På fredagmorgonen tog Husse med sig Modji och styrde mot Skövde. Där skall de under en vecka avsluta Modjis räddningshundutbildning med en RHFU. RäddningsHundFörarUtbildning. Bland annat kommer Husse och Modji att tillsammans skickas ut från en byggnad, hängande i en lina. En dröm för en unge som vill leka linbana, men här är det inte på lek. Så här fick hundarna transporteras den elfte september vid World Trade Center.
Kvar hemma är nu Matte, Násti och Mysjkin. För första gången på väldigt många år finns det bara en hund hemma. När Husse och Modji varit på läger har Matte haft två hundar kvar. Gázzis frånvaro blev nu plågsamt tydlig. Matte for till centrum för att uträtta ärenden och Násti fick följa med. På hemvägen gjordes ett stopp hos G. där Násti fick umgås med Alaska på tomten en stund. Vid hemkomsten sprang Násti runt och letade efter Modji. Trots att hon fick se att Modji for iväg med Husse.
På eftermiddagen tränade Matte och Cocker/fågelmatte rallylydnad med hönor och ankor som störning på gräsmattan. Mattes egen gräsmatta är omöjlig att vistas på.
Att lära Násti momenten i nybörjarklassen är helt annorlunda mot att lära Modji samma saker! För att få Modjis uppmärksamhet var det tempo som gällde! Upp med näsan från backen. Med Násti är det helt tvärtom. Är farten för hög blir Násti uppdragen och går på tvären framför Matte för att komma åt godisbelöningen. Med Modji skall godiset finnas i högerfickan, för att hon inte skall sacka med nosen mot vänsterfickan och enstaka bitar belönas ur vänsterhanden, hållen vid höften med fingertarget. Násti vill ha koll på godisfickan och därför måste godiset finnas i vänsterfickan. Annars byter Násti sida eller går framför. Modji svarar bra på klickerträning. Násti intresserar sig för klickern mer än godiset. Hon har förstått lite för bra att klickern står för godisbelöning. Alltså måste klicker och godis finnas i samma hand för en korrekt placering. Det funkade inte så Matte avstod från klicker med Násti. Godisbelöning var bra som det var. Klickern drog snarare upp henne.
Fåglarna och någon tränande Cocker störde inte Násti alls. Men Matte måste lära om och anpassa sig till Nástis sätt att reagera. Násti är mer godisfixerad än sin dotter och Násti har nerverna mer utanpå och stressar lättare upp sig. Men det är lättare att få Nástis fulla uppmärksamhet. Hon har en stark "will to please", vilket även Modji har, men det yttrar sig lite olika och de måste därför hanters olika. Det gäller att hitta varje enskild individs rätta knappar att trycka på och att uppnå rätt arbetstemperatur. Inte alls lätt, en utmaning och väldigt intressant.
Násti sattes uppbunden vid sidan av en stund och fick smälta alla nya krav. Hon hade fått testa en ganska krävande fortsättningsbana, som innebar väldigt många sättanden och lägganden och korrekta positioner. Vilket var knepigt för henne. Násti fick även vara lös lite bland fåglarna och hon skötte sig väldigt bra. Lugn och fin och respektfull. Det var inte läge att låta henne försöka valla dem.
När Násti så åter fick gå banan, genomförde hon den så bra att det säkert hade gett ett godkänt resultat. Matte hade hittat rätt knappar och tryckte varsamt på just dem. Násti och Matte hade hittat rätt tillsammans. Från det att hunden inte förstår vad man menar och vill att den skall utföra, till det att den gör exakt det man vill, kan vägen vara olika lång, men det är ljuvligt när det sitter som en smäck! Då är det dags att avbryta dagens träning och ta med sig det lyckade resultatet som start till nästa träningspass.
Násti kom hem och sprang åter ett varv och sökte sin dotter. Sedan gick hon och knöt sig i sovrummet i väntan på middagen. Hon sov gott hela kvällen. Det är jobbigt att få en massa nya krav på sig. Matte har tränat rally förut med Násti, men inte så här koncentrerat och målmedvetet och med krav på exakthet i utförandet. En ambitiös hund är en god förutsättning. En överambitiös hund är en utmaning. Násti blir överambitiös när hon inte riktigt vet vad som krävs. Modji är ambitiös, men tappar intresset om hon inte förstår och börjar nosa eller slarvar. Även Matte blev ställd inför krav på lyhördhet och tålamod. Tänk så tråkigt och föga utvecklande om alla individer var lika. Alla Lapska är inte lika och alla inom samma familj är inte lika. Mångfald berikar.
Det är så lätt att fastna i jämförelser. Så här gjorde minsann inte min förra hund..... Så missar vi individen i skuggan av föregångaren.