Söndag och åtta minusgrader hela dagen. Tre energiska knytt behövde få utlopp för sin energi. Matte tog med dem på koppelpromenad bortåt vägen. Men för säkerhets skull medfördes den gamla sittvagnen, bäddad med renskinn och fleecefilt. Om någon skulle få köldkramp i tassarna eller frysa helt allmänt. Men det var ingen som var i behov av vagnen. Däremot fungerade den som lite extra "belastning" på koppelpromenaden. Knytten måste passa sig lite för att inte bli överkörda. Samtidigt blev den en tydlig markör för att alla skulle hålla sig innanför vagnen mot vägkanten. Att hoppa ner i dikena var ju kul! Likaså att kliva runt i plogvallen. Som småbarn, oavsett antal ben. Snö skall man leka i! Alla tre skötte sig med den äran och att de är så duktiga att gå i koppel ger dem ökad frihet. Frihet att kunna promenera på mer varierade ställen. Matte tänker inte göra som en del fritidsboende, som tar med nyinköpta knytt på långa promenader med lösa och icke styrbara knytt på vältrafikerade småvägar i området. De är ju på landet.....
Man kunde tycka att knytten skulle vara lite nöjda efter promenaden. Men icke. Mycket energi fanns kvar! Så då fick de leka på glasverandan i lite mer skyddad utemiljö ett tag. De visade så småningom att de var mogna att knyta sig och då fick de flytta in i köket för middagssömn.
De sov sedan gott och länge och vaknade lagom när det närmade sig eftermiddagsmålet. De får nu tre måltider per dag. Åter igen var det full rulle på syskonskaran! Men nu skymde det på och det fick bli innelek. Alla tre fick tillgång till hela det lilla huset och då blev det jaga och springa av! De få mattorna flög åt alla håll och mer värdefulla inredningsdetaljer flyttades utom räckhåll. Sälskinnet är för stort och bängligt att släpa runt på även för dessa knytt, men är kul att vika ihop. Att de hade roligt var inte svårt att ta miste på! Det var god underhållning att titta på dem! Att hinna få någon att fastna på foto en omöjlighet.
Násti gömde sig under skrivbordet och Modji höll sig noga ur vägen, men ville ändå vara i närheten och kolla. Lätt ambivalent tassade Modji längs väggarna och ville se men inte synas. Med jämna mellanrum kontaktade hon Husse och Matte och ställde en tydlig fråga: "Skall det vara så här? Är det verkligen ok?" Matte försökte förklara att Modji varit likadan. Men utan syskon. Hon härjade med sin mamma och mormor. Lekte även med katten. Måste liksom tämjas innan uppfostran kan ta vid. De måste ju få vara knytt! Busiga valpar! Inte för mycket krav för tidigt.
Husse och Matte tror på mycket lek för både knytt och småbarn. Lek med både andra hundar och människor. Uppfostran och lite vardaglig lydnad måste till så klart. Men låter sig inte imponeras av den som kan skryta med en superlydig valp som kan demonstrera lydnadsettan med precision vid bara några få månaders ålder. Väluppfostrad är något annat. Kurt Blix sade en gång att "leklådan skall vara full upp till nio månaders ålder". Lapska mognar dessutom sent! Icke att förglömma. Låt dem leka! Genom leken bygger man upp samarbetet. Förtroendet. Nu lär sig knytten hur man leker. Genom att leka med varandra och i viss mån med Násti och Modji. Därefter kan de överföra det på sina mattar och hussar. Som de så gärna vill leka med. Inte bara barn, utan även knytt lär genom den så viktiga leken. Så det är bara att ge dem lekutrymme, om man vill ha knytt som kan leka och vet att ta för sig. De bygger upp sitt självförtroende.
Ett himla liv var det och någonstans måste knytten få utlopp för sin energi. Här finns ett litet hus där de kan få upp farten rakt igenom. En raksträcka från den södra vardagsrumsväggen, via hallen till den norra sovrumsväggen. Fram och tillbaka. Så småningom mattades farten av och fokus inriktades på att ligga och tugga på intressanta saker. Såsom sladdar till lampor och annat. Där blev det stopp för knyttens vistelse i hela huset. Tugga på saker kan de göra mycket bättre i köket och glasrummet där inga sladdar finns. En uppsjö av tillåtna "tuggsaker" av olika material finns där. Även en lös träpinne som är mycket populär. Tagen ur vedkorgen.
Husse tog med Násti och Modji på långpromenad i skogen. Men kommen till ett område nära ett gammalt jakttorn, där vildsvinen brukar hålla till, blev det tvärstopp. Ingen reaktion på Násti. Men Modji tvärvägrade att fortsätta. Hon ville vända om. Ingen ragg. Ville bara inte längre. Eftersom Husse gick samma sträcka för en tid sedan kan det inte ha med bortvaro från valparna att göra. Husse blev tvungen att vända, eftersom Modji så tydligt talade om att nu tänkte hon inte gå längre. Husse jämförde reaktionen med den Modji hade när hon gjorde björntestet. Inte ett steg till. Med varg på samma stigar, visade ingen av hundarna annat än intresse som vore det en främmande hund.
Olika tecken tyder på en eventuell ny varg i reviret. Möjligen skulle Modjis reaktion kunna tyda på att den var i hennes omedelbara närhet. Spårare från Rovdjursföreningen skulle ut och läsa spår i snön under söndagen. Husse såg endast spår från människa och hund.