Matte tog en snabb morgonrunda med hundarna på onsdagmorgonen och tvingades sedan lämna dem åt sitt öde. Tandläkaren väntade och sedan frissen. Hundarna hade det betydligt bättre hemma än väntande i bilen.
Eftermiddagen ägnades åt ett segt klafsande med gräsklipparen på den vattendränkta gräsmattan. Fy attan så tungt det var! Motorgräsklipparen hade naturligtvis kunnat vara ett alternativ, men Matte tror att den bara slirat sönder våtmarken. Därför slet Matte hellre själv med allt vad kroppen kunde erbjuda av kraft och styrka. Vilket trots allt föreföll räcka för att driva åbäket framåt.
På kvällen var det åter gemensam träning på områdets fotbollsplan. Hela familjen for dit och tränade lydnad, rallylydnad och agility med de två grannuppfödarna samt ytterligare en hundägare.
Matte började med att låta Gázzi få gå ett par omgångar på agilitybanan. Det var härligt att se hur hon fortfarande älskade att köra agility! Hon gjorde ett mycket bra slalom och tvingades böja även den lite stelare vänstersidan. Snyggt jobbat! Gázzi hoppade snyggt över tre hinder placerade som en ofullständig box. Hon kutade snyggt igenom både tunneln som låg böjd och platta tunneln. Sedan fick Gázzi gå en nybörjarbana i rally ett par gånger. Hon frontade hyfsat bra och gjorde allt rätt i övrigt. Vem har sagt att man inte kan lära gamla hundar sitta? Gázzi är förvånansvärt lite stel trots sin ålder och fixade "ett steg fram - sitt, två steg fram - sitt, tre steg fram - sitt" utan problem. Även "sitt - ligg", samt mycket tajta svängar i cirkel. Bra jobbat av en snart femtonårig hund! Glad var hon!
Husse körde en hel del linförighet och fritt följ med Násti, samt en del agility. Ekipaget testade även nybörjarbanan i rally. Násti skötte sig bra enligt Husse!
Modji fick köra agility några vändor och hon skötte sig bra. Hon har god kontakt och är ambitiös i arbete. För det mesta. Här fanns inga harpluttar! Modji snodde in sig totalt i platta tunneln, men Matte såg att Modji gradvis rörde sig mot utgången, liknande bytet i magen på en boaorm. Matte stod helt kallt och elakt och iakttog sin hunds problemlösningsförmåga. Det tog ett tag, men så småningom hade hon meddelst ett väldigt åbäkande lyckats komma ut för egen maskin! Varpå Matte per omgående skickade in Modji i den platta tunneln igen. Inga problem! Modji tvekade inte en sekund, utan for in i tunneln igen med god fart. Ut kom hon som hon skulle och fick belöning och körde hela banan igen. Ännu en gång fick Modji köra platta tunneln och det gick bra alla gånger. När hennes Matte förstått att hon skulle lägga en vakande hand på boans gap för att förhindra alltför häftigt slingrande. Matte vet att man bör fästa tunnlarna i backen, men det är inte alltid man hittar pinnarna.
Man hör ibland att en hund blivit rädd för någon specifik situation eller sammanhang för resten av livet, för att ett tält t.ex. fladdrat iväg vid uppsättandet på en utställning, någon snubblat på hunden, någon lutat sig plötsligt över hunden, något ramlat över eller mot jycken. Lätt att skylla på och inte se helheten. Man skyller MH:n avbrutna på grund av tidsbrist, på att hunden sprungit iväg och varit olydig och ine kommit tillbaka inom rimlig tid. När det rör sig om hundar som är rädda och som inte har förmågan att snabbt avreagera. En nödvändighet om man vill jobba med hunden, är att hunden har förmågan att snabbt avreagera på en obehaglig upplevelse.
Naturligtvis får alla hundar reagera med rädsla vid en plötsligt uppkommen och skrämmande situation! Ingen skall vara dumdristig och utsätta sig för fara. Men sedan gäller det att snabbt känna av situationen och kunna avreagera och gå vidare om inget hot kvarstår! Dessvärre förstår inte alla hundägare vad begreppet "avreagera" betyder och har inte kunskapen att rätt tolka vad som händer med deras hund. Med en stabil mentalitet lägger inte hunden på sig av att det händer lite läskiga saker i livet ibland. En skraj hund lägger på sig och behöver hjälp för att träna bort rädslan. En skrajsen tik för över sitt kynne till sina knytt, både genom sin genetiska uppsättning och genom sitt eget agerande. En skrajsen hane endast genom den genetiska uppsättningen. Varför skall man då låta tikar med rädslor bli mammor? Varför använder man inte ett skottprov som måttstock på tiken nervkonstituition? Avsikten med skottprov på MH och andra prov. En skotträdd hund, femma på skottprov, bör väl inte användas i avel, oavsett ras. Vilka egenskaper är det man vill sprida inom en ras egentligen? Okunnigheten förefaller skrämmande stor ibland. Eller ointresset? Mentaliteten är väl ändå viktigast?! Även i utställningsringen. En rädd och ängslig hund kan väl aldrig vara vacker? Oavsett ras. Alla utställningsdomare ser inte hunden på det sättet. Tyvärr. Alla söker inte hundar med attityd.
Modji fick köra en hel del rallylydnad med moment från även fortsättningsklassen. Hon jobbade bra och var följsam och noggrann. Här gäller okopplad hund - fritt följ.
Kvällen avslutades med att Modji fick leka jaktlekar med den 10 månader gamle Border Colliekillen. Modji var "haren" och hon lyckades hålla sig undan bra, genom blixtsnabba helomvändningar och Modji visade sig vara den snabbaste av de två! En god kroppsuppfattning, kroppskontroll och koordinationsförmåga spelade minst lika stor roll som hastigheten i sig. Två vallhundar som lekte samma typ av lekar hade riktigt buskul en lång stund på fotbollsplanen. Mycket springa blev det!