Måndag.
En dag då stora delar av landet låg inbäddade i dimma! Så ock den lilla stugan i skogen och skogen och alla vägarna i det till synes övergivna fritidshusområdet där Lapskflocken bor. All snö låg kvar ren och fin och vädret hade ännu inte slagit om helt! Nollgradigt och icke blöt snö, men med fuktig och tjockgrå dimma som svepte in allt! Lite lätt moddigt på de frusna vägarna. Mycket dålig sikt. Magiskt på något vis! När gränsen mellan snö på marken och dimma i luften var gränslös. När de stora granarna reste sig som mörka skuggor utan slut, ur snö in i det stora grå. Med halksäkra kängor på fötterna och tre koppel i vänsternäven promenerade Matte omkring med sina hundar i närmare en timmes tid. Som i ett töcken! Mer bokstavligt än mentalt, väl att märka!
Uppför backar och nerför backar traskade Matte. Hundarna fick nosa lite mer än vanligt, då de under helgen endast promenerat i skogen med Husse och nu fanns många nya gula fläckar i snön längs vägen att undersöka och eventuellt markera över. I skogen är det andra typer av dofter att undersöka och behovet av att pinka över finns liksom inte när det är en hel flock vildsvin som inkräktat på reviret. Som Lapsk står man sig rätt slätt om det skulle bli diskussion om vem området rättmätligen tillhör.
Matte försökte hålla desto högre promenadtempo läng de mindre frekvent gulsnitslade sträckorna, för motionens skull. Både sin egen och hundarnas!
Väl hemma igen stannade Matte och hundarna ute en stund med lite olika sysslor. Matte visste att blötväder, töväder, gråväder, slaskväder var att vänta under tisdagen! Hon ville desperat njuta av ren fin vit snö och vinterkänsla!
Något vackert! Som att bo i en tavla. Lapskflocken har bott i ett fantastiskt julkort en tid nu och har njuuuutit!