Násti var på nytt återbesök på måndagmorgonen. Såret läker bra, men det är fortfarande ett hål stort som en lillfingernagel och innanför har huden släppt på en stor yta (juvrets storlek) och bildar en rejäl ficka som måste spolas ren.
På måndagen fortsatte Matte att bygga valphage på framsidan av huset. Det hade slutat regna och Matte kunde städa upp på den avsatta ytan. Bort med småstenar, kottar, solrosfröskal och allt möjligt annat som kan vara farligt för små valpar att få i sig. Inte mycket behövs för att sätta stopp i en tarm. Valpar gör som små barn, de lär känna världen genom att smaka på den. Men små barn kan man säkra genom att stoppa en propp i munnen på dem, det funkar liksom inte med små knytt. Varje dag får de vuxna hundarna en promenad i området. Antingen med Husse eller med Matte och just nu flyter dagarna ihop och Mattes minne vem som gick när sviktar. Husse har semester varför Mattes vardag hemmavid ruckats i sina cirklar. Matte har liksom också semester, så pensionär hon är. Men på måndagkvällen var det i alla fall träning på fotbollsplanen och Matte vill bestämt minnas att hon då tog en cykeltur dit med Modji. Matte minns också att Modji trots värme och cykeltur var väldigt taggad och skällig till en början. Modji fick träna både agility (speciellt slalom) och rallylydnad. Hon gick på tårna och var väldigt upptagen av att titta på en av deltagarnas skara med barnbarn, som på olika sätt aktiverade sig och sin mormors hundar. Mycket nyttigt för Modji, som inte har några småbarn i sin nära omgivning annars! Men Modji vande sig och i stället för att då strunta i sin Matte gav Modji sin fulla uppmärksamhet till den som krävde den.
Nu vimsar Matte med tiden igen och skulle naturligtvis först ha berättat om Husses och Modjis träning på söndagen... Ur led är tiden. Det blir så där ibland.
Husse och Modji hade tränat på Ballastanläggningen i Vedyxa och det var sök enligt IPO-R som tränats. Hunden skall söka igenom ett område av en bestämd storlek och föraren får inte gå in i området. Föraren får endast röra sig efter en eller möjligen två sidor av området, beroende av förhållandena. Föraren vet antalet figuranter. Detta moment är med på delprov-2 (i november) samt på slutprovet nästa vår. Två dolda figuranter var utlagda och området bestod av en stor hög med betongblock av olika storlekar och former. Modji klarade uppgiften bra med mycket bra skallmarkeringar och Husse var mycket nöjd. De Lapska har här en stor fördel i att kunna arbeta självständigt - långt ut från sin förare! Samt sin problemlösningsförmåga. Förmågor de har med sig även i vardagen och lätt kan utnyttja, om de anser att de själva behöver skaffa sig sysselsättning.... Vilket Modji var ett lysande exempel på, när hon lyckades rymma från tomten när hennes mamma Násti var som sjukast....
Därefter fick kursarna göra en övning och för Modjis del blev det ett stort tomsök. Husse visste inte hur många som saknades och det visade sig vid genomgången, att inom det område han och Modji skulle söka av, fanns ingen saknad person. Modji gjorde ett mycket bra jobb genom att envist söka vidare i ca 20 minuter, trots att hon inte hittade någon. Underlaget var byggskrot, stenblock och betongblock. Husse var mycket nöjd! Det är detta som avses när Husse och Matte talar om "stor arbetslust och stor arbetskapacitet". Senare var det fri träning och Husse valde att träna vidare i samma område med möjligheter till bra legor bland alla betongblocken. Modji fortsatte att sköta sig bra.
På tisdagen fick Matte till slut ordning på den grind hon konstruerat till valphagen. Med Lapska knytt i hägnet består stängslingen av tätt fyrkantsnät (vanligt till kaninburar) som inte ens Lapska knytt bör kunna klättra över. Násti var fyra veckor gammal när hon och hennes syskon klättrade över kompostgaller och lät sig falla ner fritt på andra sidan, när de blivit hängande över kanten i ljumskarna. Matte kunde inte begripa hur de kom ut, förrän hon sett det själv. De gjorde det medvetet gång efter gång, till Matte täckte gallrets nederdel med boardskivor. Men man vet aldrig! De här vildbasarna kommer väl på något sätt att klättra även i detta nät vad det lider. Att det är lite svajigt ses väl snarare som en utmaning än ett hinder.
