Lördag.
Vinden friskade i ordentligt under lördagen. Skogens grantoppar vek sig i byarna och det bet ordentligt i kinderna när man gick ut, trots några plusgrader. Husse tog med hundarna på en skogspromenad, tänkande att det skulle vara lite mer lä mellan de höga granstammarna. Samtidigt gick han en ronda och tittade till vintertomma grannhus runt om, för att se att allt var som det skulle. En vit skåpbil oroar, när den ibland dyker upp väldigt sakta längs vägesträckan och saktar in påtagligt vid vissa hus. Nu hade den åter passerat den lilla stugan i skogen och förbi Lapskreviret höll den låg fart. När Matte dök upp på trappen på väg in försvann den snabbt.
Det känns mycket skönt att ha två larmande vakthundar i stugan och på tomten! Huruvida man skall nämna att rasen är en vaktande hundras, en ras som vaktar, eller ej råder det delade meningar om. "Folk kan tro att det är en ras som vaktar som en herdehund och anfaller" har Matte hört som argument mot. Lapsk Vallhund är förvisso inte en herdehund. Utan en mångsidig vallhund som vaktar genom att larma! Den skäller när den vill påkalla sin ägares uppmärksamhet om att något sker och bör åtgärdas. Precis som en Chihuahua är en larmande vakthund - en ringklocka som skäller ljudligt och ihållande när någon kommer. Ingendera rasen anfaller en besökare som går in genom en grind. De larmar och ber om förstärkning av sin ägare, som får avgöra huruvida besökaren är välkommen eller ej. Ordet vakthund kan betyda mycket. Liksom ordet uppfödare. Alla fungerar inte likadant.
Skogspromenaden blev inte så lång, då Husse snart upptäckte att jakt pågick i skogen. Det smällde inte alltför långt borta, trots att inte en enda varningsskylt upplyste om pågående jakt. Som vanligt alltså. Man sätter upp skyltar mot "stora vägen" som leder ut i skogen och har ett nummer. Därifrån är det få som beger sig till fots ut i skogen - men där riskerar man att få lösa jakthundar påkörda. Åt det håll man kan tänka sig att boende beger sig rakt ut i skogen bakom sina hus, bryr man sig inte om att skylta med "jakt med lös hund". Otaliga gånger har både Husse och Matte gett sig ut på skogspromenad och plötsligt hört skott på nära håll. Fullständigt överraskande. De två rävliknande Lapska hålls alltid kopplade i skogen av många skäl. Detta är ett! Varken Modji eller Aili visade med minsta min att de hörde skotten. Den som reagerade var Husse, som var medveten om risken med att fortsätta promenaden längre in i skogen. Så långt tänkte ju inte hundarna, som gärna ville gå hela "Mopperundan" färdigt.
Matte roade sig under tiden med att börja plocka undan julen i stugan. Alltid blir det någon liten tomte eller annat pynt som glöms bort och hittas framåt påsk.... Lika roligt som det är att plocka fram och julpynta är det att sätta stopp och se framåt mot våren. Tjugondag Knut dansas julen ut. Det håller Matte hårt på. På måndag är det Knut som har namnsdag. Traditioner är till för att bevaras och ger ramar för helger, seder och bruk. Enligt Bondepraktikan: "Om kylan står från jul till knut, står den hela vintern ut. tjugondedagsbarren ligger mitt i snön." Från Dalarna. Gäller även det motsatta känns det lite kört för den här vintern tyvärr.
Matte behövde frisk luft och tog vid där Husse slutade. Hundarna fick ytterligare en promenad innan mörkret föll. Nu längs vägen och huruvida det var så mycket säkrare är ju tveksamt. Husse hörde och såg en stor Volvo komma ifatt Matte och de två Lapska som just försvunnit i kurvan. Fort gick det för Volvon där den kördes mitt i vägen! Husse blev stående med ved i famnen, men hörde ingen tvärbormsning. Matte hade också hört bilen närma sig mycket fort, men den kom ännu fortare än förväntat. Två hundar kissade i diket i full koppellängd och där kom bilen som vore den ensam i världen. Matte klev ett steg ut ivägen för synlighet och sträckte ut armarna i sin iver att korta in två koppel och få full kontroll över hundarna. Det gick bra. Den här gången. Bilen hann sakta ner lite och passerade tätt inpå Mattes rygg. Modji och Aili hölls kvar nere i diket. "Lugnt och skönt i skogen". Det vete fan.
