Tisdag.
Light and Fit är tyvärr inte en beskrivning av Mattes nuvarande status. Möjligen av Husses, som går på gym någon gång ibland ganska regelbundet. Light kan väl däremot stämma på två normalviktiga gamlingar. En käpp för 20 kronor på loppis är numera Mattes ständiga följeslagare i tider då man får vänta läääänge på läkartider. Matte hoppas inte på något mirakel, bara på en ny höftled. Lika bra som den som redan burit Matte i fyra år.
Nej, light and fit är beteckningen på den typ av foder från Acana som på tisdagen inköptes till Modji. Innehållande lite mer protein och mer fibrer, än påsen för vuxna hundar från Acana, för större fodergiva. Matte har själv försett Modjis portioner med mer fibrer, större volym, medelst hyvlad morot sedan några veckor. Sju hekto var övervikten för ett par veckor sedan och Modji har redan tappat lite av detta. En av förklaringarna till att Modjis mamma Násti och mormor Gázzi tränade ända fram till sin sista dag i livet var att de tvingades hålla vikten med en petig Matte. Både blev över fjorton år gamla. Gázzi mycket nära femton och aktiv in i det sista. Modji är tio år och kastreread (mot Husses och Mattes vilja) och Aili är fem år och mycket intensiv. Tiden har kommit för att låta dem få olika sammansatt mat. Familjens hundar får inte bli överviktiga gamlingar, med förkortad livslängd. Hundägarnas ansvar! Om man själv skåpäter och nattäter får man skylla sig själv när konsekvenserna blir synliga. Men hundarnas övervikt ansvarar vi hundägare helt och hållet för. Att bara skylla på att Modji är äldre och kastrerad är fel. Med ett diskbråck hos Husse och en utsliten och haltande höft hos Matte, har det brustit kraftigt i möjligheterna att motionera både sig själva och hundarna under hösten. Tyvärr. Man rår inte alltid över omständigheterna. Den heta sommaren var inte heller optimal ur hundmotioneringssynpunkt.
Lapsk Vallhund är generellt en lättfödd ras, liksom många djur med ursprung i mycket gamla raser. Hundar, hästar och andra. Islandshästar har till och med ett enzym i magen som andra hästraser saknar. De kan få ut näring ur förna/gammalt fjolårsgräs. Ofta har ursprungliga raser ett födgeni att förse sig när det finns något att äta och äter konstant om de kan. Maten kan ju ta slut. Matte har under tjugofyra år haft en extremt lättfödd Fjordhäst, på vilken det inte var lätt att hålla vikten. Familjens fyra Lapska i fyra generationer har alltid älskat mat. ALL mat! Foderbytet på tisdagkvällen fick inte Modji att reagera annat än positivt. Portionen var lite större än de senaste veckorna. När Matte får en ny höft och kan gå powerwalks igen kanske det blir ett nytt foderbyte för Modji! Det gäller att hålla henne i form till dess. För att en hund inte skall anses överviktig "skall man med lätthet kunna känna revbenen, oavsett hårlag".
Matte själv då? Jo tack. Hennes protioner är också mindre och innehållet lite förändrat, när brosket slitits ut och ben gnager mot ben i höftleden. Varje kilo för mycket gör ondare. Det gäller att hålla sig på benen åtminstone. Den krassa verkligheten för närvarande. Bättre tider väntar förhoppningsvis.