Efter inlägget på Husses FB-konto med resultatet för Aili på utställningen, påpekades att en veteran inte kan få CACIB. Vilket det står på kritiklappen att Aili fick. Hon fick även en vit CACIB-rosett. På kritiklappen står det längst ner att hon fått "Veteran Cacib". I rutan till höger är CACIB markerat.
Eventuellt skedde en ihopblandning, där nyheten "Internationellt Veteran Certifikat" kom att blandas samman med Veteran Cacib. Som i sin tur markerades som Cacib i rutan till höger då ingen ruta fanns att markera för nyheten Veteran Cacb alternativt Internationellt Veteran Certifikat. På Hunddata står inget om Cacib. Det tar ett tag innan nyheter sätter sig och alla vet och alla papper är anpassade med rutor att fylla i även för nyheterna.
För Mattes del spelar ett cacib eller inte ingen roll alls! Utomlandsresor med hund sker inte för vänstervarvande! Utomlands med hund går resorna österut till Finland/Åland för räddningssökträning. Eller så får hundarna bara hänga med på en semestertripp. Att Aili tilldelades en rosett för Internationellt Veteran Certifikat var väldigt fint! Fick Matte veta när hon hämtade ut Ailis vunna rosetter. Det internationella veterancertifikatet sades vara finast av dem alla! Vilket Matte tycker är fint nog så klart!
Nu har Aili fått en vit cacibrosett som hon inte har rätt till tydligen och vill någon ha tillbaka den så är det inget problem. Rätt skall vara rätt och det är bra när någon påpekar felaktigheter och vad som är korrekt blir tydliggjort.
Måndagen fick bli en dag då hundarna slapp koppel och fick vara 'fria' i sitt andra revir under hela eftermiddagen. Som kontrast mot helgens uppstyrda dagar. Hemma skulle det städas och flocken skulle hålla sig hemifrån. Torpet, en dryg halvtimme bort, blev en bra plats att spendera eftermiddagen på. Växlande molnighet och femton grader bjöd på många sköna timmars vistelse utomhus närmare kusten. Inga jobb väntade där och flocken kunde ta det lugnt på den stora skogstomten. Husse och Matte gick runt ett varv och kollade staketet och slog sig sedan ner på lillstugeverandan och slappade. Tog en macka och fikade. Husse slog på vattnet och varmvattenberedaren, Matte beskar en rosenbuske som började bli svajig och för stor. Aili funderade på en lya under verandan men fick inte vara ifred för vare sig Dima, Husse eller Matte. Längst in skulle hon boa in sig och när hennes mormor Násti var inne på samma linje blev det inte så bra. Násti vägrade komma ut när flocken skulle fara hem. Så nu var det tvärstopp för Aili att skenvalpa där under! I övrigt har någon skendräktighet inte märkts av.
Dima har skaffat ett eget jobb här. Det är en skogstomt med väldigt många höga tallar och på marken ligger väldigt många pinnar och även en och annan knäckt gren. Pinnsamlaren Dima har här ett paradis! Alla pinnar samlar han in och lägger på gårdstunet mitt emellan stugorna! En stor gren ville han överlämna personligen till Matte, som satt och läste på verandan. Gulligt!
När solen försvann bakom träden i väster, var det dags att bege sig hemåt i samma riktning. Lägger man en linjal på kartan ligger flockens båda revir i linje i ost-västlig riktning. Där går ingen väg tyvärr. I så fall hade vägen hem nu varit hälften så lång. I stället gick den först norrut till Bergshamra, där middag åts på pizzerian som infört även thaimat, för att slippa matlagning hemma. Hundarna fick dock äta hemma och sedan hann det bli ännu en halvtimme utomhus på tomten, innan flocken drog sig inomhus.