Tack Anette! Jag skall snarast kolla med någon nålstickare!
Matte ringde till veterinären i Kyrkbyn på fredagmorgonen och fick en tid strax efter lunch. Morgonrastningen blev kort med ett par vinglingar strax innan hemkomsten. Gázzi är till åren kommen och hon har levt ett mycket aktivt liv med mycket klättrande och hoppande i delvis synnerligen svårframkomliga områden. Mentalt är hon sitt gamla jag och hon hoppade nerför verandatrappen i två språng. Hon busade med Modji och hoppade och snurrade runt. Hon hoppade både både in i och ut ur bilen utan problem. Men så rätt som det är viker sig något ben.
Veterinärens bedömning: Gázzi har åldersrelaterade problem med degenarativ förlust av muskelmassa i bakbenen (trots långpromenader varje dag) och hon har en nervproblematik där signalerna från bakbenen inte riktigt når hjärnan alla gånger. Ibland kan detta påverka även frambenen via ryggraden och ge en "stolpig" gång. Det kommer i skov och däremellan är Gázzi problemfri. Någon förbättring kommer inte att ske och tillståndet kan inte behandlas. Allt enligt veterinären. Hjärta och lungor är normala och allmäntillståndet är inte påverkat på något vis. Gázzi står sedan tidigare på Seraquin och en låg dos Metacam. Gázzi har sedan ett år små juvertumörer längst bak och dessas utveckling kan bromsas upp med Metacam. Nu kommer Matte att se till att Gázzi får akupunktur. Matte har själv masserat musklerna.
Resten av dagen tillbringade Matte ute på tomten med hundarna, mellan regnskurarna. Gázzi var pigg och glad och har definitivt god livskvalitet än så länge. Hennes problem är endast relaterade till gåendet och endast då och då. Enligt veterinären påminnande mycket om de muskelproblem som en sliten höft kan ge hos exempelvis Matte. Rätt som det är försvinner styrkan och benet "vill inte". Gázzi har inte ont och lider inte mer än att hon inte förstår vad som händer. Matte gör sitt bästa för att förmedla lugn och trygghet och det förefaller fungera. Gázzi ser inte skärrad ut. Bara lätt undrande. Ännu har livet något att ge den gamla följeslagaren. Gázzi betyder följeslagare och en sådan har hon blivit.
Mysjkin har anekterat Nástis korg som sin favoritsovplats. Násti har befunnit sig i efterlöp och Matte har snott hennes pipdjursvalpar. Men katten får hon ha kvar! Att han har flyttat in i hennes säng är nu ett symbiosförhållande som skänker båda tillfredsställelse. Han får sina kramper mer sällan, efter det att solen och värmen kom och han tillbringar lite tid ute varje dag. Snön gillade han inte! Han har alltid fått välja om han velat vara ute eller inne. Från det att kramperna började komma två-tre veckor i veckan blev det så ett uppehåll på en vecka och sedan ett par korta kramper samma dygn. Nu var det ett uppehåll på två veckor innan den senaste kortvariga krampen häromnatten. Dosen Fenemal kan inte ökas. Mysjkin fyller 17 år i slutet av april och är utöver kramperna precis som han varit tidigare. En katt som gillar livet, älskar mat, inga viktproblem, med en vaktinstinkt som fortfarande driver honom att pinka revir runt tomten varje dag. Krämpor hör till livet när det blir långt. Både för fyrbenta och tvåbenta. Än har livet något att ge även Mysjkin.
Matte lever just nu väldigt mycket "här och nu" och shoppade loss lite till sin nya "lekstuga" i Kyrkbyn. Från väntrummet på sjukhuset fick Matte sno med sig en mycket inspirerande inredningstidning från USA. Kustnära hus - var temat. Perfekt. Att stugan är mycket liten gör det möjligt att med små medel skapa något personligt och enhetligt. Mattes vårprojekt!
På lördagmorgonen tog Husse en promenad till brevlådan med hundarna. Gázzi hade inga som helst problem och hon gick långt nerför dikeskanten för toalettbestyr. Ett ymnigt snöade gjorde dessutom gräset halkigt. Problemen kommer och går. Sedan for Husse och Modji till Uppsala på kurs. Tanterna (Matte, Gázzi, Násti) kurar i brasvärmen!