Torsdag.
På torsdagen passade Lapskflocken åter på att nyttja den närbelägna och kuperade golfbanan för ännu en promenad. Matte njuter enormt av att kunna förpassa sig utom synhåll för vägar och byggnader! Det var mulet och det blåste en kraftig och svinkall vind från nordväst! Vinden låg på över åkrarna mot golfklubben och driving rangen och tog i rejält i ryggarna på Husse och Matte på väg uppför slänten! Matte hade Icebugs på fötterna då partierna i norrlägen ännu är täckta av snö och is. Käppen med isbrodd var med som säkerhet, då muskler och balans behöver förbättras. Då och då kände Matte hur vinden tog i så att en paus med käppen stadigt nerkörd i det blöta gräset måste till för stabilitet. Vid ett tillfälle tog vinden käppen och kastade den rakt framåt så den lyfte från marken! Matte behöll greppet, men känslan var overklig. Hundarna stannade upp då och då och hukade, när vinden tog dem och på Modji lade sig hela pälskragen fram över öronen! Det var otroligt vilken styrka som uppstod i byarna.
En trist upptäckt gjordes när hundarna bekräftade att jordhögarna som syntes på håll var skapade av vildsvin. Mycket lukt fanns det där att utforska. Om det var motlut på bortvägen och vinden tryckte på i ryggen, så var det motsvarande motvind på tillbakavägen nerför den långsträckta sluttningen. Då och då stoppade vinden all rörelse framåt. Varken Husse eller Matte trodde sina ögon när två golfare dök upp på parkeringen och drog iväg upp mot lilla banan mot skogen. Nu var det barmark där och nu skulle de spela golf! Trots iskall och hård vind.
En hundpromenad i väder som kändes, med lösa hundar. En hundpromenad rakt ut i naturen. En hundpromenad utan kryckor och UTAN SMÄRTA. En hundpromenad i god fart i fyrtio minuter som gav lite flås fick Matte att njuta av livet! Matte hade gärna gått längre, men en tid fanns att passa. Matte lever i nuet och njuter av att kunna gå. Målbilderna blir verklighet vartefter. Med en hel del träning. För hundarnas skull. De njöt minst lika mycket som Matte av att få springa fritt under ansvar. De sköter sig väldigt bra, är hörsamma och håller sig hos flocken.
Fredag.
Nu avlöste besöken varandra till hundarnas stora glädje. De älskar när det kommer nya människor och hälsar på! Alla betraktas som vänner, även om det skälls en hel del. Det är bra att få veta så snart en bil stannar i infarten.
Mattes bil hämtades till verkstaden för en enkel årssevice och en lånebil hamnade i carporten. Nyfikna Lapska! Strax efter anlände en reporter och en fotograf. Intresset för Alfridas härjningar ute i stugorna har vaknat vartefter. Ingen el, inget vatten, inget mobilnät, ingen fast telefon, inget internet i allt från några dygn till några veckor i Roslagen. Landsbyggdsbefolkningen är generellt rätt väl rustad och van att tackla strömavbrott sedan uppväxten. Nu verkar yngre generationer vilja ta gammal erfarenhet till sig. Att ha ett basförråd med konserver är en nödvändighet och inget man kallar sig "prepper" för. Sunt förnuft kommer man långt med.
Reportern och fotografen lämnade Lapskflocken för att fota ett träd nästan fallet över grannens hus. Strax efter kom verkstadskillen tillbaka med Mattes bil och tog med sig lånebilen. Hundarna hade fullt upp att hålla koll på vem som gjorde vad. Nyfikna och positivt inställda till nya bekantskaper!
Några timmars utevistelse på tomten hanns med och Matte småplockar och småstädar efter bästa förmåga där snö och is lämnat bara fläckar. Vårlökarna står beredda under snön och Matte gläds åt att ha fått ner så många i höstas trots allt. Då, när en rullstol stod på önskelistan inför julen.
Avslutningsvis tog Matte den första hundpromenaden med kopplade hundar på många månader! Raksträckan utanför reviret ligger nu bar, även om isen dominerar längre bort i båda riktningarna. Med Aili kopplad i den Haltisele för hindrande av plötsliga ryck för dikesbesök, som inköptes inför den förra höftoperationen. En sele med koppelringen framme på bringan. Aili är en rätt explosiv hund, som plötsligt kan få för sig att hon måste utforska någon luktfläck. Totalt glömmande koppel och vidhängande människa...... Käppen tog Matte mest med för att ha som "vapen/bortfösare" om någon lös hund skulle dyka upp. Många går här med hundarna åtskilliga meter före och något hundmöte kände sig inte Matte mogen att tackla ännu. Tio minuters promenad blev det med hundarna i koppel och båda uppförde sig hänsynsfullt och fint mot Matte. Inga ryck åt något håll. En början!