Tisdag.
Solen sken och träden vajade i vinden, som friskat i sedan gårdagen. Björklöven singlade som guldpengar från den omväxlande himlen. När Matte bestämde sig för att gå i skogen med Lapsktrion var det kanonväder! När Matte började ta på sig ytterkläderna hade himlen helt oväntat blivit djupgrå och regnet smattrade mot taket! Varför det fick bli regnrock och stövlar samt fingervantar i den plötsligt påkomna kylan.
Dock drog regnvädret snabbt vidare med de flyende molnen och strax var himlen till övervägande delen blå igen. Härligt! Matte och hundarna traskade på den snustorra marken genom det som brukar vara ett smärre vattendrag, under stora, ståtliga och mycket gamla granar. Där mossan täcker marken i ljust grönt, bildande fina kontraster mot de mörkgröna träden. Särskilt vackert blir det när solen strilar ner mellan grenarna och belyser allt det ljusgröna och mjuka!
Bråttom hade Matte inte, ännu i obalans desvärre. Nyligen nerblötta av regnskuren, var alla rötter över stigen såphala och falla ville Matte inte. Tittade noga var hon klev. Vilket gav hundarna finfina möjligheter att förse sig av de blåbär som ännu finns kvar. Stora och saftiga, men inte längre så smakrika. Lingonen lyste härligt röda i allt det gröna! Mogna lingon hittade vägen ner i Mattes mage. Bortvalda av hundarna.
Så småningom kom Lapskflocken fram till myren och just då valde Havsörnen att majestätiskt ta en runda över den öppna ytan!Mäktigt och mycket vackert var det, med de knotiga och förvridna stammarna och den gigantiska fågeln glidande över! Matte blev stående länge, medan hundarna rensade rent på bär. En fantastisk naturupplevelse i något som känns som väldigt mycket vildmark i Stockholms närhet. En kvarts promenad hemifrån. En skog stor nog att kännas välkomnande för en vargfamilj till helt nyligen. Kuperad, med gamla träd och många sjöar.
Matte hade inte bråttom hem. Skrotade omkring i skogen och konstaterade att grisarna den senaste tiden hållit till på andra ställen. De avancerade påtagligt nära husen i början av sommaren, men har nu vänt åter in i djupare skog. Upp och ner för de nord-sydliga bergkammarna gick promenaden, i ostlig riktning tillbaka hemåt.
Inte så långt härifrån österut, i en skogssluttning i Åkersberga, har arkeologer just funnit en keramikfigur med det äldsta bevarade människoansiktet hittills. Där en grupp säljägare levde i det som då var skärgård.
Eftermiddagen tillbringades utomhus i solen hemma på tomten och när Husse kom från jobbet var det sol och lä i hörnan på den nya altanen! Jackorna åkte av vid fikastunden och hundarna sträckte ut sig och njöt. När solen kröp ner bakom skogen i väster, alldeles för tidigt, satt Lapskflocken där som i strålkastarbelysning! Varmt och gott! Bara just där.