I helgen har Lapskflocken hållit sig hemma och tillbringat mycket tid utomhus. Höstfärgerna brer ut sig förvånansvärt snabbt, trots att det inte har varit nattfrost ännu. Matte har tänkt till vid val av plantor och buskar för att få in så mycket färg som möjligt på hösten. Ölandstok och höstsolros blommar rikligt i gult, Syrénhortensiorna lyser rosa och vinrött, De fyra meter höga solrosorna med blommor i klasar sticker upp sina gula huvuden genom bladverket i en pil, vilket får trädet att se ut som om det är det som blommar! Svartaronian skiftar i rött och björkspiréan börjar ändra färg även den. Rönnspiréahäcken lyser i rödorange.
Rådjuren har dragit in i trädgårdarna och ett påtagligt litet rådjur håller sig kring Lapskreviret mest hela tiden. Aili börjar inlemma dem i sin utvidgade flock vad det verkar. De orsakar inte så mycket uppståndelse längre, när de bara står och tittar på Aili på kort avstånd på promenaderna. I fjol hittades tre döda rådjur längs vägen och det pratades om lösspringande hundar som rivit rådjur. Eller lo. Men inte ett ord om den allt intensivare trafiken sedan vägen asfalterades och nu plockas trettioskyltarna bort. För några år sedan cyklade många i området. Nu ingen.
Matte har tagit tag i ringträningen med Aili, som nästa lördag ställs ut lokalt på en inofficiell utställning som enda Lapska Vallhund. Det är några år sedan nu som Matte vänstervarvade med någon hund och det är en sorg att Modji aldrig fick chansen att visa upp sig som den mycket pigga och välmusklade äldre veteran hon var fram till i våras. Nu väcker Matte gamla kunskaper till liv tillsammans med Aili, vad gäller att ställa upp sig snyggt utan att Matte behöver peta och korrigera. Andra får göra som de vill, men Matte föredrar att låta hunden få ställa upp sig fritt. Gillar inte att dra i halsen, hålla i svansen och flytta runt fötterna på hunden. Duger hunden inte som den är när den är sig själv för domaren så duger den inte. Matte har avlat på arbetslust och duglighet i någon form av hundarbete i samarbete med människor och för att kunna jobba bra måste hunden ha en bra knopp samt kropp! Vilket gjort att de få utställningar som besökts med de olika hundarna över åren ändå gett ett antal cert och bir och en del annat som pryder en hel vägg i form av rosetter.
Ailis mormor Násti var i likhet med sin kullbror både certifierad räddningshund och utställningshund med championat. Nástis mor Gázzi hade ett cert, liksom hennes dotter Modji. Dotterdottern Aili har även hon ett cert. Gott så, när man främst avlat på arbetsegenskaper. Men hundarna måste ha rastypiska utseenden. Bra kroppar för fysiskt arbete. Så har Matte tänkt när hon tidigare fött upp några valpkullar. Mest för att få egna bra hundar att jobba med! Aldrig för att tjäna pengar på att sälja levande varelser till den som vill köpa. Jakten på djur under pandemin var hemsk och aldrig har Matte fått så många valpförfrågningar tidigare. Nu dessutom regelrätta beställningar, mycket kortfattat utan minsta presentation av den som velat köpa. Fanns ingen valp gick det lika bra med en vuxen hund.
Det var så oändligt skönt att slippa kränga knytt under de premisserna. Huggsexa och budgivning på valpar och som uppfödare får man de svar man vet att uppfödaren vill ha ibland. Nu syns resultatet. Inte få av alla dessa adopterade "gatuhundar" är nu ute för omplacering. Efter ett år eller så hos den som till varje pris skulle ha en hund. Arma vandringspokaler till hundar som måste flytta runt som vore de begagnade möbler.