Söndag.
Husse for till Friskis och Svettis och Matte tog med Aili på en härlig höstpromenad i området mitt på dagen. Vädret var fint med delvis sol och blåst bara i utsatta lägen. Matte valde lite nya vägar i det kuperade fritidshusområdet och det blev många uppförsbackar och nerförsbackar. Det blev inte den vanliga 'Mossvägenrundan', vars idelaltid ligger på fyrtiofem minuter. Redan från början reagerade Matte på att området föreföll helt dött. Inga människor var ute på tomterna. Inga människor var ute och traskade. Det var knappt någon trafik. Matte gick och gick och då och då fick Aili stanna och nosa lite mer noga, längs vägar hon inte gått på helt nyligen. Fåren låg och vilade i den stora hagen, när Aili och Matte passerade förbi på traktorvägen.Efter en timmes gående hade Matte och Aili inte mött en enda människa. Bara en ensam hund på en inhägnad tomt och den ville gärna hälsa på Aili, som inte var främmande för kontakt. Men Matte känner inte hunden och någon närkontakt blev det inte.
Så småningom, via många småvägar och omvägar i ett slalom mellan husen, kom Matte och Aili ner till skogssjön. På stranden och bryggan fick Aili vara lös. Matte stannade upp och njöt av lugnet och stillheten och Aili som sprang ut på bryggan till nocken och kollade läget över sjön. Helt öde. Inte en fågel. Matte lät Aili fortsatt vara lös när hon styrde in på stigen som går genom skogen längs med sjön. Ut på den bergiga udden med god sikt mellan tallarna tog Matte med sig Aili. Då signalerade Aili att något intressant fanns där hon nyss befunnit sig på bryggan. Över den lilla viken såg Matte en person röra sig kring bryggan och valde att fortsätta för att slippa ett möte. Men ingen dök upp. Matte och Aili var fortsatt ensamma där de gick vidare längs med stranden. Den sista biten hölls Aili kopplad då hon åter signalerat om något intressant och nu framöver. Det visade sig vara fortsatt öde längs stigen och vad Aili vittrat in vet inte Matte.
Hem kom Matte och Aili efter knappt två timmars gående, utan att ha mött en enda människa. En fin höstdag med nio grader, växlande molninghet och inte jätteblåsigt. Husse hade nyss anlänt hem och berättade om ett öde Friskis och Svettis. Ensam fick han vara i bastun. Vart hade alla människor tagit vägen? Dock hade han mött påtagligt många bilar på väg in mot Stockholm. Redan vid ettiden en vacker dag i november. Det stämde liksom inte. Hela hösten har vägarna i helgerna varit kantade av parkerade bilar, när många har begett sig ut på svampjakt i naturreservatet och skogarna gränsande till Lapskreviret.
Flocken tog en vilopaus med en fika i stugan, innan det var dags att gå ut igen om något skulle hinnas med innan det blev mörkt. Ekens alla löv ligger i drivor kring huset och flockas mot husets väggar här och där. Blöta löv som måste bort! Husse ägnade sig åt detta och Matte rensade bland utblommade blommor. Aili höll koll på vad som skedde snett över vägen. Rådjur som betade gräs antagligen och grannkatterna. Matte tog sedan med Aili för att lämna lästa tidningar hos grannen bredvid och den korta sträckan ägnade Matte åt träning av fritt följ. Dessförinnan hade Matte lagt ut sekatören och en trädgårdshandske som vore de borttappade. Vid återkomsten hem måste Aili hjälpa Matte att hitta föremålen. Det gjorde Aili gärna och bar dem även till Matte spontant och överlämnade dem på ett godkänt sätt. Lite träning av lite av varje i vardagen.
I stugan var det ännu acceptabelt varmt, trots att ingen eldat sedan morgonen. Kaminen var dock kall och det var dags att få upp värmen över sjutton grader för en behaglig kväll. Husse eldade och Matte tog upp potatis till middagen. Aili hade gått i viloläge i uterummet och där valde hon att förbli till dess det var dags för middag. Hon fick smaka av det sista av den hemodlade paprikan och tomaterna vilket hon uppskattade.