Torsdagen var en bra dag för hundarna. Först fick de hänga med ner till centrum när Matte skulle besöka sjukgymnasten. Konstgjord andning kallar han det, när han drar isär Matte och hennes ben. Men det är ovärderlig andning. Konstgjord eller inte. Ett höftledsbyte skjuter Matte framför sig så länge som möjligt. Matte bestämmer själv när det inte funkar längre. Slitna höfter gör ont. Hål på skinnet skall undvikas så länge det går. Tycker Matte. MRSA och annat elände kan då invadera.
Med nydragen höftled och lättare steg, anlände Matte och hundarna sedan till G. med familj. I den stora gamla trävillan på den fantastiska tomten, ute i skogen. När Matte svänger av från landsvägen och in på den lilla grusvägen, står Násti och Modji i bilen och gnyr av upphetsning. Här är de mer än gärna! Vita Herdehunden A. var den första vuxna hund utanför familjen som Modji träffade och kärleken har bestått. Dock är A. inte längre en hund som leker så mycket. Modji fjäskar ett tag för uppmärksamhet och ägnar sig sedan åt annat på den stora och inhägnade tomten.
Hönsen var utsläppta och det innebar att Násti letade hönsskit och Modji höll koll så att hönsflock och tupp höll sig någorlunda på samma plats allihop. Hon har tydliga vallningsanlag och hon läser av fåglarna mycket bra. Modji glider in bakom en höna och håller sig där för att få henne dit Modji vill ha henne. Mycket lugnt och sansat och helt på egen hand. Ingen har lärt henne detta. Vill Matte bryta så är Modji hörsam och samarbetar. Med det stora intresset för rådjur är Mattes bedömning att Modji nog skulle klara ett renprov bra. Modji har visat vallanlag, hon kan arbeta självständigt långt borta på egen hand och hon samarbetar bra med Matte. Matte är dessvärre inte övertygad om att klara provet lika bra för egen del. En belastning för Modji förmodligen.
Fika i köket väntade och Násti som är synnerligen matintresserad håller koll på tiden. Hon ställer sig alltid vid köksdörren och visar att det är dags att gå in! När dörren öppnas kastar sig hundarna in och rusar fram till Frolicskåpet. Allmän utdelning och sedan slår de sig till ro kring köksbordet. Så även denna dag. Nybakad sockerkaka var inget som hundarna fick smaka, vilket de motvilligt insåg vartefter.
När Matte så småningom skulle fara vidare, följde Modji gärna med. Men lite svårt var det att lämna hönsflocken. Modji stack dit och kollade en sista gång. Násti höll sig gärna kvar nära köksdörren och hoppades på att få följa med G. in ännu en vända. Månne det var Frolicskåpet som lockade?
Alla parkeringars smutsigaste bil alla kategorier fick genomgå en guldtvätt på hemvägen. Grusvägen hemma dammar och familjens båda bilar får en dos damm för varje passerande bil. Mindre kul. Hundarna har varit med sedan valpstadiet och reagerar inte på att bilen spolas och borstas och blåses. Miljöträning.
Det har nu gått en vecka sedan Násti skar sönder överläppen. De två sydda djupa skårorna har läkt bra och antibiotikakuren är avslutad enligt ordination efter sju dagar. Násti mår bra. Både fysiskt och psykiskt. Skönt.