Dagarna fortsätter att gå. Den ena efter den andra. Vardagarna rullar på. Även utan Modji. På onsdagen tränade träningsgruppen som vanligt. Men tomrummet efter Modji kändes enormt. I drygt tretton år har hon varit med varenda vecka. Nu inte mer. En del av livet har försvunnit. Men allt det där känner ni ju igen. Ni som valt att leva med djur. All glädje det innebär! Men även smärtan i att vara den som måste fatta ett beslut kring när ett liv måste avslutas - av kärlek.
En märkligt snarlik situation uppstod när en distriktssköterska för många år sedan yttrade: "Ni måste vara medvetna om att när jag gett den här sprutan kommer ni inte att kunna få kontakt med patienten mer". In i dimman när smärtan blev för svår. Matte upplevde en märklig likhet med att avsluta ett älskat husdjurs liv. En sista, barmhärtig, spruta. Så vill även Matte få hjälp när slutet är oundvikligt. Så självklart - men ändå ett så svårt beslut att fatta, för den som står bredvid med ansvaret. Så svårt att vara den som måste säga orden.
En trötthet har drabbat Matte. Nu när allt är över. När alla tankar kring Modjis ohälsa sedan i april skall styras om till Aili och annat. Sedan början av april har fokus varit på Modjis medicinering och rehabilitering och nu är det tomt. Matte har sovit lätt som med ett spädbarn intill sängen. För att vakna om Modji skulle ha försämrats och ramlat omkull. Tre månader med Modjis polyartrit i centrum. Men samtidigt en glädje över att rehabiliteringen gått så bra! Modji föreföll ha klarat sig fint! Trots allt. Men bara tillfälligt tyvärr. Alla faserna skall man igenom. Chockfasen, reaktionsfasen, bearbetningsfasen och nyorienteringsfasen. Det tar lite tid och måste så få göra.
På träningen i veckan gjorde Aili ett mycket bra frisök utomhus. Hon hade fyra figuranter gömda på för Matte okända platser. En efter en hittade Aili och skallmarkerade dem alla. Högt placerade såväl som lågt liggande. En mycket bra träningskväll och några bilder finns. De kommer!
I örigt fullföljdes det som Matte påbörjade kort innan Modji lämnade flocken. Redan i fjol började Matte och Husse diskutera installering av en luftvärmepump som skulle kunna kyla ner stugan såväl som värma upp den. Den dagen kommer då gratis ved inte är tillgänglig och när Husse inte orkar kapa och klyva ved nog, för att helt värma stugan med en braskamin. Eller knästående för att tända i kaminen blir en svårighet. Vid värmeböljan som försämrade Modjis tillstånd kring Midsommar fattades beslutet. Det måste gå att få ner temperaturen i stugan nattetid! Man kan inte sova med nästan trettio grader i rummet och hundar mår inte bra när det inte går att finna kyla någontstans. Kruxet var platsbrist när utrymmet mellan fönster och tak i hela huset är alldeles för smalt för en luftvärmepump. Men kapar man en bokhylla borde det gå. Om det finns en modell som är smalare än åttio centimeter. Nu hittade Matte en sådan till slut och för några dagar sedan kom den på plats. Men den får Modji aldrig någon glädje av . Den hade behövts för en månad sedan. Aili och hennes människor få i alla fall en chans att stå ut vid kommande värmeböljor.
Dagarna rullar på. Även utan Modji. Matte kör trimmer och rensar. Äter sockerärter, gurka och vinbär tillsammans med Aili i trädgården. Går snabba promenader med Aili.
Men tröttheten slår ner med samma överraskning alldeles för tidigt. Varenda kväll. Man kan inte gå och lägga sig klockan sex. Åldern börjar väl ta ut sin rätt kanske. Svårt att inse för den som är van att var igång från tidig morgon till sen kväll. Apporteringsträningen med Aili i kvällningen blev en parodi. Mattes ambition fanns dock! Gott så.