En stor sorg känner Matte. Det känns tungt. Tungt att vara uppfödare av en Lapphundras. Lapphundägare. På många sätt faktiskt. Hunderiet skall ju innebära glädje! Roligt tillsammans! Olika åsikter och givande diskussioner. Nya rasklubbar har bildats, ett mål för många! Våren är på väg! Årsmöten om en vecka.
Det som hänt i lapphundvärlden den sista veckan har ställt mycket över ända. Glädje är ett ord som tappats bort. Rent hat uttrycks på sociala medier och till och med önskan om någons död! Ett inlägg som märkligt nog legat kvar dag efter dag helt offentligt och läsbart för vem som helst. Läger bildas och individ ställs mot individ. Listor skrivs på och vänner blir ovänner. Fullt krig på sina håll vad det verkar. Inlägg skrivs och raderas.
Vad som är slående är så mångas totala brist på förtroende för en myndighet. Rättshaverist. I singularis eller pluralis.
Viss text för tankarna till områden där allt som har med myndigheter hatas och en ambulans eller brandbil måste ha poliseskort för att utföra sitt uppdrag.
Ett omhändertagande av 80 hundar har gjorts. Länsstyrelsen har med veterinärstöd fattat ett beslut och detta är numera ett polisärende. Om ett samhälle skall fungera måste man väl ändå lita på våra myndigheter. Att Länsstyrelsen i detta fall hade fog för ett ingripande. Det finns dokument i ärendet som är offentliga.
Ibland är det skönt att vara gammal och slippa vara med så himla mycket längre.
Matte tog en promenad med hundarna runt kvarteret. Även det gick rätt tungt i det moddiga väglaget på isunderlag. Snö och så tö och minusgrader. Två steg fram och ett steg bak.
Ungefär som hundlivet i övrigt denna vecka.
