Just som Matte klivit ut för att bege sig iväg på en skogspromenad på onsdagförmiddagen, började regnet falla! Vinden var kraftig, vägen slaskig och skogen lockade. Dråpligt nog begav sig Cockergrannen iväg samtidigt upp i skogen åt andra hållet! Varför flockarna möttes i närheten av trädet där vargskiten ligger. Nästan borta vid mopperamen som står lutad mot en tall. Mitt i skogen. Där hade Matte tänkt vända hemåt, men Gázzi var i god form och regnet hade upphört så Lapskflocken och Cockerflocken gjorde sällskap ner i gammelgranskogen. Där hänger illavarslande plastremsor på träden och snart kanske inte denna skog finns kvar. Helgerån, med stora gamla granar växande ur saftig grön mossa och här och där stora flyttblock utspridda. Här ser det ut som på en tavla av John Bauer. Prinsessan Tuvstarr! Om det nu blir någon avverkning. Andra snitslar i gult och svart smattrade i vinden längs stigen in bland träden. Med budskapet "Miljö och kultur". Vilket kändes mer hoppfullt.
Här valde flockarnas ledare olika vägar, då Cockerledaren hade sällskap av sonen. Lite mycket blir det om man vill umgås inom familjen, i kretsen av granntanten och hennes tre Lapska Vallhundar. Matte tipsade om nya vägar och det var intressant att iaktta Lapskflocken när Cockergänget senare åter kom att korsa vägen. Men nu på mycket långt håll inne i skogen. Precis där resterna av den döda älgkalven ligger och nu består av skelettdelar och en massa hår överallt. Gázzi pinnade på bra och närvaron av grannhundarna lite här och där i skogen piggade upp hela gänget, som gick med höga näsor mest hela tiden. Vinden var kraftig och vittringar kunde fångas upp från långt håll. Säkerligen inte bara från grannhundarna. Två gamla traktorvägar löper i samma ost-västliga riktning, med ett berg emellan. Varför man kan gå en runda bortöver i skogen och slipper gå samma väg fram och tillbaka. Närmare den gamla gården/nu golfbana är terrängen inte så bergig och de gamla traktorvägarna är gräsbevuxna och behagliga att gå på. De höga granarna gav lä och Matte njöt av att kunna vandra här med sina hundar. Alla tre. Varje långpromenad med Gázzi hjälper till att bevara den muskelstyrka som finns och håller henne i kondition. Nu är det inte aktuellt att bygga upp. Bara att bevara. Matte gömmer varje långpromenad med Gázzi i minnet. Carpe Diem. Promenera och hålla igång. Alla dagar som är bra dagar.
På hemvägen passerade Matte och hundarna åter högen med vargskit och nu gjorde Gázzi precis som på vägen hemifrån. Hon nosade mycket intensivt och länge runt högen. Till skillnad mot hur hon gjorde för några dagar sedan. Sedan pinkade hon länge på vardera sidan om högen. Förmodligen har vargen varit förbi nyligen och gjort en ny urinmarkering de senaste dagarna. Skinnbiten var uppäten och endsast lösa hårstrån låg kvar. Härifrån tar det fem minuter att gå hem. Strax efter noterade Modji ett djur uppe på berget, en bra bit bort mellan glesa tallar. Hon skällde till varpå även Násti gav skall. Matte tystade dem och stirrade bortöver där ett stort djur sprang iväg delvis skymt av tallstammar. Terrängen är mycket kuperad och benlängden på det flyende djuret var svårbedömlig. Färgen var som rådjur med vinterpäls eller varg. Gråaktig. Rörelserna var trav och inte något skuttande. Inga språng. Rådjur eller varg? Hugget som stucket. Matte vet inte. Vildsvin var det inte. Älg var det inte. Men rådjuren brukar stanna upp och titta på hundarna och de flyr med språng. Matte tänker ta med hundarna upp och spåra i dag. Platsen ligger rakt upp i skogen, några minuter från det lilla huset i skogen. Lapskgänget och Matte kanske behöver markera sin närvaro.