Onsdag.
Större delen av träningsgruppen ägnade sig åt annat än hundträning, men den som kom för att träna med Matte och Husse räckte gott för att få till ett mycket bra träningstillfälle! Två figuranter hade Aili, Dima och träningskompisen att söka rätt på.
Aili fick ett stort frisök över de stora ytorna i bergtäkten. Två figuranter var gömda på platser som Matte kände till, varför Matte kunde styra Ailis sök över ytorna, så att hon inte skulle hitta de båda figuranterna för snabbt. Hon skulle få en möjlighet att röra på sig ordentligt så här i kvällningen, när det var svalare. Aili samarbetar bra med Matte, samtidigt som hon söker självständigt efter vittring. Så småningom hittade hon sin första figurant uppe på en stor krossmaskin och skallmarkerade fint. Därefter jobbade hon vidare mot skrotområdet och hittade Husse gömd inne i en stor brosektion. Snabbt och effektivt hade hon löst sin uppgift!
Dima fick samma uppgift att lösa, med den skillnaden att han ännu inte får söka fritt. Det finns mycket harar i området och i den omgivande skogen finns det vildsvin, samt en väg där hundägare passerar ibland. Dima är ung och spontan och Matte litar ännu inte på att Dima inte tar egna initiativ och drar iväg på egna äventyr! Han sökte nu i en tio meter lång lina och när han tydligt visade att han visste var det fanns en figurant gömd, släpptes han lös. Dima visar tydligt med vajande svans och allt fokus fixerat mot en viss punkt, att han fyndat! Han kan även gå i skall för att berätta vad han vet för Matte. När han släppts lös har han allt fokus på figuranten och att komma så nära det bara går, innan han stannar upp och skäller rakt mot figuranten. Han är angelägen att komma hela vägen fram och måste ibland hejdas från att klättra upp på stegar! Ailis mormors mor Gázzi var en stegklättrare även hon.
Träningskompisen fick ett annat upplägg, då han behövde träna på skallmarkeringar. Matte gömde sig och blev hittad, gömde sig igen medan hunden med förare jobbade vidare i området. Om och om igen för att få till ett flertal fynd och skallmarkeringar på stora ytor, med endast en figurant. Avslutningsvis var Husse gömd bland skrot i närheten av bilarna. Därefter var det rena markeringsövningar som gällde för denna hund. Han fick se Matte gå iväg och gömma sig bakom något föremål och skickades sedan direkt iväg för att fynda. Inget sök - bara markeringsträning.
Nu gällde det för Matte att vara en väldigt rolig figurant! Så rolig att hunden föredrog att vara kvar hos Matte och skallmarkera, i stället för att vända tillbaka till sin förare. Hans problem är att han har varit mer angelägen att ha koll på sin förare, än att stå ensam hos figuranten och skallmarkera. Hunden måste träna på att självständigt vara kvar hos figuranten och föraren måste träna på att hålla sig på lite avstånd och framför allt vara TYST och låta figuranten jobba med hunden. I ett skarpt läge kan det vara så att det är omöjligt för föraren att komma ända fram till den hittade och saknade personen, som kan vara skadad. Hunden måste då kunna visa exakt var personen befinner sig. Under rasmassor kanske och helt osynlig. Då fungerar det inte att hunden vid fynd lämnar den hittade personen och hellre söker upp föraren, än är ensam med den hittade personen.
Nu gjorde Matte allt vad hon kunde som figurant för att dra hunden på sig när hon var hittad. Så snart hunden gav skall belönade Matte socialt med rösten. Peppade hunden att skälla mer och mer och mer ihållande. När det lyckats var det belöningsdags. För att hålla kvar hunden, så att den inte stack till föraren, kvittrade Matte som en kanariefågel när hon berömde hunden. Hela tiden belönande med godis. Matte drog hunden på sig och matade den hela vägen tillbaka till sin förare. Som lyckats vara tyst hela tiden! Matte överlämnade hunden till föraren att belöna och drog sig undan. Hunden skulle få känslan av att den apporterat in sitt fynd - figuranten! Eller för en vallhund - vallat in. Hunden skall få känslan av att ha hittat något värdefullt! Figuranten! Vilket hänger på att hunden tycker att figuranten i sig är en viktig person. Något den vill visa sin förare. Det får inte bli så att hunden fyndar och sedan snabbast möjligt vill tillbaka till sin förare för att få belöning.
Bra figurantarbete borde läras ut och förarna behöver förstå att figurantens agerande är superviktigt för att hunden skall tycka att denna kurragömmalek är rolig! Inte bara förenad med krav från en förare som vill belöna sin hund själv och inte inser att figurantens kontakt med hunden är viktig. Inte minst under utbildningen! Hunden skall vilja hitta figuranten. Inte sin boll eller godiset för att snarast återvända till sin förare. Figuranten är ju den som hunden har som träningsobjekt, för att i slutändan kunna hitta en skadad och medvetslös person, osynlig för föraren. Varför figuranten måste vara attraktivare än föraren vid fynd. Samarbetet med föraren är naturligtvis också viktigt.
Så tänker Matte efter att ha tränat räddningssök i drygt fyrtio år och utbildat två certade räddningshundar. Husse instämmer. Andra tänker annorlunda.