Onsdag.
I och med att knytten nu fyllde två veckor var det dags att avmaska dem och deras mamma. Men för att kunna göra det på rätt sätt, måste de först vägas. Alla fyra har förefallit må bra och de har vuxit rejält, så Matte har inte brytt sig om att väga knytten, sedan de vägdes vid en ålder av ett dygn. Matte passade på när de just ätit och var sömniga och höll sig stilla. Det var som det såg ut - det var ingen stor skillnad mellan dem. Alla vägde strax över ett kilo. Med en skillnad på något hekto. De uppförde sig väl när Matte tryckte i dem lite illrosa maskmedel i flytande form och deras mamma tvättade noga alla knyttmunnar efteråt.
Under dagen blev knytten allt rörligare och började ta kontakt med varandra och använde sina munnar för att undersöka syskonen och insidan av valplådan. De försökte även klättra på allt som kom i deras väg. Varför Modji tyckte att det var lugnast att låta småttingarna vara ensamma i lådan. De kontrollerar inte på något sätt sina rörelser fullt ut och tumlar omkull titt som tätt. De vill gärna bli gosade med och klappade och Matte njuter! Knytten reagerar när man talar med dem och tar gärna kontakt. Två små valpleksaker finns i lådan för att finnas till hands när behovet uppstår.
Matte tog en promenad runt kvarteret med Násti och Modji och senare en kortare sväng i skogen. Husse tog med sig Násti på träning på kvällen. Plats för träningen var Ramirent i Veddesta. Násti fick köra frisök i två stora tält. Av hänsyn till figgarna i regnvädret. Husse kom hem och berättade med stor glädje att Násti jobbat med stor arbetslust och rutin och det märktes att hon älskade att få jobba fullt ut. Konditionen är bättre och mentalt har hon definitivt inte påverkats negativt av allt elände som drabbat henne. Hon börjar vänja sig vid att vara enögd. Kan en fantastisk hopphäst klara sig med bara ett öga, så bör det inte vara en omöjighet för Násti. En sann arbetshund! Som sin mor. Jobbet före allt. Sorgligt att så många arbetshundar skall vara arbetslösa.