Måndagen var även den en dag med högsommarvärme och de två Lapska har fått sina rutiner. Aili ligger i korsdrag under bordet i stugan och Modji ligger ömsom i fullt solsken och skugga, ömsom under trädgårdsmöbeln eller under raden av rhododendron intill, där jorden är någorlunda öppen. Helst ligger hon utsträckt på slänten mot bäcken där solen gassar och vinden når henne. Där har hon full koll över tomten och vägen. Som på fotot i gårdagens inlägg. Dagen startar alltid med en promenad med Husse bort till brevlådan för att hämta morgontidningen.
Matte har också fått sina rutiner i försommarvärmen. Vattenbärerskan Matte. Hinkvis, tio liter åt gången. Många gånger. Fram och tillbaka till och från gårdspumpen. Högerarmen blir allt längre för var dag och ryggen allt snedare. Känns det som i alla fall. Nyplanterade buskar och växter måste ha vatten för att inte pengar, arbete och tid skall vara bortkastade. Vinden var rätt kraftig men i värmen behaglig och Matte kämpade på med hink och kanna, hundarna vilade och Husse var på gym. Till slut kroknade Matte och pausade i skuggan på altanen, med banan och vattenintag.
Nybastad i värmen kom Husse hem och började kärra in den kluvna veden i vedboden. Matte tog sekatören och putsade torra grenar lite här och där i trädgården, medan hundarna höll koll på vad grannen snett över vägen pysslade med. Renovering både utomhus och inomhus och bilar som kom och for. Nu hade även Aili kommit ut ur stugan och var nyfiken!
Solen sjönk, termometern sjönk från tjugofem till tjugo. Matte lagade en sen och lätt middag och hundarna åt sitt uppblötta torrfoder med samma goda aptit som de äter allt som serveras. Oavsett när, var och hur. Hundar hos Husse och Matte har av någon anledning alltid ätit allt med god aptit, oavsett omständigheterna. Månne det har att göra med viss konkurens kanske. På måndagen fick de ett kylslaget mellanmål mitt på dagen bestående av lite vaniljglass och därefter varsin halv grov men saftig och kylskåpskall morot att tugga på.
Så bestämde sig Matte för att klockan halv nio på kvällen bege sig ut på en cykeltur med hundarna. Nu hade många passerat stugan med sina hundar och även en förspänd häst kom förbit i rask skritt. Nu var det femton grader och nu verkade vägen lugn och bra för att cykla med två hundar. Tänkte Matte. Men ack så fel hon hade.
Inga lösa hundar och inga hästar och inga fotgängare alls mötte Matte de första femhundra meterna neråt vägen. Då kom en jättegrävskopa i full fart ur en kurva! Vägen är inte bredare än att två personbilar måste hålla åt sig vid möten. Grävskopan kom mitt i vägen och Matte och hundarna hade i princip femtio centimeter av vägen att trycka ihop sig på. Tillsammans med cykeln. Matte tvärstannade, tryckte in hundarna mot diket, hann inte flytta in cykeln och då kom skopan rakt emot Matte. Föraren körde på i god fart och Matte drog in bröst och mage och även näsan måste nog slätas ut kändes det som. Vänsterhörnet på skopan var skrämmande nära Mattes huvud. När föraren befann sig med hytten mitt för Matte GASADE han! Drog iväg i hög fart längs vägen. Matte hade hjärtat utanpå och var rejält omskakad, då detta var andra gången samma grävmaskinförare gjorde exakt samma sak vid möte med Matte på cykel med hundarna! Då lät Matte hälsa genom ordförande i samfälligheten att man inte får passera oskyddade människor på ett så hänsynslöst sätt. Han var väl förbannad och gjorde om manövern för att hämnas kanske. I vilket fall skrämde han mer eller mindre vettet ur Matte, som vid minsta rörelse från hundarna riskerat att ta ett kliv åt sidan och därmed träffas av skopan. Han var ute hela kvällen sedan och körde grus någonstans från en hög bortåt vägen. Fram och tillbaka samma sträcka i god fart till dess mörkret föll. Så Matte hade oturen att behöva uppleva samma möte ännu en gång på hemvägen. Då inte i en kurva utan med bättre sikt och på långt håll höll sig Matte sedan stilla och avvaktade. Nu stod grävaren stilla och till slut fattade Matte mod och passerade grävmaskinen som kört lite åt sidan. Föraren satt med telefonen i ena handen och pipan i den andra, så det var väl bra att han valde att stanna jättemaskinen denna gång.
Fordon har företräde på vägarna i detta bostadsområde numera. Där farthinder utlovats sedan två år tillbaka men inget händer. Rådjur har körts på. Sommarlov och lösa ungar på vägen i skymningen. Tillsammans med kompisarnas stressade föräldrar i bil. Ingen bra kombo. För att inte tala om alla lösa hundar långt före och efter sina ägare. Två katter är försvunna i närområdet. Man lever farligt på vägarna här om man inte sitter skyddad i en bil tyvärr. Inne i ett fritidshusmråde.