Teknikens under är bra när det funkar. När någon borrar i en fiberkabel funkar det INTE. Det gjorde någon tydligen i måndags. För sedan dess har den lilla stugan i skogen och måååånga andra saknat internetuppkoppling. Samt fungernade mobiler i stugorna och inga "fiberberoende" teveapparater har behagat fungera. Först tog det väldigt lång tid innan alla som kopplats bort från nätet överhuvud taget fick någon information om sakernas tillstånd. Vad hade hänt och varför? Sedan tog det lång tid innan felet lokaliserats och sedan flyttades tidpunkten för fungerande "nät" fram gång efter gång. Varför dagarna gått under stor ovisshet och faktiskt frustration, då den fasta telefonen via kopparnätet varit den enda fungerande kontakten med omvärlden. Något som det blir slut på inom en icke avlägsen framtid. En äldre ensamlevande dam i Roslagen har fråntagits sin fasta telefon UTAN FUNGERANDE MOBILTÄCKNING. Hon är helt isolerad och detta inte långt från Stockholm. Fakta många inblandade helt blundar inför och att det inte finns ett fungerande mobilnät i Stockholms närhet, är ett faktum som förnekas av alltför många!
Färdiggnällt. Nu på torsdagen fungerar åter internetuppkopplingen och fibern är lagad.
Hundarna har under veckan varit vid Torpet en dag och ätit blåbär ohämmat, de har promenerat och de har letat godis i konkurens och full fart på gräsmattan. Trots sommarvärme och soliga dagar har de varit ganska aktiva. Så och Husse och Matte med diverse görmål kring och i huset.
På onsdagkvällen tränade träningsgruppen som vanligt och denna kväll var det två Lapska tikar, två Lapska hanar och en Labbeyngling som fick göra självständiga frisök i ett "månlandskap" av mängder med mindre "toppar" i ett större område, bestående av en till ytan vidsträckt grushög. Här måste hundarna söka långt ut från föraren och helt utom synhåll för att kunna hitta de tre gömda människorna. För föraren var det en omöjlighet att ta sig efter hunden i denna miljö och taktiken måste bli att gå upp ett stycke från plan mark och bli stående där, för att sedan lita på att hunden hittade figuranterna helt ensam och markerade och sedan fick den funna figuranten föra hunden tillbaka till föraren. Här krävs en självständig hund och en hund som ensam kan lösa uppkomna problem! Här fungerar inte en hund som behöver stöttas av föraren för att ge sig ut helt ensam "på jobb". Den här typen av sök passade de fyra Lapska som hand i handske och deras goda skallförmåga kom väl till pass så att föraren kunde höra när fynd gjorts!
Labbeynglingen är född med andra strängar på sin lyra och är en "född rullmarkör" vilket tränades separat som en uppvärmning innan söket. Markeringar, oavsett sort, lärs alltid in och tränas separerat från söket, innan det sammanlänkas i ett moment. Det är hunden och inte föraren som väljer markeringssätt! För en apporterande ras faller sig rullmarkering lika naturligt som skallmarkeringar för en lättskallad ras som Lapsk Vallhund.
Alla hundar fick liknande upplägg i grus- stenmassorna och alla gjorde mycket bra ifrån sig och visade prov på stor självständighet och bra sökteknik. Vinden spelar spratt bland de olika höjderna och vittringen från flera personer slår lätt i varandra. För att jobba så här måste hunden kunna fatta egna beslut och samtidigt samarbeta med föraren. Egenskaper som bör finnas hos en renvallande hundras. Egenskaper som kanske borde efterfrågas oftare, än om hunden är lugn, är snäll mot barn, kan vara ensam hemma och nöjer sig med att vara ensam på tomten (utan staket!) eller åtminstone är robust och kan gå i skogen när man söker en Lapsk Vallhund. En ras som ännu uppskattas som renvallare inom renskötseln. Måtte den inte bli ännu en renodlad sällskapshund - om än av robust karaktär.
Tack alla för effektiv och bra träning! Lagtävlingen närmar sig!