Som vanligt fick knytten, som börjar bli för stora för att kallas knytt, vara ute en hel del även på lördagen. I koppel på tomten tillsammans. En i taget släpptes lös och fick busa med sin mor och mycket lekfulla mormor som närmar sig 11. Násti är i toppform och på topphumör och det är en fröjd att se henne flyga över tomten i full fart! Leksugen till tusen. Leker med både Modji och barnbarnen. Precis som hennes egen mamma Gázzi gjorde fram till drygt 14 års ålder.
På eftermiddagen kom Cockermatte över för att vara valpvakt några timmar. Matte litar inte på att knytten inte passar på att hitta på mängder med bus om de är ensamma så länge. Adji är en fena på att nå högt och som den fortsatt största i syskonskaran, har hon ännu inte visat exakt hur högt hon når, om hon verkligen vill. Rätt som det var satt hon uppe på en pall. Vilket gav henne en avsevärt större räckvidd. Hon klättrar över kompastgallret med lätthet när det ställs "liggande". Får hon bara lite tid och med den rätta motivationen så fixar hon det säkerligen även när det ställs "stående" som avgränsning till köket. Något Násti brukade vara fena på. Matte vet av erfarenhet hur det kan se ut när ett gäng kreativa valpar fått härja fritt i en bostad under några timmar. Något i stil med ett inbrott. Bortsett från hur det skulle se ut, så finns det alltid faror för små valpar i ett hem. Allt kan inte plockas undan. Det är fortfarande ett hem.
Så - när Matte skulle bjuda familjen på det traditionella julbordet på Såstaholm, strax innan jul, var hon ute i god tid och frågade om Cockermatte kunde tänka sig några timmar med knytten. Slocknade de, så var det ju bara för henne att kvista hem till sig själv och sina vovvar ett tag. Cockermatte räddade julen för Lapskmatte och hennes familj. Hon kunde tänka sig att utsätta sig för pirayorna och var förståndigt klädd i oömma kläder när hon anlände. TACK SNÄLLA Y. FÖR DIN INSATS!
På Såstaholm bodde en släkting till Matte som liten och senare blev det pensionärshem för skådespelare. Nu är det en ståtlig konferensanläggning vid Vallentunasjöns södra strand. På väg uppför den långsträckta backen från parkeringen, möttes besökarna av en mycket officiell liten skylt i gult, med röd kant, på en lyktstolpe: "Allt kommer att bli bra". Så oerhört förtröstansfullt att få veta! En sådan skylt skulle behöva finnas lite varstans för att få människor att inte ge upp hoppet. Men det är ju å andra sidan ett löfte svårt att leva upp till för alla. Tänk er en sådan skylt utanför Migrationsverket. Eller Försäkringskassan m.fl. Hur som helst så stämde det på Såstaholm! Julbordet var utmärkt och stämningen likaså. Små barn sjöng julsånger i hallen och senare kom tomten med paket till alla barn. Mattes barn hade sedan länge passerat gränsen och är nu medelålders män. De tog paketlösheten med fattning.
Hemma igen möttes Husse och Matte av en glad Cockermatte som berättade att knytten nog skulle hålla igång en hel del framöver. De hade nämligen sovit rätt mycket.
Hon fick rätt. Hela kvällen var det ett himla kackalorum i köket. Matte tog ut knytten på koppelpromenad i mörkret, men det lugnade inte ner dem nämvärt. Snarare tvärtom. Sedan behövde Matte vila båda öronen, det räcktge inte med att stänga av hörapparaten och tog de vuxna hundarna på en månskenspromenad. Husse städade.
Efter att ha bitit hål i Mattes vad så att blodet rann, började småttingarna lugna ner sig. De slickade blod och somnade sedan. Vampyrer!