Tisdagen började inte särskilt bra. När Gázzi skulle kliva ur sin korg skrek hon till riktigt högt. Hon tycktes ha rejält ont någonstans i de bakre regionerna. Som vanligt i den situationen far tusen tankar genom huvudet! Hon är ändå en ganska gammal hund, vilket är lätt att glömma när man ser henne söka i ruinerna. Matte tryckte, klämde och böjde varligt överallt och rätt som det var skrek Gázzi igen. Vänster bakben tycktes vara problemet. Ganska högt upp. Matte tog reda på att träningskompisen/veterinären skulle komma på kvällens träning och beslöt att avvakta till dess. När Gázzi väl kom på benen var hon som vanligt. Hon haltade inte på släta golvet och hon åt med god aptit. Hon klarade de få trappstegen från verandan utan problem, men gick annorlunda ner. Ute på tomten betedde hon sig som vanligt, nästan. När hon legat och skulle resa sig eller byta ställning, gjorde det helt klart ont! Så länge Matte inte visste vad som orsakade smärtan fick Gázzi vila. Hela flocken fick vila och Matte tog itu med alla bilder från Parkus besök. Varpå några kunde presenteras för intresserade! Några relativt nytagna bilder på Modji och Násti blev också presentabla och presenterade!
På kvällen blev Gázzi ordentligt undersökt. Hon ömmade över två kotor i skarven mellan länd och svans. Men det största problemet tycktes vara vänster lår. På insidan var muskeln hård och spänd och lite svullen. På höger lår var muskeln mjuk och fin. Diagnos: Förmodligen en sträckning vid hoppen på agilityträningen. Ordination: Rimadyl i en vecka(smärtstillande och antiinflammatoriskt), rörelse utan ansträngning. Eftersom den psykiska hälsan påverkar den fysiska, fick Gázzi ett superkort koppelsök med två figuranter. En figge i taget utlagd på en sträcka av högst 20 m. Hon gjorde jättefina skallmarkeringar och fick skälla riktigt ordentligt innan hon fick sin belöning - pizzakanter! Nu var hon lycklig! När hon togs ur bilen för undersökningen blev hon först så glad och trodde att hon skulle få jobba. Stackars gumman! Tack E. för ovärderlig hjälp!
Modji fick gå kopplat och ta vind bland all bråte. En figurant i taget. Vinden slog åt alla håll och det var omöjligt att förutsäga hur hon skulle komma att ta vittringen! Modji slog även hon åt alla håll! Men tack vare att hon måste släpa på sin Matte i snöränden kan inte Modji göra alltför yviga sök. Bra! I det här läget är det oerhört viktigt att hundföraren vet exakt var figuranten är gömd! Annars kan det bli så att hunden släpps lös när den har alltför lite vittring och börjar fara omkring på måfå. Förr eller senare hittar den figuranten och har då belönats för att bara springa omkring utan någon tanke bakom. Nu blev Modji verkligen tvungen att koppla på hjärnan och lösa ett problem! Hon hade vittring till och från men kunde inte spika den exakta positionen för figuranten. Hennes yvighet avtog och till slut hade hon lokaliserat figuranten och pekade nästan som en stående fågelhund! Då först släppte Matte lös sin lilla tjej! Hej vad det gick! Långt bort sprang hon och upp på en stor grushög! Så dök hon ner igen och där låg figuranten! Bingo! Båda legorna gav ett likartat beteende från Modjis sida. Uppgiften var mycket svår med de vindförhållanden som rådde, men Modji klarade av att lösa den till slut! Utan någon hjälp i form av synretningar, ljud eller guidning av Matte. En del tränar med ljud och synretningar. Så tränas inte familjens hundar.
Násti gjorde sitt sök med Husse medan Gázzi blev undersökt, så Matte såg inte hur det gick till. Men Husse berättade att Násti fått en gående figurant! Typ vilsekommen person. Hon blev lite ställd först, men markerade sedan den omkringirrande personen.
ONSDAG
Redan på morgonen märktes en tydlig skillnad och en förbättring hos Gázzi! Någon medicin hade hon ännu inte hunnit få. Hon klev ur korgen utan att det verkade göra ont och hon bäddade ihop fårskinnet framför braskaminen utan några problem! Matte tog endast en kortare morgonpromenad för att inte överanstränga Gázzi.
Hundarna fick sedan vara ensamma hemma när Matte for åstad och hjälpte sin mamma med inköp.
Husse och Matte kom hem samtidigt och hundarna släpptes ut på tomten. Gázzi föreföll inte längre ha ont. Men hon skulle ändå ha sin kur och Husse hade hämtat medicinen.
På kvällen tog Matte en rejäl promenad med Gázzi och Modji och Husse gick en ännu rejälare promenad med Násti. Matte höll sig till vägarna men Husse tog en vända i skogen. Mängder med både blåbär och lingon kunde han rapportera! Matte gissar att Násti stoppade i sig så mycket blåbär hon kunde!
Tillbaka