På måndagen sken solen! Från en klarblå himmel hela dagen! Men det var frost på morgonen och temperaturen låg på 00 från morgon till kväll. I skuggiga partier låg frosten kvar hela dagen.
Matte passade på och tog ut knytten mitt på dagen, när solen värmt bort frosten på större delen av gräsmattan och dessutom värmde genom att stråla gott på knytten. Men att släppa alla på en gång är inget som Matte vågar utan medhjälpare. En och en fick de komma ut. Matte har ingen möjlighet att hinna ikapp fyra knytt i fyra vädersträck och böja sig ner och rädda dem från att ramla ner i bäcken eller komma ut genom staketet. Tyvärr. Kroppen vill inte vad Matte vill längre.
Eftersom gräset/mossan var både blöt och väldigt kall, tog Matte tid när knytten roade sig bland några buskar, några små träd och en rabatt med hög kant. Nog är småbarn sig lika, oavsett antal ben! De dras till det farliga! Den porlande bäcken med sina höga kanter lockar alldeles väldigt. Vattnet är inte djupt för en vuxen hund, men för ett knytt är det livsfarligt djupt. Det strömmar rätt friskt efter de senaste dagarnas regnande dessutom. Alla busfröna undersökte sin omgivning och ingen reagerade på det våta och kalla underlaget. Syskonskaran föreföll rätt enig om att tio minuter var alldeles lagom tid, för en utevistelse på detta underlag. Då var det inte lika kul längre och de fick värma sig under Mattes teddyfodrade jacka. En och annan bil passerade på vägen intill.
Eftersom november inte är världens bästa för små knytt att vistas i en valphage har Matte möblerat kök och matrum med diverse saker som normalt hade funnits i en valphage. Under eftermiddagen fick knytten en koja av en stor kartong som tejpades ihop. De fick även en ny plastback att klättra på. Denna är försedd med botten av gallertyp. ICA brödback. Av erfarenhet kommer de knappast att senare reagera på gallertrappen till snickarboden. Eller andra galler de tvingas gå på framöver. Så länge ingen förare gör en stor grej av detta för sin hund och saktar in och pekar och lockar med godis. Talande om för den icke ont anande hunden att detta är JÄTTELÄSKIGT. Genom att bete sig annorlunda mot om hunden skulle gå i en vanlig trapp. Inte alls ovanligt, konstigt nog. Hunden har inget problem med underlaget många gånger, om det inte vore för föraren, som beter sig konstigt helt plötsligt och genom att förvänta sig ett problem, skapar ett.
Här blev Matte avbruten av välkommet besök och hann vare sig avsluta eller logga ut. I stället blev det en fikapaus med trevligt sällskap! Tack för besöket!
Násti och Modji fick en skogspromenad tillsammans med Matte under eftermiddagen.