pratar lite och ljuset kommer tillbaka i Nástis öga! "Men där är du ju Matte!" Ibland nöjer hon sig med att konstatera detta och ibland kommer hon springande. "Du och jag Matte!" Hon har tidigare varit en typisk "Hussehund" - Husses räddningshund. I brist på det bästa duger det näst bästa. Hon är inte så petig längre. Násti blir nog glad när Husse är hemma på heltid från februari!