Söndag.
En kylig morgon som krävde en brasa i kaminen! Modji slog sig ner framför braskaminen och myste en stund, innan hon sällade sig till sin dotter, som höll koll på djurlivet runt stugan från sin plats i uterummet. Rådjuren verkar samlas kring fallfrukten på de omgivande tomterna och ligger mätta och dästa och vilar timmar i sträck lite här och där.
När Matte fikat och läst tidningen ansåg Aili att det var dags för lite träning av foderpåsebärande. Hon ställde sig mitt på golvet och väntade på Matte med tydliga signaler. Matte ställde ner den ett kilo tunga påsen på golvet och Aili verkade vilja visa att hon kommit på något nytt! I stället för att greppa påsen med munnen försökte hon nu helt plötsligt få grepp om den med högertassen! Månne hon sett hur Matte gör? Matte tar ju påsen i handen och inte i munnen. Aili kanske tänkte att så här tunga saker som hon inte naturligt kan lägga i munnen, skall man bära med händerna/tassarna. Aili är en mycket ambitiös hund som ibland verkar gå i stå, men hon klurar bara på hur hon skall lösa uppgiften så bra som möjligt. Även Modji kan sätta sig och fundera en stund, för att sedan plötsligt utföra vad Matte väntar på i trickträningen. Som inneburit att båda hundarna fått lära sig utföra mängder med olika trick sedan i början av juli.
Nu gick Aili raka vägen fram till foderpåsen och placerade högertassen uppepå den och det fungerade ju inte alls. Aili blev frustrerad och slog till påsen några gånger med tassen, varvid den välte. Då försökte hon få tag med tänderna, men kom bara åt den lilla biten som stack ut i kanten av botten, där påsen sammanfogats. Den lilla, lilla utstickande påsdelen lyckades hon greppa med framtänderna och bar sedan påsen till Matte och överlämnade den fint. En gång till fick hon försöka och hon gjorde precis likadant. Högertassen måste involveras vid bärandet ansåg Aili och det blev ju inte så bra.
Matte backade utbildningen och började om med fasthållande av påsen. Med tänderna och inte tassen. En liten påminnelse bara. Så snart Aili lyfte påsen med tänderna avbröts träningen med supermycket beröm och en ovanligt stor godisbit av ny sort. Nu var det Modjis tur och hon fortsatte på inslagen väg och bar påsen från hallen in till Matte i köket i ett enda svep och det borde ha filmats, så bra blev det. Här avbröt Matte träningen och två snopna hundar fick längta efter nästa träningstillfälle.
Dagen ägnade Matte åt hus och trädgård, medan Husse gick en runda på golfbanan. Eltrimmern fick slita lite, liksom tvättmaskinen och Matte var tacksam för maskiner som hjälper till! Kommande ihåg familjens första tvättmaskin i barndomen och tvättstugan med bykkar. En tvättstuga som förvandlades till en bastu när en tvättmaskin flyttade in bredvid badkaret i övervåningen! En tvättmaskin med vev. Perspektivet över en livstid svindlar... Den första tvättmaskinen i huset drevs inte av el. Den vevades. Liksom Mattes allra första egna bil! Den hade en vev framtill för hjälpstart! En liten blå bil som allmänt kallades "köttbullen". Tankarna far när man går där i sin ensamhet och snyggar till lite här och där. Hundarna vilade sig i form inför lite mer träning i kvällningen.
Efter middagen tog Husse en skogspromenad med hundarna och de lät sig väl smaka av de allt blötare blåbären. Matte tog sedan över och bytte plats för apporteringsträningen. Ny plats och nytt godis för omväxling. Uterummet har varit platsen för många tidigare trick och både Aili och Modji var taggade när Matte frågade om "någon ville vara med och leka". Modji kom först,ställde sig först i kön i trappen upp från trädgården och fick komma in till Matte. Aili väntade snällt utanför glasdörren, sittande på översta trappsteget så att hon kunde titta in. Modji greppade påsen utan problem och bar den till Matte. Det börjar kännas som att momentet sitter och Modji är definitivt ett bevis på att även en äldre hund vill och kan lära sig nya saker! I mängd! Av resultaten för Trick Dog att döma!
Aili testade åter att bära påsen med tassen och det gick inte nu heller. Så då "byggdes påsen om" lite lätt av Matte. I stället för en rak kant där Aili inte kunde bestämma sig för att greppa med tänderna, presenterades hon nu en ovankant på påsen som Matte vikt till och tejpat "i en spets". En tydlig angreppspunkt mitt på alltså. Aili svarade bra på denna lösning och greppade påsen mer korrekt med tänderna och bar den till Matte, med ett fint överlämnande. Varje hund fick göra övningen tre gånger och samma sak hände nu som på morgonens korta tränignspass. Båda ville fortsätta! Bra! Men det fick de inte. Inte nu. Leksunga hundar gillar Matte! Som köar för att få vara med och lära sig nya saker.