Lördag.
Som vanligt fick valpskaran komma ut direkt när de ätit på morgonen. Beroende på graden av dagsljus får de vara lösa. Är det för mörkt måste de vara kopplade. I görligaste mån försöker Husse och Matte att få dem att lära sig att göra ifrån sig ute, genom att ta ut dem när de ätit och när de just vaknat. Oavsett tid på dagen. Med en valp är det ju lätt att fixa, men med tre blir det lite annorlunda. Det går inte att kontinuerligt ha dem i hela huset och vara uppmärksam på toalettbehoven. När de far som hårtussar i alla utrymmen. Men flera gånger per dag får de vara utomhus och då i samband med måltider och sovperioder. Olika länge vid olika tillfällen. I övrigt vistas busfröna i kök och glasrum/matrum och ibland i hela huset. De når nu väldigt högt upp och då och då brakar något i golvet. Man kan inte förutse allt. Ibland ligger fröna ett steg före. Att de kan stå på tå och hoppa jämfota och samtidigt slå med en tass på upphopp kom lite plötsligt.... Proppen når väldigt högt! Den mörka Schäfervalpen. Men inte ser hon ut som en Schäfer inte! En fin Lapsktjej är vad hon är! Med fina mandelformade ögon och en mycket fast blick. Samt en mycket bestämd vilja.
Denna dag fick valparna besök av ett par som var intresserade av rasen. Alla valparna är ju redan placerade, även om de är kvar i barndomshemmet, så det var mer ett vägledande besök för framtiden. Huruvida Lapsk skulle kunna vara en tänkbar hund om några år.
Lapsk Vallhund är en mycket heterogen ras. Individerna kan skilja sig åt väldigt mycket. Både till utseende och kynne. Besöken hos Husse och Matte sker oftast för att få veta hur det är att arbeta med en Lapsk Vallhund inom brukset. Vartefter flera raser förändrats från att vara populära brukshundar till att bli mer vanliga som sällskapshundar, söker man nya raser att jobba med. Eftersom det är det som familjen ägnat sig åt sedan Gázzi kom i huset 1998. Samt lite allmänt om rasen. Naturligtvis beskrivs rasen olika beroende på vilka erarenheter man har som uppfödare av att arbeta / leva med Lapska Vallhundar.
Husses och Mattes erfarenhet baserar sig på att utbilda och träna flera Lapska i flera generationer. Inom räddningshundverksamhet, men även spår, lydnad, rallylydnad, uppletande och agility. Tävlingsverksamheten har inskränkt sig till rallylydnaden, men inom räddningen har hundarna årligen testats på obligatoriska prov. Nu arbetar hundarna åt Missing People.
Naturligtvis avspeglas detta i den beskrivning av rasen som en besökare får i denna flock. Familjens hundar har högt ställda krav på sig och ribban ligger mycket högt när de tränas. De får inte banga när det gäller. De får inte låta sig skrämmas av struntsaker och sluta jobba och de måste lita på sina förare. Som förare måste man kunna lita på sin hund. På Modjis slututbildning med Husse för ett år sedan krävdes det att hon tillsammans med Husse tog sig ut från en balkong på tredje våningen av ett hus, lät sig spännas fast i en sele och sedan skickades ner till marken i en lina i ganska god fart. Därefter skulle hon omedelbart ge sig ut och jobba för att leta rätt på och markera en gömd person. Inga problem för Modji.
Självklart har man en annan erfarenhet av rasen om man som uppfödare inte ägnar sig åt sådan träning. Eller någon bruksträning eller liknande över huvud taget. Det gäller så klart inom alla raser.
Eftersom familjen uppskattat sina Lapska mycket som jobbarkompisar i tuffa miljöer och under tuffa förhållanden, är alla som vill ha en Lapsk som träningskompis alltid varmt välkomna på besök för att kanske "smittas". Men även de som tror att rasen är en allmänt trevlig sällskapshund med ett sympatiskt utseende. För att kanske få en lite annan bild av vad som krävs av en Lapskägare. Inte minst - för att få en hum om hur kul det kan vara att jobba med en Lapsk.