Med 27 grader både ute och inne, men en lätt svalkande vind ute, kastades knytten ut i sin nya hage. Deras mamma fick följa med dem och hon bjöd genast in till en måltid utsträckt i gräset i skuggan under en gran. Därefter somnade alla de små och deras mamma tog ledigt. När grabbarna vaknade så småningom, visade de att de gärna drack vatten ur vattenskålen. De spred ut sig och undersökte omgivningarna, varpå Adja och Aiko klättrade upp på den lilla högen med stora barksjok, som Matte byggt mot granstammen. De klättrade upp och ner flera gånger och tycktes uppskatta platsen. Alla intryck fick killarna att somna om och Adja tog rollen av herren på täppan och sov utsträckt på ett långsmalt barksjok högst upp. Så där en 25 cm över marken. Annars föreföll den mjuka bädden på Vintergrönans blad vara populär. Ett avkok på Vintergröna kan för övrigt användas för att sina ammor! Avkoket är även sårläkande. En växt till nytta för Násti alltså. Men Matte vet inget om styrkor och törs nog inte prova.
Modji är åter lektant, så som hon var för den förra kullen med halvsyskon. Hon är mjuk och vänlig mot den och presenterar dem leksaker för att kampa med. De har ännu inte riktigt förstått hur Modji vill att de skall göra, men Modji är tålmodig. Modji har även visat sitt ansvar för sina bröder, genom att ligga helt nära dem utanför valphagen hela eftermiddagen! Vartefter Gázzis hörsel avtar, axlar Modji vaktansvaret helt allmänt. Nu låg även Gázzi intill valphagen hela eftermiddagen. Násti var inne och gav sina barn mat och pysslade om dem, men sedan drog hon sig tillbaka och lät mamma och dotter ha ansvar för knytten. Att leva tillsammans med en flock hundar, om än liten, är oerhört intressant och givande! Det finns så mycket att se och att lära sig om deras inbördes relationer och roller. Gázzi vistas förvånansvärt ofta hos knytten i köket och hon agerar städtant och slickar upp små kisspölar. Násti assisteras alltså i sin modersroll av en lektant och en städtant! Den som hade haft det ändå!
Natten till onsdagen slängdes Bröderna Bus ut även ur sovrummet! Detta efter att de hade kommit och gått ur valplådan lite hur som helst under natten. De borde vara trötta efter alla nya intryck ute, men föreföll i stället utsövda. Att det var på gång var ingen nyhet. Pirak har sedan flera dagar hävt sig både ut och in och häromkvällen stod han plötsligt bredvid Mattes TV-fåtölj och skällde till för att påkalla uppmärksamhet. Matte hörde nyligen gläfs från sovrummet och möttes av Aiko som var på väg över tröskeln. Alltså är det dags att de får flytta ut i kök och matrum helt och hållet.
Killarna har nu fått börja äta lite valpfoder vid två tillfällen varje dag. De fick smaka för första gången häromdagen. Alla har tidigare visat stort intresse för Nástis matskål när hon var sjuk och fick mat på sängen. Intresset var inte mindre när de fick sina egna smakportioner! Att de är förtjusta i mat är snarare ett understatement.... Bara sex uppblötta kulor var, väckte stort missnöje hos dem alla fyra. Vi vill ha mer!!! De fick kulorna ihop med lite A-fil, för de goda bakteriernas skull. Alla fyra vet precis vad som är på gång och var maten serveras och blir fullständigt sjövilda! Här behövs inget lockande och pockande för att få dem att äta. De vuxna hundarna kan inte längre äta i köket, då de genast har ett gäng huliganer i matskålarna.
Ante har visat att han är väl så ettrig som Pirak och de båda tampas gärna med varandra. Adja och Aiko fightas med den som vill. En kull med fyra killar är inte samma sak som en kull med en kille och tre tjejer. För att kunna identifiera dem snabbare och därmed göra korrekta iakttagelser är buspojkarna nu försedda med halsband (med säkerhetsspännen). Aiko har grönt halsband, Pirak har blått, Ante har lila och Adja har gult halsband.