Onsdag.
En skogspromenad kändes lockande, då det var ett tag sedan Matte gett sig ut i skogen. Med hala trädrötter och blöt mossa på bergen i en mycket kuperad terräng, blir Matte lite harig för närvarande. Gåförmågan är inte på topp. Men skogen drar! Under en timmes tid skrotade Matte omkring med hundarna på både människostigar och djurstigar över bergen och längs myren. Aili fick springa lös. Störninngar fanns det flera. Ett rävgryt, diverse kattskit närmast husen och en samling fågelfjädrar efter en fångst. Mer konkret. En mängd mer subtila störningar fanns även i form av många dofter vilka orsakade lite höga hundnosar ibland. Här vid myren går både älg, vildsvin och rådjur. Ingen varg mer vad Matte känner till. Den härifrån försvunna tiken har vandrat norrut och återfunnits med make i nytt revir i norrra Uppland. Ett klokt beslut då skogarna där är större och inte fullt så kringgärdade av stora vägar.
Aili visade prov på stor följsamhet och grundreglerna för hur man uppför sig i skogen verkade inte ha försvunnit ur skallen på den pubertala tjejen. Hon hölll kontakten med Matte och flocken riktigt bra. När hon ett par gånger glömde sig lite och vandrade iväg ut i periferin med hög nos, lydde hon genast på visselsignalen och återvände till stigen. Vid myren/mossen kunde hon inte bärga sig inför den stora och öppna ytan. Lite mer energi måste ut! Säkerhetsventilen blåste! Aili fick springfnatt och var inte alls på väg till älgkon som brukar hålla till på andra sidan. Aili ville bara springa. Som hon sprang! Rusade hit och dit, kastade sig åt sidan, gjorde tvärvändningar och fick Matte och de äldre hundarna att stumma beskåda den ungdomliga entusiasmen. Rätt som det var stannade Aili upp på stigen. "Nu har jag sprungit färdigt. Nu kan vi gå vidare." Underbara lilla tokstolla! Ett gott stycke innan hemma ansåg Matte att alla rådjur närmare husen var förvarnade om hundarnas närvaro i skogen och släppte alla tre hundarna lösa. Násti och Modji hade mest ätit gräs och jord på samma ställen som vanligt. Mycket speciella ställen tydligen. Nosarna var mer lågt än högt, vilket de fortsatte att vara även utan koppel. Högst nos hade Aili och hon visade god lydnad.
På kvällen tränade Husse och Matte med sina tre hundar på Hakungekrossen. En reducerad träningsgrupp dagarna före Midsommar.
Hundarna släpptes lösa för att få springa av sig och samtidigt värma upp. De fullständigt älskar dessa stora och öppna ytor! Längst in i bergtäkten står bergsidorna lodräta och grusplanen är enorm med stora fria ytor mellan sten och grushögarna. Här finns även högar med stora sprängstenblock. Aili fick börja kvällens träning. Husse gick bort och gömde sig högst uppe på högen med sprängstenblock. Aili fick inte se. Matte satte sedan Aili i arbete på ett frisök från sidan för undvikande av ett flyktspår rakt mot legan. Aili tog sig an uppgiften på ett mycket bra sätt. Hon sökte upp olika stensamlinar med stora block och sökte av dem noga. Arbetade sig fram i stora slag mot den höga samligng stenblock där Husse klättrat upp. Ailis första höga figurant och hennes första figurant högst uppe bland stenblocken. Aili fick vittringen och tappade den när hon kom helt intill högen med stenar. Då rörde sig Aili spontant ut och in och hittade vittringen igen. Rörde sig längs basen av högen och hittade vittringskällan rakt ovanför där hon befann sig. Varefter hon direkt gav sig upp bland de stora stenblocken med stor beslutsamhet och säkerhet. Från det ena spetsiga stenblocket till det andra tog hon sig raka vägen upp till Husse. Som välkomnade med en tub skinkpastej. Duktig Aili! "Hon klättrade som en stenget" konstaterade Husse nöjt!
Aili fick sedan "blunda", liktydigt med att Aili fick vara gömd bakom en stor sten nere på marken. Husse gick iväg till en grävmaskin som stod bort mot bilarna. Där gömde han sig för Aili. Som åter sattes i arbete. Hon sökte vidare i stora slag och vidare in mellan gigantiska stenhögar. Försvann ur sikte från Matte som traskade vidare. Aili dök upp från andra sidan av högen och hade lokaliserat Husse vid maskinen. Mera skinkpastej till en duktig Aili. Som för första gången fått chansen och tagit den att söka helt på egen hand utom synhåll och långt bort från Matte. Här behövs en självständig hund som kan lösa problem. Aili fick med beröm godkänt! Härligt att se och en gåva att även Aili har de egenskaper som behövs i denna typ av sökarbete. Husse och Matte har ännu en hund att fortsätta jobba med på detta sätt. Ett roligt och omväxlande sätt att träna hund.
Násti och Modji fick samma upplägg och löste uppgiften inte alls olika Aili. Bortsett då ifrån att Násti med sina elva år tog chansen till en del extra spring. Násti stack iväg långt bort i området och försvann bakom en enorm jordhög. Matte stod på planen och väntade. Så dök Násti upp som en liten prick långt därborta och återvände till Matte på eget initiativ. Som en rullande boll i en otrolig hastighet. För att åter utvidga sökområdet långt åt ett annat håll. Sedan jobbade hon vidare närmare grävmaskinen där Husse var gömd. Hon hade utan problem och mycket snabbt hittat honom i sprängstenhögen. Där han var gömd bara halvvägs upp av hänsyn till Nástis ålder och enögdhet. Hon visade att hon nu är mer noga med var hon sätter fötterna. Hon har anpassat sig bra till sin situation. En hund som precis som mamma Gázzi har lika stor arbetslust efter 10 som i sin ungdom. Till och med i viss mån jobbar bättre nu i vissa lägen, med större rutin.
Som avslutning fick hundarna åter springa lösa en stund på de stora ytorna. Uppskattat!