Lördag.
Ett stort GRATTIS även till Násstes moster Saivi, Ailis kullsyster, som på lördagen fick "titeln" Trick Dog Novice! Snyggt jobbat av Saivi och hennes matte! Nu lär ju även Aili och Modji få lära sig lite tricks! Matte får faktiskt lov att ta sig i kragen...
I Lapskreviret i skogen regnade det till och från hela dagen med den ena störtskuren efter den andra. Hundarna fick stanna hemma medan Husse och Matte for ner på byn för att hämta hem de förbeställda och betalda kassarna med mat, på den lokala Ica-butiken som anpassat sig mycket väl till dagsläget. Man kan handla på nätet och endera få allt utkört till en kostnad av 9 kronor med viss väntan. Eller få allt utkört för 59 kronor samma dag eller efterföljande. Eller för ingen kostnad alls få kassarna utlämnade på plats nere i byn. Man kan som tillhörande en riskgrupp alltså handla utan att gå in i butiken.
Dock upptäckte Husse och Matte att några varor som borde ha beställts från veckans erbjudanden inte kom med vid beställningen och det löstes snabbt av butiken, genom att genast plocka ihop de saknade varorna så att Husse kunde kunde hämta dem direkt. Mycket körande blev det men det var det värt. Toppen är det att kunna handla mat på nätet, men toppen är det att kunna besöka en butik för inspiration och möjlighet att ta del av många andra erbjudanden än de som ingår i veckans reklamblad. Trist är det att tillhöra en riskgrupp behövande hålla sig undan från folk månad efter månad tycker Matte. Det tär. En stämpel i pannan - GAMMAL. Får inte vara med längre. 70+ har gjort sitt och behövs inte längre. Bör varken synas eller höras längre. Håll avstånd. Det gör Husse och Matte hela tiden och det är inte kul.
Så tänker och känner Matte med flera, tillhörande en åldersgrupp som skulle skyddas men strök med i mängder instängda och utlämnade, inte kunnande styra över sina egna liv. Många är det som nu desperat är ute och motionerar för en god grundkundiotion för överlevande av en Covid-19 infektion och vård i resperator.
Matte tog med sig hundarna på en powerwalk i kvällningen, när regnmolnen dragit bort. Mötande andra gummor och gubbar som tidigare bara setts jobba i sina trädgårdar. Nu hållande gåstavar i nävarna i stället för trädgårdsredskap. Vägen utanför Lapskreviret blir en del av den dagliga gåslingan och många nya ansikten och hundar passerar utanför staketet.
Kommen halvvägs svängde Matte runt hörnet och närmade sig en uppförsbacke där en cyklist med lösspringande hund just satt fart nerför. Hej och hå! Hunden drog iväg före mot de två kopplade Lapska, som reagerade i enad front mot den annalkande lösa hunden i full fart. Den cyklande matten hade minst sagt tryck i orden när hon vrålade "stanna!!!!" Bromsen på cykeln var i toppskick liksom lydnaden hos hunden. Cykeln stannade med en sladd, hunden tvärnitade och vände sig om och de två Lapska tog åt sig även de och tvärstannde i ren häpnad. De satt sedan fint och lät den nu kopplade hunden passera förbi med sin matte på cykeln. Utan att röra en fena och utan kommentarer. Ett bra katastrofkommando är viktigt att ha. Ett som hunden inte hör så ofta, men när det kommer gäller det livet! Snyggt jobbat av alla de tre hundarna.
Att jämföra med den som inte brydde sig det minsta om sin hunds göranden och låtanden när Husse och Matte kom tillbaka från butiken på förmiddagen. Utanför Lapskrevirets infart befann sig en cyklist i viloläge. Stående gränslande sin cykel och hängande med armarna stödda på styret, mitt i vägen. Ingen hälsning och ingen antydan till att flytta sig. Husse lyckades backa in bilen trots allt och cyklisten bara stod där. När en större hund plötsligt rusar ut på vägen från den till Lapskreviret gränsande tomten. Utan att göra minsta ansats att kalla in sin hund väntade cyklisten helt sonika in hunden när den drog iväg in på tomterna längs vägen. Inget koppel medfördes.
På tillbakavägen lite senare valde hunden att åter lämna sin förare för att nu besöka Lapskreviret. Vilket bara gick vad gällde den icke inhägnade carporten med bilar och vedbacke. Den hade då redan släpat efter rejält, besökande fler tomter längs vägen och föraren cyklade obekymrad vidare. Tydligen totalt omedveten om att vägen även används av bilister. Nu hade de två Lapska åsikter, när en för dem okänd hund tittade in genom den långt in på tomten indragna grindens spjälor. Det är ok tycker Matte. Där går gränsen bokstavligt talat. Där får de två Lapska vakta sitt revir mot inkräktare.
Det är intressant att se hur väl hundar läser av situationen vid hundmöten. Har den mötande hunden fritt fram, är den lös, eller har föraren god kontroll? En lösspringande hund som kommer rusande mot en kopplad eller på annat sätt begränsad hund väcker oftast negativa känslor och upplevs som ett hot. Även en kopplad hund med en osäker förare kan upplevas som ett hot av hunden, även om vi som människor tycker att det ser kontrollerat ut, så känner hundar av när mötande hundekipage är i harmoni eller inte.
För den som är hundrädd är det förskräckligt att möta en ensam hund utan kontroll som vistas på vägen och inlägg har gjorts tidigare i den lokala FB-gruppen om skrämmande upplevelser när lösa hundar kommit för nära. Som hundägare blir man bara ledsen när andra ger icke hundägare vatten på sin kvarn angående hundar. Det är inte hundarna som är problemet. Det är den många gånger dåliga hundhållningen som ger alla hundägare och hundar ett dåligt rykte tyvärr. Allt fler skaffar hund utan att ha minsta kunskap om hunduppfostran eller hundägande. Skk går nu ut med krav på uppfödare. Ett hundägarkörkort kanske är nästa steg?